attvarabob

Hela vår politiska elit beter sig som att de sitter i sandlådan. Vi började arbetsdagen med att gråta tillsammans med en så rar kollega som lidit en så sorglig förlust. Arvsmassorna beter sig som att de befinner sig i orättvisans högborg där jag och herr B.o.B. är deras illasinnade fångvaktare. Fast de är fångade i en borg där de får göra utflykter och får glass. Jag har ont i halsen och har feber,  igen. Några grannar sjunger och spelar klockan 21.39 på kvällen. Hits från topplistorna. I för skrikig och hög ton. Och för snabb takt. Med tamburin och trummor. Jag ska gå upp 5 imorgon och sköta behandlingar när vi är underbemmanade. Någon gjorde mig ledsen och besviken idag. Några tonåringar har gruppmöte utanför fönstret där de diskuterar PS-spel, polare och mopeder. Högljutt. Vissa dagar vill man ju bara dra täcket över huvudet och använda någon psykisk försvarsmekanism som gör att dagen bara försvinner. Fast det är svårt till ljudet av en falsk och hetsig Despacito och målbrot

Herr B.o.B. och jag brukar skämta om att om vi någonsin skulle råka bli med trädgård så skulle vi asfaltera skiten. På grund av ointresse, för mycket jobb och kryp-och-kräl fobi. Här kommer beviset för att det kanske inte är så mycket skämt. Vi täcker över den lilla jordplätt vi fått och känner oss ruskigt nöjda.  Sådana är vi.

Do. It. Yourself. När man tar en ledig dag från jobbet för att hänga och mysa med ungarna och de är på sitt allra sämsta humör så att det inte blir så mycket " mysigt häng " som " sitt där och sura då ". Det är då man tar tag i alla små projekt istället, för att självklart så jobbar man när man är ledig. Fast man lovat sig själv att ta det lugnt nu när kroppen inte vill. Men en såg i högsta hugg, svetten rinnande och skärsår i handen tar bort frustration över så väl trilskande barn som saker man insett har gått förlorade. Ett gammalt golv blev övergivet till förmån för något nyare och mer svårstädat. Liksom att jag kunde komma överens med mig själv att överge sådant som så tydligt inte längre har en plats för mig längre. Renovering och terapi i ett. Jag känner mig nöjd men också lite ledsen och sårad. Det är inte bara golv som blir övergivna.

Vi gjorde som förra året och planterade lite för att barnen ska få se hur grönsaker växer. Precis som de gör i deras förskola. Vi köpte en tomatplanta som ger stora fina tomater, den första kommer snart bli mogen. Vi köpte en gurkplanta som växer som attan. Tre gurkor på tillväxt, tre som bara är knytten och den fortsätter blomma. Inga överraskningar här, när Polarn fick syn på att det fanns paprikaplantor fick vi självklart lov att köpa en sådan. 4 bebisar och några blommor än så länge. Arvsmassorna hade med sig små skott i varsin pappersmugg från förskolan. De hade fått plantera frön från en tomat. Nu har den börjat blomma. Vi tryckte ner en potatis med lite groddar i en stor kruka. Den växer och blommar. Om arvsmassorna tycker att det är spännande att se hur det växer? Inte ett dugg. Polarn kanske kommer tycka det är kul när hon kan äta dem, men för att Pyret ska bli mer positivt inställd till att äta grönsaker så skulle det nog krävas något som liknar ett intres

Vi fortsätter semestern/sommarlovet med de vinnande ingredienserna: Glass. Ponnyridning. Skog. Det var länge sedan min stegräknare/hälsoapp gav så många notiser per dag om uppnådda mål, den måste tro att den bytt ägare. "Vad har du gjort på din semester?"  "Gått, tittat på när barnen roat sig och ätit upp överbliven glass." 

Vi tog med arvsmassorna till skogen för att de skulle få cykla och vi skulle få springa/gå/putta cyklar/träna och vi tänkte plocka lite blåbär. Gå-spring-putta-träning fick jag väl, men kanske inte så mycket, det blev mest en massa stopp av livsnödvändiga anledningar som att det låg pinnar på vägen. Blåbär plockade vi, men även om hela skogen var klädd i blåbärsris så var det tydligen inte ett lika imponerande blåbärs-år som härom året. Det blev en ganska skral skörd. Pluspoäng för att arvsmassorna uppnått mognadsgraden att tålmodigt plocka bär en lång stund och bara smaka lite då och då. Minuspoäng för mygg, spindlar och bärfisar. Bättre utdelning gav kvällens middag på Hermans med mammakompisen, då fick jag mycket av allt det jag ville ha.

När man har sprungit och hållt i en cykel medan 4-åringen ska lära sig cykla utan stödhjul, så förtjänar man att ägna sig en stund åt egna nöjen. Jag putsar, pillar och börjar renovera på mormors gamla kristallkrona som jag fått överta. Jag behöver köpa tråd att fästa några kristaller som fallit bort och se om elen fungerar. Fast den är så vacker och full av nostalgi att jag tänker ha den som prydnad ifall den inte funkar. Kanske är nostalgi-biten ett stort element i att uppskatta den, kanske behövs en förkärlek för äldre saker med patina. I vilket fall som helst så suckar jag nöjt åt vår senaste inredningsdetalj, medan herr B.o.B. tittar på mig som om jag vore precis så tokig som jag är. Till kvällen plockade jag fram stöldgodset från Danmark. Hotellets frukostbuffé hade små förpackningar med hasselnötscreme som jag smugglade med mig. Mästerbrottslingen, det är jag. Pyret frågade mig en gång om jag någonsin gjort något som jag fått betala böter för, jag kunde ärligt svara nej. H

I hela nio nätter sov Polarn i egen säng hela natten lång. Hon kom till min säng varje morgon och sa: " Nu är det faktiskt morgon och jag har sovit i egen säng hela natten! " Jag sa att det var bra jobbat och så låg  vi och myste en stund. Pyret vägrade envist att sova i egen säng. Första natten hemma så vägrade Polarn hon med. Analysen är alltså att det krävs fler än 9 nätter för att bryta en dålig vana. Huvudattraktionen för dagen var att åka och säga " Trevligt att träffas " till en två månader liten gosse på långväga besök. Han var ljuvlig. Jag kör med klyschan: Det är ju otroligt vad små de är, för att den är sann. Det är inte utan att jag blir lite avundsjuk på de som får bebisar som verkar nöjda med tillvaron, tänk att ha ork att njuta av bebistiden, som alla tjatade om att man skulle göra. Våra arvsmassor blev lagom avundsjuka när jag slog mig ned med bebis i famnen, och kretsade runt mig som om jag vore nektar. Sedan blev de lagom rastlösa och börja

Så var vi hemma i vardagen igen. Alltså, jag har en veckas semester kvar och de andra har två veckor till, men vi är inte uppassade med städning, matlagning och bäddade sängar längre. Å andra sidan är sovrummet svalt. Arvsmassorna har varit på topp de här tio dagarna, inte alls helt utan tjat eller protester, men definitivt på en drastiskt minskad nivå. Att vi var hemma igen märktes därför på att Polarn fick ett episkt utbrott så snart vi parkerat bilen och skulle börja släpa hem all packning, hon ville bli buren. En praktisk omöjlighet. Dessutom en något överdriven begäran när den lilla damen under tidigare dagar klarat av att promenera runt nöjesparker i timmar utan ett pip och nu bara suttit i en bil i något mer än en timme. Våra arvsmassor är alltså som lättast att hänga med när de har en plan för dagen, något att se fram emot eller åtminstone något de vet väntar. Den genen har de fått från mig. Jag har alltid avskytt planlösa dagar, det gör jag fortfarande. Jag försöker ibland a

Vi bokade Coop medlemserbjudande för våra dagar i Eskilstuna. Comfort hotell är samma hotell vi bodde på förra året, vi fick till och med samma rum, och är suveränt för barnfamiljer. Enda varningen är att i alla fall vårt rum var olidligt varmt och därför är intill omöjligt att få barnen att somna i. Å andra sidan ingick en "liten" gåva till barnen, varsitt mjukdjur från Parken Zoo. Arvsmassorna kallar dem för katter, jag rättar dem inte, och de blev därför självklart genast förälskade.  Parken Zoo är för övrigt ett så himla mycket bättre alternativ än Kolmården, och framförallt mycket mer prisvärt. Riktigt schysst lunch fick man här: Förutom ett stort zoo så ingår ju ett tivoli fullt med barnvänliga åk. Pyrets skräck efter förra årets försök på Godiståget var som bortblåst och hon ville åka alla karuseller minst två gånger. Jag vill inte ens åka barnvänliga attraktioner en gång. Min nemisis är den här, jäkla "virvelvind" som utnyttjar centrifugalkraften så g

Samtal om semesterplaner med annan förälder: " Vad är "High Chaparall " ? " " En uppbyggd western stad, typ ." " Och varför vill man åka till en western stad? " " Det finns hästar. Massor med hästar. " " Aha ."

Goa, glada, omöjliga bil-staden, Göteborg. Är det någon utifrån som kan köra bil i Göteborg city utan att djupandas? Vi spenderade dagen på Universeum. Jag uppskattade den tropiska delen på grund av värme och djur på nära håll. Barnen uppskattade den vetenskapliga delen på grund av klätter- och klängfaktor, och en mekanisk häst. Jag uppskattar inte vuxna som inte har koll på sina barn och till och med uppmuntrar barn att tränga sig före, eller föräldrar som går på Universeum med barn som har vattkoppor i hela ansiktet.  En naturlig klätterapa eftersom hon är så himla orädd. En lite mer ängslig klätterapa. För länge sedan visade Couscous hur hon skulle få hästen att svänga, det kom hon ihåg när hon fick hålla i tyglarna själv. Så varför är det så svårt att komma ihåg saker som att äta med gaffeln, använda tvål när man tvättar händer och sitta på rumpan (och inte på fötterna, knäna, kanten av stolen)? Hon som också säger sig älska hästar men kanske lite mindre entusi

En kort recension av Danmark: Det är skitdyrt. Maten är smaklös. Och skitdyr. Fast Legoland. Visserligen också skitdyrt, men vilken hit. Vi anlände klockan 10.00 och åkte därifrån 20.30. Arvsmassorna gick tappert runt hela dagen och stöd i kö efter kö utan mer gnäll än frågor om när kön skulle röra på sig nästa gång, ungefär. Då hade vi nog tur också för även om det var mycket folk så tror jag att det i Legoland mått var rätt lugnt. Köerna var på mellan 5 och 20 minuter, och eftersom vädret var perfekt, molnigt men uppehåll och typ 19-20 grader, så var väntan helt okej. På vår dag hann vi åka/göra allt som arvsmassorna var tillräckligt stora för att åka/göra vilket faktiskt var det mesta. Vi hann också äta en äcklig och sanslöst dyr lunch, en smaklös men okej och bara vanligt dyr middag, ta en dyr fika och köpa mitt livs dyraste sockervadd (60 svenska kronor styck). Pyret och Polarn var i alla fall imponerade i stort sett varenda minut. Imorgon ska vi åka över en dyr Dansk bro och

Sammanfattning av dag ett och två på vår tio dagar långa roadtrip. Dag ett: Efter två timmar i bilen fick vi veta att Polarns prat i alla dessa år (hela fyra stycken) om att hon inte tycker om att åka bil tydligen har rört sig om åksjuka. Hon kaskadspydde över hela sig, stolen och sätet. Rengöring på en övergiven parkering med hjälp av våtservetter klockan 9 på morgonen i första hand och på kvällen i stugbyns tvättstuga i andra hand. Sen väntade Astrid Lindgrens värld. Lika magisk som förra gången, med gassande sol. Och en liten värld är det, vi träffade på en förskolekompis. Dag två: Ösregnet som varat under natten och var utlovat till hela dagen, vek undan lagom till öppning. Förutom en skur precis när vi åt lunch så var det uppehåll och emellanåt riktigt varmt. Polarn var i sjunde himlen när hon fick se föreställningen om när Emil fastnade med huvudet i soppskålen, den väljer hon som godnattsaga typ en gång i veckan. Pyret var i sjunde himlen när Pippi till sist valde henne a

Jag läser det senaste uttalandet från herr Brunnberg om att feminism är ungefär ett onödigt påhitt, av den solklara anledningen att han aldrig upplevt kvinnoförtryck i sin närhet. Sen ger han vad som kan uppfattas som exempel på just kvinnoförtryck, med kvinnors roll som mödrar och på arbetsmarknaden. Förvirrande och oklart med andra ord. Tydligare, och ett mer nödvändigt inlägg gällande vikten av feminism, är Katarina Wennstams bok " Flickan och skammen ". Jag läser den som min innan-jag-somnar-bok och blir lite förbannad lagom tills John Blund hälsar på. Kanske inte så bra planering, men viktiga saker att elda upp sig över. Innan den läste jag Malin Wollins bok " Till min dotter ". Med de två böckerna färska i minnet känner jag redan bävan och oro inför mina arvsmassors tid som unga kvinnor. Hur ska jag skydda dem från allt? Speciellt när det finns människor som uttalar sig om att de problem tjejer och kvinnor upplever hela tiden bara är ett påhitt. 

Polarn sitter på uteserveringen och trycker på låtsasknappar på bordskanten. " Jag skriver med knappar mamma: A  X  DUBBEL-E  A = Blomma A  X  E = Häst A  E  X  DUBBEL-E = Katt " " Vad du övar på att skriva hjärtat ." Det är så föräldrar skapar en värld av bomull där man aldrig har fel eller blir ifrågasatt. Man är bara duktig hela tiden. Eller ända tills storasyster kommer farande och brutalt påpekar: " Polarn! Katt stavas inte så! " Tur att hon både envis och hårdhudad min arvsmassa. Syskonkärleken är snäppet tuffare än mammakärleken.

Kollegan har pratat mycket om Torekällberget som ett fullgott alternativ till Skansen. Jag minns att vi brukade åka dit när jag var liten och tänkte att det var dags för en slags "circle of life". Det var inte som jag mindes det. Det var bättre. Vilken märklig känsla att knata runt med sina barn där man själv knatade runt med sina päron när man var liten. Vi tajmade in att de hade någon slags 1800 tals vecka som dessutom erbjöd lite extra. Barnen fick åka ett ånglok, visserligen bara några meter, men det räcker för dem. Vi gick in i en gammal skola där ungarna blev störtförtjusta i en tant som var "skolfröken" och lånade ut griffeltavlor. De hoppade i hö i en mini-lada. De tittade på djur. Och vi tittade på Varieté. Jag gillar vanligtvis inte Varieté, men jag gillade den här, och arvsmassorna var ruskigt imponerande. Det var fantastiskt att se dem bli så hänförda och brista ut i kommentarer om vad som hände på scen. Jag skulle lätt kunna tänka mig att spana i