Fortsätt till huvudinnehåll

Nostalgi.

Kollegan har pratat mycket om Torekällberget som ett fullgott alternativ till Skansen. Jag minns att vi brukade åka dit när jag var liten och tänkte att det var dags för en slags "circle of life".
Det var inte som jag mindes det. Det var bättre. Vilken märklig känsla att knata runt med sina barn där man själv knatade runt med sina päron när man var liten.

Vi tajmade in att de hade någon slags 1800 tals vecka som dessutom erbjöd lite extra.
Barnen fick åka ett ånglok, visserligen bara några meter, men det räcker för dem.
Vi gick in i en gammal skola där ungarna blev störtförtjusta i en tant som var "skolfröken" och lånade ut griffeltavlor.
De hoppade i hö i en mini-lada.
De tittade på djur.
Och vi tittade på Varieté. Jag gillar vanligtvis inte Varieté, men jag gillade den här, och arvsmassorna var ruskigt imponerande. Det var fantastiskt att se dem bli så hänförda och brista ut i kommentarer om vad som hände på scen. Jag skulle lätt kunna tänka mig att spana in en hel, riktig, föreställning med Varietesällskapet Karneval. Om jag hade ett liv och var:
A. Barnfri på kvällar.
B. Orkade vara ute tillräckligt sent för att gå på någon föreställning alls.
Jag saknar att ha ett liv.
Men då är det ju trevligt att få smakprov på vad andra roar sig med på kvällarna när en annan avslutar alla aktiviteter klockan 21.

Ovanpå allt annat var det faktiskt sommarväder idag och imorgon är det måndag. Jag har stängt av alarmet för de kommande tre veckorna. En annan märklig känsla.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...