"Det händer inte." sa hon och såg lite, eller faktiskt mycket, skeptisk ut.
Under ett seminarium diskuterade vi åtgärder kring barn som betedde sig illa mot flickor och en klasskamrat tog upp att hon inte ville prata för alla andra men hon trodde nog att de flesta, om inte alla, tjejer i klassen kunde vittna om att någon gång blivit utsatt för sexuella trakasserier. Många redan i skolåldern.
Vi nickade allihop.
Alla de där greppade händerna på olämpliga ställen, alla de där gångerna intryckt i en hörna, alla de där orden som vi började prata om, redan i skolan. Alla som förklarades med att pojkarna nog bara var nyfikna, förtjusta, kära eller bara omogna.
Idag är det vanligt att ta upp hur sådant prat pekar ut att flickorna nog bara ska ta det, kanske känna sig lite uppvaktade, och om de känner sig obekväma så ignoreras det. Men som vuxen sen då? Om kollegan på jobbet stoppar handen innanför kjolen, nyper en i rumpan, kallar en för snygging och blinkar varje gång, och det får en att känna sig obekväm. Kan jag då plötsligt reagera? Eller har jag blivit upplärd genom uppväxten att det är sånt killar gör, jag borde känna mig uppvaktad fast jag inte gör det.
Idag pratar vi om att lära ut att det inte är okej, att ta flickorna på allvar, att inte förminska, att kräva samma respekt mellan barn som mellan vuxna. Hur ska barn annars lära sig?
Men läraren förhöll sig skeptisk. Så kunde det inte se ut, väl? Inte kunde alla tjejer i rummet ha blivit utsatta någon gång?
Jo, var det enkla svaret.
"Men det händer inte." sa hon då.
Då frågade någon om sådant aldrig hände under hennes skoltid och svaret blev nej. Ja, förutom att pojkarna kanske drog en i bh-bandet men det var ju inte så farligt.
Vi har litteratur om genus i kursen. Vi har haft en föreläsning om genus. Vi har haft många skrivna meningar och talade ord om patriarkala strukturer och gränser och beteenden och normer och värderingar.
Så har vi en lärare som inte ser mönster i sin egen tid, inte ser utvecklingen och vägrar tro på ett helt klassrummet beskrivning av verkligheten.
För det var ju inte så farligt, att pojkar tog sig rätten att dra i flickors bh-band, med ursäkten att de nog bara var nyfikna eller förtjusta, i en tidsanda där flickor blev tvångssteriliserade om de befann sig i raggarbilar på Kungsgatan. Som många föreläsningar på utbildningen har tagit upp.
Det där med att lära ut är svårt. Tydligen. Kanske lika svårt som att lära sig.
Kommentarer