Fortsätt till huvudinnehåll

Danmark.

En kort recension av Danmark:
Det är skitdyrt.
Maten är smaklös. Och skitdyr.

Fast Legoland. Visserligen också skitdyrt, men vilken hit. Vi anlände klockan 10.00 och åkte därifrån 20.30. Arvsmassorna gick tappert runt hela dagen och stöd i kö efter kö utan mer gnäll än frågor om när kön skulle röra på sig nästa gång, ungefär. Då hade vi nog tur också för även om det var mycket folk så tror jag att det i Legoland mått var rätt lugnt. Köerna var på mellan 5 och 20 minuter, och eftersom vädret var perfekt, molnigt men uppehåll och typ 19-20 grader, så var väntan helt okej. På vår dag hann vi åka/göra allt som arvsmassorna var tillräckligt stora för att åka/göra vilket faktiskt var det mesta. Vi hann också äta en äcklig och sanslöst dyr lunch, en smaklös men okej och bara vanligt dyr middag, ta en dyr fika och köpa mitt livs dyraste sockervadd (60 svenska kronor styck). Pyret och Polarn var i alla fall imponerade i stort sett varenda minut.

Imorgon ska vi åka över en dyr Dansk bro och en dyr Svensk/Dansk bro och förhoppningsvis hitta mat som innehåller kryddor igen.
(Om ni nu spekulerar i att maten på just Legoland var den som har satt min stämpel på kvalitén, så kan jag avslöja att hotellets "fin-middag" inte innehöll så mycket som ett saltkorn den heller, och frukosten var också en parad i slätstrukna intryck för smaklökarna.)

Förväntansfulla.

Klassiskt Legoland. I alla fall när jag minns bilderna från när mina föräldrar var där för evigheter sedan.
Så. Jäkla. Mycket. Och. Stort. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...