Jag har levt i en Ipren-livcykel sedan i fredags eftermiddag.
Var 7:e timme har jag frusit som om jag satt på en parkbänk i Luleå iklädd endast shorts och haft ont i 99% av alla fibrer i kroppen.
Var 8:e timme har jag tagit en Ipren, gråtit en skvätt och inväntat lindring och sänkning av 39 graders feber.
Var 9:e timme har jag svettats så kopiöst att det for Lille Skutt tårar från min panna.
Däremellan har jag sovit och hostat upp saker som möjligtvis hade kunnat haft liv i någon slags amöba form. Om det nu inte är delar av lungorna som följt med upp.
På tal om lungor så har min hobby bestått av att försöka komma ihåg att djupandas ibland för att alla små alveoler ska få jobba. Att enbart röra sig mellan säng/soffa och badrum, men i övrigt positionera sig vågrätt när man har hosta from hell, gav lite dålig känsla i bröstkorgen och jag tänkte att en lunginflammation på det här var onödigt.
Men idag duschade jag. Sen gav jag mig ut med familjen för att inta lunch.
So far so good.
Sen ville någon kolla in Media Markt. Sen ville någon annan kolla in BR leksaker. Sen ville jag kolla in årets bokrea och där tog det stopp. Jag hann kolla in barnböckerna och greppa några nya Ingrid och Vem böcker till samlingen innan luften gick ur.
Måste lära mig det där med att vara sjuk någon gång. Typ att 39 grader och nära avgrunden igår innebär fortfarande sliten som tusan idag, även om tempen är nere på 37. För nu är jag helt slut, kaputt, over and out. Känns ju onödigt.
Kommentarer