Mammakompisen och jag siktade på att roa oss själva genom att roa våra arvsmassor. Livet stökade till det lite så vi fick en sen start och fick revidera den plan vi hade lyckats få till. Det ena ledde till det andra och plötsligt satt vi med varsin kopp kaffe medan arvsmassorna sprang sig svettiga på Jumpyard.
Jag förstår verkligen att ett sånt här ställe är rena drömmen för barn, kanske ännu mer om tre barn får hänga där ihop. En stor mängd totalt uppskruvade barn, samlade i en lokal utan någon åtgärd för akustiken kanske dock inte är en dröm för vuxna. Inte priserna heller.
Jag förstår verkligen att ett sånt här ställe är rena drömmen för barn, kanske ännu mer om tre barn får hänga där ihop. En stor mängd totalt uppskruvade barn, samlade i en lokal utan någon åtgärd för akustiken kanske dock inte är en dröm för vuxna. Inte priserna heller. Att alla minderåriga sedan ville ha Pizza Hut och de andra valen i närområdet inte var överväldigande, kanske inte heller var den mest spännande upplevelsen ur en vuxens perspektiv.
Vi avrundade upplevelsen med att alla fick varsin påse lösgodis. Sedan åkte vi hem. Men arvsmassorna var inte klara, de ville dra ut på dagen, så mammakompisens arvsmassa följde med hem för övernattning. Jag spenderade kvällen i soffan med en godispåse, arvsmassorna lekte i Polarns rum.
Det är inte längre någon större ansträngning att ha lekträffar, bara kostsamt.
Kommentarer