Fortsätt till huvudinnehåll

Instruktion saknas.

Jag kom hem och skulle mellanlanda med lite frukost och läsa tråkig bok efter att jag hade lämnat barnen, men innan jag skulle iväg och lyssna på tråkig föreläsning.
Klockan var 7.30.
På typ tredje trappsteget i trapphuset låg en hoprullad sån här.
Jag tänkte: "Näääääää??"
för så naiv är jag.
Sen tog jag försiktigt upp den och upptäckte att längst ner i påsen låg ett vitt pulver, typ som en matsked bakpulver.
Jag tänkte: "Näääääää??"
för jag är SÅ naiv.
Sen tänkte jag:
"Jo, fan, vad ska det annars vara?" för liksom, hur många råkar tappa en liten hopknölad påse med en matsked bakpulver i ett trapphus?
Men vad gör man då? Jag har liksom aldrig behövt rådfråga min kunskapsbank om hur man agerar när man hittar vad man misstänker är knark i ens trapphus. Det var inget de tog upp under våra juridik kurser. 
Jag ville inte ha med det att göra, men jag ville ju inte bara lämna det där och låtsas som ingenting, tänk om någon unge får tag i det. Men ringer man polisen typ? Hur stor chans är det att de kan komma snabbt och enkelt och ta hand om det? Och tänk om det ÄR bakpulver.
Så jag ringde bostadsbolaget, för de har väktarbolag på plats.
Det blev ju ett lite märkligt samtal om att det ser ut som att det ligger en påse knark i vårt trapphus. Men jo, hon skulle ringa väktarna. 
Påsen var borta när jag gick ett par timmar senare, om det var ägaren eller väktarna som tagit den får jag väl aldrig veta. Eller om det var bakpulver eller något annat.
Spännande liv man lever.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...