Cous-cous och jag var på äventyr igår kväll, vi tog oss ut till Subtopia för att gå på musikal.
Kultfilmen Evil dead från 1981 hade lagts till med sång och dans. Kan det bli bättre?
Inte lika mycket komedi, mer betoning på b-film, men det är ju roligt på sitt sätt.
De lyckades det svåra att framföra en föreställning med b-films känsla utan att det blev taffligt. Det var snarare att den lilla produktionen med enkla masker och dåliga props ramade in storyn perfekt.
Vi bjöds på starka sångnummer, blodstänk och en ensemble med härlig energi. Emellanåt verkade de själva ha svårt att hålla sig för skratt. Karaktären Cheryl var fenomenal, jag har sällan sett en så hoppig och studsig människa. Det känns fel att säga att det var väldigt roligt med en föreställning om levande döda där karaktärerna högg av händer och huvuden och sprutade blod på publiken, men det var det. Det var jätteroligt.
Självklart fick jag ägna denna kväll till att se om filmen:
Det slår mig hur mycket upplevelsen av att gå på teater ger. Förberedelsen, förväntan hos publiken innan man får gå in, stämningen i lokalen, känslan av samhörighet, hur alla sinnen är på spänn och aktiveras under föreställningen, glädjen hos publiken när man lämnar lokalen uppfylld av det man just varit med om och hur man behöver en stund efteråt för bearbeta alla intryck. Det är lite magiskt.
Kommentarer