Instruktion saknas.

Jag kom hem och skulle mellanlanda med lite frukost och läsa tråkig bok efter att jag hade lämnat barnen, men innan jag skulle iväg och lyssna på tråkig föreläsning.

Klockan var 7.30.

På typ tredje trappsteget i trapphuset låg en hoprullad sån här.

Jag tänkte: "Näääääää??"

för så naiv är jag.

Sen tog jag försiktigt upp den och upptäckte att längst ner i påsen låg ett vitt pulver, typ som en matsked bakpulver.

Jag tänkte: "Näääääää??"

för jag är SÅ naiv.

Sen tänkte jag:

"Jo, fan, vad ska det annars vara?" för liksom, hur många råkar tappa en liten hopknölad påse med en matsked bakpulver i ett trapphus?

Men vad gör man då? Jag har liksom aldrig behövt rådfråga min kunskapsbank om hur man agerar när man hittar vad man misstänker är knark i ens trapphus. Det var inget de tog upp under våra juridik kurser.

Jag ville inte ha med det att göra, men jag ville ju inte bara lämna det där och låtsas som ingenting, tänk om någon unge får tag i det. Men ringer man polisen typ? Hur stor chans är det att de kan komma snabbt och enkelt och ta hand om det? Och tänk om det ÄR bakpulver.

Så jag ringde bostadsbolaget, för de har väktarbolag på plats.

Det blev ju ett lite märkligt samtal om att det ser ut som att det ligger en påse knark i vårt trapphus. Men jo, hon skulle ringa väktarna.

Påsen var borta när jag gick ett par timmar senare, om det var ägaren eller väktarna som tagit den får jag väl aldrig veta. Eller om det var bakpulver eller något annat.

Spännande liv man lever.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen