Fortsätt till huvudinnehåll

This girl is on fire...

...sjöng Alicia Keys och alla trodde att hon sjöng om en tuff brud.
Det gjorde hon inte.
Hon är morsa, så jag lovar att hon sjöng om ett barn med feber.

Polarn kom in till mig vid halv 4 inatt, vilket var ovanligt tidigt för att vara hon, eller ska jag säga även för att vara hon. Jag tog upp henne bredvid mig och vi slumrade till en liten stund. Men innan jag ens somnat om på riktigt så började hon gråta och slita i sin tröja, samtidigt som hon tjöt:
"Ja va nakenfis! Ja va nakenfis!"
Yrvaken som jag var, eller i och för sig är i ett numer permanent tillstånd dygnet runt, undrade jag vad hon pysslade med.
Sen rörde jag vid henne.
Det var som att lägga handen på en varm spisplatta.
Det hon skrek om var att hon ville vara nakenfis; alltså ta av sig kläderna. Så fram med termometern, som pep till på 39.7 grader, och efter det fram med Alvedon.

Vem visste att vabuari innebar att man skulle vabba hela februari.
Fast 50% av familjen (jag och Pyret) tog oss iväg till våra viktiga uppdrag, det får man väl anse vara ett halvbra resultat då.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.