Fortsätt till huvudinnehåll

Spöklov

Spökl.. Jag menar Höstlovet är inlett. 
Vi startar med att dekorera hemmet för att komma i rätta andan.
Efter lite betänketid beslutade vi att dekorera uteplatsen med den istället. Jag och Polarn teamade ihop oss, hon fångade, jag släppte ut den. Pyret satt i soffan och gav ifrån sig små tjut, det var också hjälpsamt för att komma I stämning. 

Mitt på dagen var vi iväg på skräckkabinett när jag fotades för Id-kort. Man har oanade krafter och klarar sig ur de knepigaste situationer, så de lyckades fånga mig på bild och jag blev släppt ur polishuset.

Framåt att mörkret började falla mötte vi upp mammakompisen med hennes arvsmassa för att ge oss på den läskigaste av turer; Pendeltåget. Man vet aldrig när det kommer eller om det åker hela vägen. Men vi anlände till sist vid vår destination. 

För att stärka oss inför nästa utmaning stannade vi på Koh Phangan och fyllde våra depåer.
En vegetarisk pad thai följt av:
Vårrullar med nougat och glass. Servitrisen sa att de var fantastiska och de var de, läskigt goda faktiskt.

Men huvudsakliga målet nådde vi efter en liten promenad, nämligen detta:
Natt på Nordiska museet.
I sällskap av märkliga figurer och spöken
fick vi vandra genom museets våningar för att fånga en förrymd gast.
Det var alldeles lagom rysligt och tjejerna gick för säkerhets skull i armkrok alla tre, hela den 45 minuter långa vandringen. 
Det var riktigt roligt, särskilt att se tjejerna bli lite engagerade och ta så fint stöd av varandra.

Imorgon fortsätter spöklo... Höstlovet med nya äventyr.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.