attvarabob

Kulturtanterna tog en heldag på stan. Cous-cous och jag skulle på eftermiddagen besöka den tjusiga Dramaten , men var hela dagen lång inne i storstaden och roade oss. Först var vi på en utförsäljning av sminkprodukter och fyndade produkter från bland annat Idun för bara 30 och 60 kronor.  Vi tog en fika på Mr Cake. Och vi gick såklart på secondhand.  Sen hade dagen rusat iväg och vi fick kasta i oss varsin hamburgare för att hinna till pjäsen. På scen visades Fejk . Pjäsen om vad som är på riktigt och vad som är en falsk yta hade sina fullträffar emellanåt men var också lite rörig, ojämn och emellanåt tom. Jag uppskattade mest segmenten när skådespelarna "var sig själva" och allra mest när de vid ett tillfälle kom av sig och hade svårt att sluta skratta. Det är kanske i sig passande för pjäsens tema; att ju närmare de var sig själva desto mer genuint kändes det. Bara sådär var helgen över och vardagen tar vid. Jag har haft trevl...

Kulturhuset är väl fantastisk med så mycket spännande pjäser till humana priser.  Idag åkte jag och kollegan in till staden efter jobbet. Vi fick en liten paus för att äta en god middag, men sen bänkade vi oss för att se denna: Lars Noréns Personkrets 3:1 i ny tappning. Det var som att åka karusell på samhällets botten, helt utan skyddsnät. Det hände så mycket på scenen hela tiden att det var svårt att hänga med i allt och det var så många scener som vred musten ur en att jag var hela matt efteråt. De fångade missbrukets våndor och dragning på ett starkt och träffsäkert sätt, både I berättelsen och genom skådespeleriet.  Det var kanske lite extra tungt att följa upp en arbetsdag med detta, frågsn är om vi inte skulle få lön för de här timmarna. 

Arvsmassorna och jag mötte upp Cous-cous för en dag på stan. Målet var att gå till Kulturhuset och se Benke Rydmans uppsättning av Frankenstein . Det blev en upplevelse så packad med intryck att jag kände mig helt utmattad efteråt. Från den tomma scenen där vetenskapsmannen irrade runt innan pjäsen ens börjat: Till effekter som fick oss alla att hoppa till.  Skickligt på många plan. Men innan pjäsen gick vi lite hitan och ditan, och Cous-cous föreslog en titt i Maria Nilsdotters butik. Bara titta inte köpa. Så följde en liten kvist med hem för oss båda. Arvsmassorna tyckte bestämt att de också borde ha varsin men de får nog sätta upp det på en önskelista. Till kvällen lyckades budet köra ut mitt paket och då kom nästa unna sig-sak: Ett set med kabelstickor och extra kablar, från Knitpro . Det behöver kompletteras lite vartefter med tjocka stickor och eventuell fler kablar, men det här borde räcka ett tag. Kanske ska jag testa stickor...

Jag gav Arvsmassorna och Cous-cous ett teaterbesök i julklapp. Det blev så klart en julklapp till mig själv också, så himla smart. Så idag spenderade vi dagen på söder där Pyret kunde använda julklapps-presentkort på Edblad, Cous-cous kunde köpa födelsedagspresenter och vi åt lunch på Koh Phangan.  Deras vårrullar med nutella kan vara världens bästa efterrätt. Sedan gick vi till Göta Lejon för att se Pjäsen som gick åt helvete . Den började så här: Och slutade så här: Polarn frågade efteråt vilken scen jag tyckte var roligast. Jag svarade att det kanske inte var någon enskild scen utan allt smått som pågick lite i bakgrunden, till och med redan innan pjäsen hade börjat. Det var lagom tramsigt, skämten liksom puttrade på genom hela pjäsen. Rutinerat och bekant. Pyret var väldigt nöjd och gav den 10 av 10, kanske mest för att Pernilla Wahlgren var med. När vi kom hem var det lagom att ta fram lördagsgodiset för att börja årets Melodifestival. Den v...

Ännu en sen kväll. Jag är inte säker på hur många sådana till jag har i mig. Idag var det efter en heldag på stan med Cous-cous som vi gick till Kulturhuset för att se En berättelse om smärta. Om jag skulle beskriva vad pjäsen handlade om så skulle jag säga att det handlade om en överbelastad kvinna som drabbas av smärta i kroppen. Vården hittar ingen orsak, hon tappar allt mer funktion i vardagen, hon söker efter mening på fel ställen, hon lämnar sitt äktenskap och sitt barn, förlorar sitt jobb, förlorar sin bostad, förlorar allt. Och det var en så himla rolig pjäs. Det låter ju inte riktigt kompatibelt, men så var det. Härliga karaktärer, träffsäkra iakttagelser och otrolig scenografi, dessutom Ronja Rövardotter- vårskrik i en person på bristningsgränsen tappning.  Det blev en härlig dag trots ett riktigt uselt väder.

På något magiskt sätt fick jag och kollegan biljetter till Dramatens iscensättning av Pelicot-rättegången. Som tur var visste vi inte att det skulle vara en 4 timmar lång föreställning utan paus , för då hade vi nog inte gått. Och den här 4 timmar långa käftsmällen hade jag inte velat missa.  De sa att man fick komma och gå under föreställningen, man kunde när som helst gå till baren eller toaletten eller bara ut och ta luft, vilket många gjorde. Men grejen var att den var uppbyggd på 39 olika uppläsningar av olika tidningsartiklar, vittnesmål och beskrivningar, så man ville ju inte missa något. Alltså satt vi där. Det var en föreställning som inte värjde för det grova eller brutala utan att bli våldsporr, som hyllade och stärkte,  som redovisade flera sidor och lyfte absurditeter. Det var riktigt bra. Det är lite synd att det bara var en föreställning, men SVT var där och filmade så den lär gå att se för fler så småningom. Och då ska ni göra det, för d...

Jag skulle jobba hemifrån. Jag är ovan vid att göra det regelbundet men har märkt nu när jag ska försöka göra det någon dag per vecka att jag blir så väldigt stillasittande de dagarna. Jag är ju van vid mina promenader och allt jag går när jag är på jobbet, så jag blir stel och rastlös. Jag började därför med att gå upp lite tidigare för att hinna träna lite. Mitt i svetten frågade Pyret om jag kunde gå med henne till skolan. När livet är lite tungt så vänder man sig till mamma, och om en tonåring vänder sig till mamma så ställer mamma upp.  Men då kom Polarn på att hon också ville ha sällskap, det behöver en mamma säga ja till, för att rättvisa är viktigt.  De började såklart inte skolan samtidigt. Så jag fick gå med den ena arvsmassan, vända hem, möta upp den andra arvsmassan, gå med henne, vända hem.  Jag kastade mig in i duschen när jag kom hem och hann sedan precis logga in till morgonmötet. Sen: jobba, jobba, jobba, äta lunch, jobba, jobba, jobba. Logga ut. Därefter...

Efter jobbet var jag och kollegan på Kungliga Dramaten minsann. Det är något visst med dessa pampiga gamla byggnaderna. Om inte annat påminns vi om hur trist arkitektur vi har idag. Men vi var inte mest där för att se byggnaden utan för att titta på pjäsen [BLANK] . Ett spännande koncept där pjäsen består av en sammansättning av fristående scener. Den regissör som sätter upp denna internationella pjäs får välja av 100 scener, denna bestod av 24. I pjäsen möter vi kvinnor från något perspektiv i rättsväsende eller socialtjänst; som offer, som arbetare, som anhörig eller våldsverkare. Korta ögonblick och avskalade skildringar. Jag tror att jag behöver få smälta den lite, det var mycket intryck och snabba vändningar. Men det var mäktigt att se en ensemble med 10 kvinnor, scenografin var effektfull och monologerna starka. Efteråt skämtade jag och kollegan, som vanligt, om att vi borde se sånt här på arbetstid och att vi behöver bredda vår kulturella kon...

Efter en intensiv arbetsdag tog jag och två kollegor tåget till Uppsala. Det är ju rätt smidigt ändå, att kunna ta sig till en annan stad så enkelt. Eftersom vi skulle på äventyr efter jobbet behövde vi så klart börja med att äta och vi bara råkade glida in på en alldeles underbar italiensk restaurang; Paesano Italiano City . Medan vi väntade på maten fick vi magiskt goda oliver att tugga på. Lagom när vi jobbat upp aptiten kom pizzan: Jag har nog aldrig smakat en slags friterad (?) pizza förut, med salami- och ricottafyllning, men det var en angenäm ny bekantskap.  Vi hann inte med efterrätt, så det kan ju vara så att jag behöver göra ett till besök i framtiden, för det fanns saker där jag tror att jag bara måste smaka. Eftersom att det var jag som googlade fram stället så tror jag att jag hittar tillbaka.  Sedan rusade vi, mätta och belåtna, till Uppsala stadsteater för att se föreställningen Ett svenskt brott.   Hur skådespelarna kla...

Tillsammans med Kollegan åkte jag till Kulturhuset efter jobbet. Vi började med en Ceasarsallad på restaurangen och tittade sedan på föreställningen "How a spiral works" av Lettiska och Litauiska cirskusartisterna i Art for a rainy day. Det är makalöst hur två personer med ett rep kan skapa en helt fascinerande timme. Samspelet mellan de två var så fint, rörelserna var som om de inte följde samma gravitaionslagar som oss andra och musiken var magisk. Hur någon kan hänga så länge i sitt hår utan att det slits av är en annan fråga.

Vårens kulturupplevelser börjar bokas in i kalendern. Först ut är denna: How a spiral works på Kulturhuset. Jag och Kollegan ska gå på en föreställning som beskrivs bestå av cirkusdisciplinerna hårhängning och rep, kombinerat med folkmusik. Jag är ju löjligt förtjust i cirkus, akrobatik och dans, kanske märkligt när jag själv saknar rytmkänsla, är stel som en pinne och har underutvecklat balanssinne. Eller så är det just därför.  Därefter väntar en tripp till Uppsala stadsteater tillsammans med Kollegan och en annan kollega. Ett svenskt brott , om välfärdssystemets fallgropar och sprickor. Högaktuellt i min vardag. Och jag och Cous-cous tar med oss Arvsmassorna på ytterligare ett besök på Operan, denna gång för just Opera. Julius Caesar , med ungdomligare tema då storyn flyttas till en skolgård. Så många kulturupplevelser att jag snart måste köpa basker och börja använda rött läppstift. 

Cous-cous och jag var på äventyr igår kväll, vi tog oss ut till Subtopia för att gå på musikal. Kultfilmen  Evil dead  från 1981 hade lagts till med sång och dans. Kan det bli bättre? De lyckades det svåra att framföra en föreställning med b-films känsla utan att det blev taffligt. Det var snarare att den lilla produktionen med enkla masker och dåliga props ramade in storyn perfekt. Vi bjöds på starka sångnummer, blodstänk och en ensemble med härlig energi. Emellanåt verkade de själva ha svårt att hålla sig för skratt. Karaktären Cheryl var fenomenal, jag har sällan sett en så hoppig och studsig människa. Det känns fel att säga att det var väldigt roligt med en föreställning om levande döda där karaktärerna högg av händer och huvuden och sprutade blod på publiken, men det var det. Det var jätteroligt. Självklart fick jag ägna denna kväll till att se om filmen: Inte lika mycket komedi, mer betoning på b-film, men det är ju roligt på sitt sätt. Det slår m...

Vad man behöver när man känner sig lite sliten? En heldag med Cous-cous.  Vi tog inte helt oväntat en secondhand promenad på söder, vi gjorde några fynd. Men det är spännande med de lite "finare" secondhandbutikerna där de främst säljer märkeskläder till... ...lika spännande priser. Det blir också roligt när de säljer inte alls märkeskläder till högre pris än ordinarie pris. Som denna tröja från Uniqlo: Visserligen i merinoull, men de ville ha 599 kronor för den. En snabb titt på hemsidan visar: att den är på rea och kostade 521 på ordinarie pris. Secondhand har hajpats lite långt kanske. Efter mycket strosande i många butiker, och en fikapaus, tog vi oss till Kulturhuset.  Vi var väl värda en god middag innan vi skulle hålla oss vakna under kvällen. Sedan var det dags för teater: En midsommarnattsdröm .  Det var ju kanske en av Shakespeares mer skruvade pjäser, så det är inget stort steg att göra den lite galen. Den var ett virrvarr av prosa, rap, kärlek och fars och så...