attvarabob

Jag är ingen julnörd. Jag går inte igång på alla cylindrar och pyntar mig svettig tills julafton. Jag är inte heller benhård på traditioner. Ändå stör det mig med alla dessa försök att modernisera julen. Jag läser om glöggtapas med parmesanklubbor, tortilliasnittar och pizzette med chèvre. Och om den moderna julinredningen där man måste leta med lupp för att hitta något juligt på bilderna. Annars visar de bilder på orientaliska julstjärnor, "roligt" julpynt, och rosa julgranar. Eller tipsar om saffransbak på nytt sätt, smaksatt glögg, julskinka med chilismak, det moderna julbordet, gi-julbord, och snart kommer det säkert julöl med smak av pepparkaka. Varför? Är det för att vi börjar planera för julen i oktober och därför hinner ledsna på den? Eller för att vi ska äta arton julbord och fira hos fyra familjer? Eller är det köphetsen som gör att vi måste hitta på något nytt varje år? Oavsett varför, låt julskinkan, granen, lussebullarna, glöggen, och julstjärnorna va

Tills på tisdag ska jag till skolan: Skriva en krönika. Skriva en uppsats. Skriva en tankekarta. Skriva en pm. Skriva en inlämning om planekonomi vs marknasdekonomi. Skriva en inlämning om svensk välfärdsmodell vs något annat lands välfärdsmodell. Och jag är helt tom i skallen. Kommer gå bra det här.

Det finns så mycket svält i världen. Det pågår en enorm ekonomisk kris. Människor dör. Djur plågas. Naturen går under. Allvarliga problem. Men inte så allvarligt problem som att persiennen i vårt sovrum är trasigt. Jag trodde att jag skulle kunna leva med det tills helgen, men jag vet inte om jag pallar. Att ständigt ha den nerfälld driver mig till vansinne. Sovrummet känns som en riktig kvart när den ständigt lurar i mörker. Pedanten i mig får tokspel. Så glöm allt globalt tjafs, det finns riktiga problem där ute, som trasiga persienner och mörka sovrum.

Hör på nyheterna att det efter en utredning har lagts fram ett förslag om att göra det olagligt med tidelag. Det var väl ändå på tiden. Det är väl till och med väldigt försenat. Utredaren pratar om hur det organiseras resor där ägare går på sexklubb med sina djur, och jag har tidigare läst om hur det ordnas byten mellan djurägare, de byter sexpartners så att säga. Vidrigt. Oacceptablet. Bortom vett och sans. Att det inte finns en lag mot detta idag gör att de som har den typen av störning inte får en tillräcklig markering att detta beteende är stört. För det är det. Stört. Och det borde vara olagligt redan nu.

På torsdag är det World Aids Day 2011 Jag har blivit inbjuden till detta: Om ni vill kombinera en tråkig torsdag med en väldigt god sak, och en hejdundrande gala, vad väntar ni på?! Biljetter finns på TICNET

Inatt drömde jag att jag gjorde en ny äggplockning. Utan smärtstillande. Jag som tycker att jag är hyfsat intelligent borde inte ha vaknat så svettig, för med tanke på hur ont det gjorde med smärtstillande så borde jag ha listat ut att det var en dröm. Finns inte minsta tillstymmelse till chans att jag skulle gå med på att göra det där utan rejäla doser rakt in i armvecket. Om jag ska gå igenom det igen så pratar vi banne mig om att jag ska vara knockad. Dum dröm, totalt ologisk.

Bara för det så förlorade dom. Filip och Fredrik. Nice.

Jag sitter och tittar på "Vem kan slå Filip och Fredrik". Jag vet inte varför, jag har rätt svårt för dom. Alltså, dom har gjort en del roliga grejer, men jag vet inte, något med dom stör mig. Och det här programmet? Uppgjort. Eller? Ta bara det att vissa grenar återkommer, alltså har de redan provat på/övat på grenen, vilket ger ett övertag på motståndaren. För att inte tala om att dom vinner så ofta. Alltså dom vinner, hela tiden. Dom. Filip och Fredrik. Det stör mig också. Uppgjort. Eller så är jag bara rätt cynisk.

Jag hade planerat en dag av advents pyssel. Herr och fru B.o.B. skulle gemensamt göra hemmet fint, och njuta av glögg, pepparkakor och lussebullar. Istället blev det hinna-med-det-nödvändigaste-och-sen-göra-advents-fint-solo-dag. Men jag är inte den som blir bitter. Nej då. Inte jag heller.

Om det skulle vara så att man får tråkigt, så kan jag tala om att man får lite mindre tråkigt om man spenderar ett par timmar med den här: Snygg, cool, fräsch thriller.

Jag har något bättre: Lördagsmys. Tänk efter, det är så mycket mer effektivt. På en fredag hinner man ju knappt hem och börjar mysa förrän ögonen börjar klippa. På en lördag däremot, då hinner man mysa, ordentligt. Mysfrukost, myslunch, mysmiddag med några mysfika däremellan. Mysiga promenader, mysig shopping, och efter ett besök hos Videoguy; mysig kväll i soffan. Med lite mysigt godis. Lördagsmys, en uppgraderad version av fredagsmys.

Min B.o.B. faktor börjar sjunka. That's what friends are for. Härligt snicksnack med Å över en fika, där jag får vara hur B.o.B. jag vill gör gott för själen. Jag är tacksam för alla goa brudar runt mig som orkat lyssna och stötta när B.o.B. har vuxit sig lite för stor och orken lite för liten. Och för att de har så mycket härligt att berätta, så outtömligt med ämnen att prata om, som är så skönt att lyssna på när man behöver tänka på annat. Jag jobbar hårt för att kunna ge tillbaka i alla fall lite av det de ger mig. För det är så mycket.

Jag sitter och räknar gamla nationella prov i matte, och känner mig rätt smart. Det går bra, bara tre fel på första försöket. Sen försöker jag slå på tv:n med mobiltelefonen. Jag undrar om min intelligens är något haltande fördelad? Jag undrar om allt pluggande håller på att förstöra mig? Eller har jag bara blivit så vansinnigt intelligent att jag precis har kommit på den perfekta appen? Fjärrkontroll i mobilen. Jag är ju inte bara smart, utan också rätt generös, så om någon vill sno min geniala tanke och omvandla den till en app, och tjäna multum med kosing så vassego. Men du kan väl dela med dig lite sen?

B.o.B. (Bitter och Besviken) har träffat A.v.A. (Att vara Arg). Dom kikade lite blygt på varandra först, men upptäckte snart att de trivdes väldigt bra tillsammans. Jag tror man kan kalla det kärlek. Det känns i alla fall som att de umgås väldigt mycket med varandra just nu.

Just när jag känner att jag har problem, så läser jag det HÄR Och känner att jag är så himla normal.

Imorse var det dags. Jag ringde kliniken för att starta upp nästa insättning. Jag erkänner att jag inte är helt stabil, känslorna svajjar lite som de själva vill. Ibland lyckas jag styra dem, förutse, känna av, hänga med, fejka, skutta runt dom som en sjuåring på en skolgård. Ibland har jag noll koll, inte en susning, ser dom inte komma, blir helt tagen på sängen. Idag var en sån dag. Jag la på luren, antecknade när jag ska börja testa för ägglossning, och bröt ihop. En stor monstervåg av "jag vill inte" kom över mig. Fast jag vill ju. Men jag vill inte. Helst skulle jag vilja slippa vilja. Idag är en dålig dag. Dom kommer ibland. Jag gjorde något jag aldrig gjort förut. Jag ringde och sjukanmälde mig från dagens lektion, fast jag inte alls är sjuk. Jag orkar bara inte idag.

Min söt-som-socker nerv får tokspel av den HÄR . Jag försöker bota mitt gulli-gull begär genom att tvångskela med katten, den andra katten, den tredje katten. Men just nu, bara för att jag måste hålla något ulligt-och-gulligt så vill ingen av katterna ställa upp. Det ska jag komma ihåg när de belägrar mig när jag inte alls orkar med dom. Typ klockan tre på natten. När de råkar få gulli-gull begär. HA!

Häromdagen låg det chokladkalendrar i min brevlåda. För att barn växer aldrig upp. Fast de hamnade i mitt hem bara några dagar innan de där kvinnliga dagarna. Men med väldigt många dagar kvar tills de får börja öppnas. De var två; en till mig, en till maken. Maken är inte chokladberoende, det är jag. Han brukar glömma att ta sin dagliga chokladbit typ 23 av 24 dagar. Det gör inte jag. Så egentligen, eftersom att det alltid slutar med att jag äter upp hela hans kalender den 25:e, kan jag inte göra det redan nu? Är det fusk? Blir jag utan julklappar då?

Jag tänkte så här idag: Det är ju rätt svårt att komma in på de utbildningar jag vill gå, och därför kan man ju behöva en back-up-plan. Vad jag ska bli när jag blir stor, om jag inte kan bli det jag helst vill. För så ser det ju ut, alla kan inte bli det de helst vill. Idag tänkte jag att jag kanske skulle bli lärare då. En bra sådan. För att ni ska veta att det finns gott om dåliga sådana där ute. Och det är vansinnigt frustrerande att hamna i klorna på en sån. Me so B.o.B. today.

På 4:ans nyheter idag fick jag lära mig att: Det är farligt för miljön att elda i kamin. Lågenergilampor förstör också miljön. Någon kräver skärpt lagstiftning för att det har upptäckts att folk bryter mot en lag (Bjurfors affären). Den döda Eken lever. Och man tävlar just nu i filmtittande. Jag ska sluta titta på nyheter. Jag blir så förvirrad.

Av mina fyra orkidéer har tre stycken just nu en ny stängel på G. En kommer snart att börja blomma. En får ny stängel för tredje gången. Det gör mig stolt, och glad. Främst för att jag kämpade länge för att få mina orkidéer att blomma om, utan att lyckas. Vill ni veta vad jag gjorde för att äntligen få det att fungera? Jag gjorde inte som de säger. Eftersom konstens alla regler ändå inte fungerade så struntade jag i allt pyssel, och vattnade krukorna som vanligt, en gång i veckan, tillsammans med övriga djungeln. Och jag orkar inte ens hälla ut överflödigt vatten ur krukan, de får stå i det. Då minsann, Presto: blommor. Inget doppa, med halva barken flytandes i hinken, inget duschande med halva lägenheten nersprayad, bara skvätt. Men ni har inte hört det från mig, som jobbat med blommor, om någon påstår att det kommer från mig kommer jag blåneka och hävda att "doppa snabbt, var fjortonde dag, låt rinna av, och duscha ibland, precis så ska man göra". Jag är rebell,

Matteläraren påminde om att det är första advent på söndag. Tur var det, jag har totalt missat det. Jag vet inte var i kalendern jag var, men jag trodde att det var ett tag kvar. Jag kan ju skylla på att det inte alls har synts så mycket pynt i centrum och skyltfönster än, och nu förtiden smackar de väl upp sånt redan i oktober? Har de inte haft lust med det för att vi har haft lite granna milt väder? Väntar det på vinterstämningen? Strunt samma. Nu är det dags att kliva in i förråd, källare och vindar för att halv slå ihjäl sig när man ska plocka fram pyntet. Sen ska man slå ihjäl den andra halvan när man försöker få upp saker i fönstret. Med lite tur slår man också helt ihjäl allt tålamod när man försöker få sladdar att räcka till, stearinljus att inte ramla, och husdjur eller barn att inte förstöra allt. När man är helt säker på att allt tålamod är slut och alla ben är brutna, då slår man sig ner i soffan och tröstar sig med lussebullar, pepparkakor och glögg. Då passar m

Det här med att man inte ska gå tvärsöver nytorkade golv. Kan någon förklara det för våra katter? Dom fattar de inte alls.

Jag hör kritik från alla håll och kanter, ingen gillar Aftonbladet.se. Jag förstår inte alls vad folk pratar om. Okej, man får väl inte veta så mycket om landet, eller världen, men det är ju jätteroligt! Några av morgonens rubriker: "Hon slog mig med en banan." "Varning för den osynliga dödshalkan." "Rumpor KAN ändras." "5 vanliga magproblem." "Roligaste samtalet i Bingolottos historia." Dessutom får man alltid veta allt om Idol, och alltid något om Zlatan. Kanske inte så informativt, men roligt. Jätteroligt. Dessutom, de har enorma mängder besökare varje dag. Är de vår nya skvallertidning, alla läser, men ingen erkänner?

Det händer att diverse förpackningar är märkta med ett "öppna här". Vad i hela friden betyder det? Det kan ju knappast ha något att göra med hur man öppnar själva förpackningen, för det är ju lika omöjligt på just de ställena som på resten av förpackningen. Så vad ska jag öppna? Öppna företag? Öppna gylfen? Öppna hjärtat? Öppna min famn? Och vad det än är jag ska öppna när jag står där med min förpackning, varför uppmanas jag till det då, av någon fabrikant? Vilket mysterium!

Jag skulle träffa vitamin C för en fika. Vid Slussen. Där Emmaus ligger. Oh no. Ja, jag såg till att vara lite tidig. Ja, jag hittade fina plagg för billig peng. Ja, jag har allvarliga problem. Nej, jag vill inte ha hjälp.

Katter. Varför måste de alltid: Spy upp hårbollar precis när man äter? Spy upp dem på mattor istället för blanka golv? Gå och äta precis efter att de har spytt? Dom är ju inte särskilt hjälpsamma, eller logiska.

Tänk vad mycket vi kan påverka varandra. Ett snällt ord lyfter hela dagen. Några elaka ord kan förstöra flera år. Jag var duktig i skolan, då, förut, när jag var liten. Men alla elaka ord, som de förstörde. De sitter fortfarande i, som ett tuggummi i själen, fullkomligt omöjligt att skrapa bort. Även fast det går bra nu, trots all bekräftelse på min kapacitet, trots all uppmuntran, även fast orden är snälla nu, så är jag inte alls säker på min förmåga. Varje prov är en lång hjärtklappning, varje inlämning svettig, varje lärarsamtal ångestfyllt, varje gång ett prov lämnas tillbaka slutar jag att andas. Jag förväntar mig att det inte alls har gått bra, inte den här gången. En del av mig har arbetat fram förmågan att överrösta det där, att komma ihåg att det brukar gå bra, förankrat mig i att jag kan. När rösterna hackar och pickar på själen håller jag inombords händerna för öronen och skriker lalalalalalalalalala, Bingo! Men där bakom, där inne, där sitter det fortfarande, och

Här sitter jag med en kopp kaffe efter maten. Efter en lång dag i skolan. Med PMS. Utan minsta sockerhaltiga bit hemma. Så jäkla dålig planering. Strunt samma med nyttighet, karaktär och annat trams. Jag har till och med kasserat in tre MVG till idag, utan att köpa något att fira med. Superklantigt. Snart ska jag ju dra igång nästa ivf-period också, när jag känner mig tvungen att leka nån jädra Anna Skipper, så då blir det minsann inget godismofflande. Jag förstår verkligen inte hur jag -planerings champion- kunde missa en sån uppenbar sak. Pinsamt dåligt. Jag skäms.

Jag läser boken "Flyga drake" av Khaled Hosseini (troligtvis sist av alla). Och bölar en skvätt här och där. Jag läser en intervju om en kvinna som förlorade sin man, och gråter Lille Skutt tårar. Jag tittar på 112 och blir gråtfärdig. Jag planterar om en blomma och får knappt ur den ur krukan, och känner för att drämma skiten i golvet. Jag ska ta på mig en t-shirt efter duschen, som givetvis trilskas, som tishor gör på fuktig hud, och jag är en hundradel från att bli rosenrasande. Jag ska räkna lite matte, och stiftpennans stift går av hela tiden, så jag vill helst köra den genom bordet. Sådär en gång i månaden, när alla hormoner rusar till, då är det lätt och roligt att vara kvinna. Not.

Nu kan jag fortfarande inte sticka. Men om jag kunde, och hade stickat klart till pingvinerna, då skulle jag sticka julgranskulor . Så vansinnigt coolt. Jag skulle ha hela granen full.

Jaha. Det där med Spotify har varit roligt. Jag har gillat det, och glatt pröjsat en hundring i månaden för det har varit värt det. Varit. Det har länge varit smidigt, utan problem, utan strul. Nu är det ett större företag än någonsin, och struligare än någonsin. Hoppsan, där loggades jag ur. Hoppsan, nu funkar det inte offline. Hoppsan, nu går det inte att synka. Hoppsan, nu måste man starta varje låt för sig. Hoppsan, nu går det inte att logga in. Hoppsan, nu letar jag efter andra alternativ, annars kommer jag få en hjärnblödning av allt strul.

Tävlingen  EvaEmma  hade om att vinna biljetter till Henrik Fexeus  nya föreställning? Jag vann, jag vann, jag vann, jag vann, jag vann, jag vann, jag vann, jag vann, jag vann!!!!! Och ni inser vad ofta jag vinner något på hur behärskat och moget jag hanterar det här. Jag vann, jag vann, jag vann, jag vann, jag vann, jag vann, jag vann, jag vann!!! Ni får föreställa er en treåring som hoppar jämfota med ett fånigt flin i fejjan. Jag vann, jag vann, jag vann, jag vann, jag vann, jag vann, jag vann!!! Jag tycker att det ska bli lite roligt att få se föreställningen, lite grann, bara, aningens. Jag vann, jag vann, jag vann, jag vann, jag vann, jag vann, jag vann, jag vann!!! Tack och bock till EvaEmma. Du gjorde min tillvaro lite ljusare.

Jag har väldigt lite skolarbete just den här veckan. Och flera inställda lektioner. Och om en vecka får jag "besök", vilket medför att jag redan fått sällskap av en elak polare på 3 bokstäver. Och det är jädra kallt ute. Om man sammanfattar det hela: Sockermonstret is alive, men jag är för slö för gå till affären. Så jag gick ut i köket och slängde ihop en sockerkaka. Hittade ett recept på nätet, nån variant med glasyr och kokos. Det är min måndagskväll, hur är er?

Ni vet när det känns som att man har glömt något. Den där lite gnagande känslan. Man försöker låta bli att tänka på det, men hör hur det håller på och rasslar i huvudet när hjärnan kutar runt i arkivet och förtvivlat bläddrar i varenda mapp. Så istället försöker man hjälpa till, man tänker så det knakar för att komma på vad det är man har glömt bort. Inget hjälper. Fast hela tiden skrapar det mot skallbenet, och verkligen vill komma ut. Så känns det just nu. Och jag vet att jag kommer få leva med obehaget tills antingen A; Jag får uppleva den tillfredsställande känslan av Eureka! Jag har det! Eller B; Jag glömmer bort att har har glömt bort något, och gnagandet försvinner. Jag gissar på att det kommer bli alternativ B som vinner. Varför jag tror det kommer jag inte ihåg.

Kommer ni ihåg hur man umgicks förr i tiden? Man pratade med varandra. I.R.L. Nu när man umgås så ska man tydligen prata med, och lyssna på, de som inte är där. Den som sitter här, livs levande och kan höja förvånat på ögonbrynen åt vad någon säger. Den som kan skratta. Den som kan visa sympati för det som är svårt. Den som kan ge en kram om någon behöver. Den blir bortvald för dom som finns någonstans där ute. Via mobilen kollar man hellre vad någon annan säger på Twitter och Facebook. Det sårar. Bara säger det. Man har valt bort andra, för att bara ägna sin tid åt en person. Man har valt bort annat, för att den ska få ens tid. Så får man inte ens umgås med den mittemot. De där andra man kollar vad de gör, de har inte valt bort någonting, de pysslar med annat än att sitta där. Kan vi inte låta mobilen ligga kvar i fickan en stund, lyfta blicken och möta den som sitter mittemot? Den som just då vill umgås. Den som kan ge en kram. Mycket härligare än den kommunikation

Här följer viktig information som gärna får spridas vidare: Använd era blinkers på bilen!! För att: 1; andra förare är inte tankeläsare. Och 2; så jäkla slö får man inte vara att det är för jobbigt att sträcka ut ett finger och knäppa till den spaken. Alternativt är detta ett upprop till att kräva att alla rondeller görs om till korsningar med rödlysen eftersom att så få vet hur man kör i rondeller. Viktiga i-lands problem som leder till svår irritation.

Coolast i världen är väl ändå Barney i How I met your mother. Idag hittade vi dessa: De som har följt serien känner igen dom. Ska bli underbart skojigt att läsa.

Nu när jag har lärt mig konsten att läsa tankar. Och kan få folk att göra som jag vill. Och får ligga. Och har mentala superkrafter. Allt tack vare Henrik Fexeus böcker, så ska jag nu bara kolla in den här: Dels för att lista ut vad det egentligen var vi såg när vi var på föreställningen, men också för att se hur alla mina nya förmågor kan användas i verkligheten. Ja, på min väg mot totalt herravälde, ni vet. Kommer bli bra det här. (Egentligen tror jag att jag kommer undra lika mycket över vad jag såg när dvd:n är slut, som jag gjorde efter föreställningen, men det är okej, för jag är inte alls en kontroll människa.)

Snart är semestern över. IVF-semestern. Det är svårt att se hur man är när man är mitt uppe i något. När man håller på och sluta röka tycker man kanske inte själv att man är tjurig. När PMS-monstret dyker upp tycker man själv kanske att man är trevlig. När man är mitt uppe i IVF så kanske man själv tycker att man fortfarande är pigg och glad. Under det här lilla uppehållet har jag blivit påmind om hur jag är när jag är pigg och glad, och så är jag inte mitt uppe i all evig väntan. Väntan på att börja testa för ägglossning. Väntan på att göra insättning. Väntan på blödning eller icke. För att genast börja om att vänta när besvikelsen kommer. Livet blir lite mörkare, lite tyngre, lite dystare. Och jag med det. Nu har jag haft ledigt från det där, har fått känna mig lite lugnare, lite mer lättsam, lite trevligare. För jag känner skillnaden nu, när jag tar några steg ifrån allt. Men snart är det över, dags att börja om och vänta. Trevliga B.o.B. kommer dra sig lite tillbaka

En härlig fika med Å brukar inkludera lite affär looki-looki. Jag är som en liten skata och dras till allt som glittrar, men jag brukar inte köpa, även om jag är barnsligt förtjust, för jag tycker inte glitter passar på just den här skatan. Men idag kunde jag inte låta bli: Skatan är nöjd och blingar upp fjädrarna på en gång, inför kvällen med E.

Jag kan knappast vara ensam om att bli nöjd över att Carema granskas och lyfts fram. Deras rent inhumana arbetsmetoder och idiotiska krav. Allt för pengarnas skull, uppenbarligen Vi som har haft insyn i hur det går till på deras boenden känner igen alla häpnadsväckande saker som har kommit fram den senaste tiden. Vi kan också se att de ovärdiga förhållandena som ledningen kräver gör att personalens kvalitet sviktar. Antingen för att du måste ha egen tveksam moral och etik för att gå med på att jobba enligt deras krav och metoder, eller för att de som har lite vett och protesterar får sparken, blir utmobbade, eller ger upp och säger upp sig. Men störst kritik bör egentligen gå till kommunerna, som köper Caremas tjänster utan att kontrollera vad de betalar för, eller att kraftfullt agera när det kommer fram hur det egentligen står till på dessa boenden. Med alla avslöjanden, som trots allt har framkommit under en längre tid, borde de gå på konstanta oannonserade besök. Jag hoppas

Jag leker med den ena katten. Det gör henne skogstokig (som den skogskatt hon är...). När hon får tuppjuck drar hon igång den andra katten, som tar fart för att bråka med katt nr 1. Allt stök och rusande gör katt nummer 3, den gamla tanten, alldeles matt. Maximalt med skoj för dom, med minimal insats från mig. Precis som det ska vara. Nu kan dom väl ändå vara trötta i natt, hela högen med katter, och låta mig sova ifred?

Jag har varit trött på ett vidrigt sätt idag. Jag började gäspa på första lektionen, redan efter en halvtimme. Kaffe hjälpte inte. Lunch hjälpte inte. Mer kaffe hjälpte inte. Banan hjälpte inte. Frisk luft hjälpte inte. Bra betyg på prov hjälpte inte. Jag har haft skumgummihjärna hela dagen. Det värsta är att jag tror att det har med att tant var uppe sent i måndags. För flera dagar sen. Jag straffas fortfarande. Vad hände med den där människan som kunde gå till jobbet, fortsätta direkt ut på krogen, vara där tills de stängde, och åka direkt till jobbet efteråt? Utan att dö. Saknar henne lite grann.

Om jag kunde sticka, då skulle jag göra det här . Det är till och med så att jag får lust att lära mig.

Dagens middag: Pannbiff med kokt potatis och stekt lök. Det är banne mig det godaste jag vet! Eller, den ligger på delad första plats tillsammans med lasagne. Men idag var det pannbiff, och nu är jag jätte mätt, för jag måste alltid ta bara en till. Så där mätt att man ångrar att man tog den sista biten och inte kan sitta för att man mår illa om man veckar ihopp magen minsta lilla. Men det är det värt.

Nog för att jag också inser att det är ovanligt varmt för årstiden. Jag tycker kanske inte att man behöver sätta på sig de varmaste vinterkläderna i garderoben riktigt än. Men på promenaden till jobbet imorse, när jag tyckte att det i alla fall var kallare än samma tid förra veckan, så undrade jag en aning om hur optimistiska människor är över det här med klimatförändringar. Jag mötte en dam med öppna sandaler. Utan strumpor. Med rödmålade tånaglar. Jag kanske inte tyckte att det var så varmt. Fast jag är ju å andra sidan inte känd för att vara någon större optimist.

Jag undrade om jag kanske hade glömt att sätta i linserna tidigt imorse. När jag gick hemifrån var det mörkt, så kanske skulle jag inte märkt något. På jobbet var det annat att tänka på. Men på vägen hem var det väldigt suddigt. Nä, det var bara aningens dimmigt och disigt. Typ dimman över Lützen.

Jag gick rakt förbi. Det tog mig en stund att förstå vad just sett, så där som det gör ibland när man ser något obegripligt. Så jag stannade upp, och tog några steg tillbaka. Där på kvisten var den. En lurvig liten nyutslagen vide. Åh vad det är härligt med våren! Eller, nä, just det... Fast på något vis känns det lite tryggt att världen är precis så galen som den känns ibland.

Jag skulle ta tag i det tråkigaste med tvätten, rensa och sortera underkläderna. Så stack jag ner handen i påsen. Allt var ordentligt fuktigt. Tvätten som legat sedan i söndags. Det var bara att ställa upp tvättställningen igen, för att hänga många strumpor, trosor och kallingar på sträcken. Det är maken som sköter tvätt och torkning av tvätt, inkluderat hänga upp på tvättställningen om tvätten inte är torr. Samma make som fick följa med mig på fest igår. Jag tror bestämt att jag ska spela det där spelet själv. Det såg faktiskt rätt skojigt ut, man sprang omkring och dödade en massa. Det är fel att döda, men inte så där, på låtsas. Precis som att det är fel att slåss, men inte om man gör det i pyjamas. Men det är verkligen inte okej att slarva med tvätten.

Vet ni? Igår hände något helt otroligt. Tant B.o.B. var vaken tills efter midnatt. Trots att hon druckit alkohol. Flera gånger. Hon befann sig också mitt i en lokal där två coola dj:s spelade techno, eller nåt, tant vet inte, det var sånt med massa dunka dunka och blinkande lampor. Helt otroligt. Tant B.o.B. hade en rolig kväll. Sen drabbades hon av ett stygn av dålig samvete när hon gick hem och mötte de som satt i kö när hon gick till festen, de som suttit i timmar i kylan för att få köpa spelet för dyra kronor precis när det släpptes vid midnatt. B.o.B. hade varit inne i värmen, ätit och druckit, blivit underhållen av komiker och musik och kunde ta ett spel och en tisha på vägen ut. Utan några kronor alls. Sen kom B.o.B. på att livet är ju så; orättvist. Livet är ju orättvist för B.o.B. också. Så för en gångs skull kunde väl hon få slippa vara lite B.o.B. och bara ha en kul kväll. Även om det kändes aningens overkligt att befinna sig där. Då. Och aningens s

Gratis öl, minihamburgare, discodunk och coola människor som Ronny Svensson. Dessutom får man spela spelet innan det har släppts. Jojo, det ni.

När man ska gå på releasefest så här på en vanlig tråkig måndag, så tänkte jag att man måste förbereda sig lite. Ladda. Leva lite glamouröst. Så efter skolan gick jag hem och snackade bort en stund med Å, gjorde min matteläxa, rensade bland tvätten, torkade kattspya, och planterade lite blomskott. Och drack kaffe. Två gånger. Blir man mer redo än så?! Bäst jag passar mig så att jag inte sätter näsan för högt i vädret på väg in till festen.

När man är förkyld och täppt i näsan kan det vara behagligt att använda en "inhalator" med mintdoft. Finns toppenbra såna att köpa i Thailand. Maken köpte en i importaffär här hemma som hade en märklig bismak vid användning. Det förklaras säkert av namnet: Poy-sian. ... ... och på engelska låter det som...? När man skapar produkter kan det vara en idé att kolla namnet mot den internationella marknaden. Bara ett tips.

Jag går förbi grundskolan, med alla barn på skolgården. Jag slås av hur vansinnigt många de är. Och hur taskigt det är att det ska vara så vansinnigt svårt för oss att få ett endaste.

Ryggen min är ju aningens kaputt. Den där punkten vid höger höft som jag är långt ifrån ensam om att få problem med, den ovanför skinkan, mitt emellan ryggrad och höft, den är det. Den låser sig, ibland. När jag sätter mig ner, eller ställer mig upp, eller vrider på mig, eller vänder mig i sängen, eller kliver upp eller ner på något, eller står still för länge. Men bara då. Fast nu har det varit så ett tag, så då vill ju inte resten av ryggen vara sämre, nu hugger och stramar det mellan skulderbladen också. Vilket ger huvudvärk. Och som en extra bonus så är det ägglossning (jag har koll även om det inte är någon insättning den här månaden). En sån med cysta-värk. Jag kan inte böja mig åt något håll idag. Men när man är ett vrak på den här nivån så får man åka till IKEA - igen! Maken säger åt mig att köra dit. Jag ville ha ett par gardiner jag såg igår, jag håller på och höstbonar. När man är ett vrak får man inreda hur mycket man vill. Förutom att man behöver hjälp av mak

Jag fick åka till IKEA. Min plan fungerade. Det var apmycket folk. Och självklart så köpte vi servetter, det är väl lag på att köpa servetter när man är på IKEA? Fast vi köper de små, bara för att vi är såna rebeller. Tant B.o.B. lyssnade på Greken och lät bli att dra i kjolen. För det mesta.

Tant B.o.B. har på sig kort skinnkjol idag. Jag tänkte försöka låta bli att se "jag vägrar bli gammal" ut. Jag tänkte också försöka låta bli att ständigt gå och dra i kjolen för att den känns kortare än vad den är, jag har ju leggings under för guds skull. Tjocka leggings. Vi får se om jag lyckas.

Med kvällens andra film byter vi spår totalt: Koreansk thriller. Typ. En bizarr och brutal historia om en mördare med en och annan skruv lös (fast det har de väl alltid) som ställs mot en man ute efter hämd. Grymt. Plågsamt. Coooooolt. Om man gillar blod, påhittiga sätt att detaljerat plåga en sadistisk mördare och allt med minimalt med repliker men maximalt med ansiktsuttryck, då är det för dig. När den här rullen kommer som en dålig amerikansk remake (vilket den säkert kommer göra), kommer de totalt tappa bort finnessen med den här filmen, alla små nyanser som gör den så mycket bättre, och bara koncentrera sig på blod och action. Helt ointressant. För ovanlighetens skull hade Videoguy rätt, det var en bra film, helknäpp, men bra, och klart sevärd för oss som gillar sånt.

Jag lovade Videoguy att recensera ena filmen jag hyrde. Jag är noggrann och ambitiös, så jag recenserar självklart båda. Vi började lättsamt med denna: Vinet kanske påverkade omdömet, men nog skrattade jag. Fånigt, överspelat och simpelt. Men roligt. Långt ifrån 80-tals originalet med Dudley Moore, men samma typ av höhö humor. Inte roligt så jag fick ont i magen, men den underhöll, kanske för att jag är en sucker för fånig humor. Nu, kaffe, och nästa rulle.

Det blir trerätters middag till maken. Laxcheesecake (fast med räkor) Örtmarinerad hjortfilé med potatiskaka och rödvinssås Mango- och blåbärssorbé med chokladflarn. Till det vin. Och ett par filmer. Nu tänker ni att B.o.B. är väldigt romantisk, omtänksam, generös och vansinnigt snäll. Moaaahaaahaaaa. Det är bara en del i min elaka plan. Jag smörar hejdlöst eftersom jag vill åka till IKEA imorgon. Maken vill inte åka till IKEA. Aldrig. Efter min uppoffring kommer han känna sig tvungen. Moaaahhaaaahaaaa. Fast planer har ju en tendens att gå i stöpet. Nu kom maken hem med present, en blomma. Blommor kan ju säga så mycket, jag antar att den här säger att han känner mitt innersta väsen väldigt väl:

Jag trodde att jag var ute i god tid, klockan var ju bara strax efter 13. Jag hade fel. Affärerna hade redan hunnit nå ett lätt kaotiskt tillstånd. Jag är säker på att jag måste påskynda mina planer att bli Enväldig härskare, för så här kan vi inte ha det. Att samlas åtta personer mitt i en gång i mataffären, med två barnvagnar och en kundvagn, för ett "Heeeeej! Hur mår ni?" i många minuter borde vara olagligt. Speciellt när damen i permobil försiktigt försöker få komma förbi,utan att lyckas, och istället kör en omväg runt halva affären för att nå bröddisken. Och de där kundkorgarna på hjul? Gör människor livsfarliga och struliga. Olidligt. Att långsamt strosa runt i mataffären samtidigt som man pratar i mobiltelefon, och därmed skapar köer bakom sig, likt någon som kör 30 på en 50 väg. Nej. Trots att jag borde förstått bättre gav jag mig in på systembolaget. Jag vet att möjligheterna att köpa alkohol är begränsade, jag vet det trots att jag själv gör det så vansinn

Helgen kan börja. Inte bara för att det är fredag. Inte bara för att vädret är så deprimerande att vi alla behöver börja fira helg. Utan för att min presentation är klar. Powerpoint? Check. Fusklapp? Check. Övat? Check. Så nu har jag skrivt inköpslista till kvällens fredagsmiddag och ska ge mig ut innan alla andra springer till affärerna så att jag slipper slåss så här till helgen. Jag ska handla, köpa lite alkoholhaltigt och svänga förbi Videoguy och snappa upp lite hjärndöd underhållning. Sen ska jag diska, dammsuga, och laga tre rätter. Härliga helg välkommen!

Jag är inte helt säker på lagen, rätt och fel, och allt det där. Om grannens unge springer, hoppar och stampar med fötterna i tre timmar, samtidigt som övriga i familjen lite då och då skriker på varandra, är det fortfarande olagligt med visst hot och våld då? Finns det inte någon klausul i lagen om grannars rätt till ge lite smisk när de plågats ett visst antal timmar? Eller är det något jag bara brukar dagdrömma om?

Det här med höstlov. Jag är inte byggd för det. Jag får lappsjuka, blir vansinnigt sällskapssjuk, rastlös och uttråkad. Av en veckas ledighet. Påminn mig att aldrig studera på distans.

Det här med att vänta på saker och ting är svårt för mig. Föddes utan tålamod. Såg nu att tävlingen på http://blogg.evaemma.se/#post487  pågår ända tills den 15:e!! Kära nån. Vad länge att vänta på att veta om jag har vunnit, jag som verkligen vill vinna. Treåringen i mig stampar med fötterna, hoppar jämfota och pressar fram krokodiltårar: Jag vill, jag vill, jag vill! Fast under väntan så har jag läst hennes blogg, och kan för smörandes skull (det skulle visst öka vinstchanserna) konstatera skrämmande många liknelser. Inte nog med det gemensamma Fexeus beundrandet, pluggandet, humorn, och smart som attan, jag upptäckte även detta: Hon har ett bra namn (vet ni som vet vem B.o.B. är), hon gillar samma mat, är blond, bär glasögon, gillar böcker, gillar samma parfym, gillar inte Denise Rudberg, men gillar How I met your mother och framförallt Barney, och gillar Stewie (mom, mom, mom, mom...) En sådan blogg får väl ändå inte ha paus? (Säger jag som också tog en paus.) Nu ska jag

Igår kväll började jag nysa. Sådär maratonaktigt, massor med gånger efter varann tills jag blev lite andfådd. Satt skärrad hela kvällen, i fosterställning, gungande fram och tillbaka och tänkte "nej, nej, nej, nej, nej, nej..." Jag vill inte bli förkyld igen! Men jag vaknade utan snuva och hosta denna grå morgon! Tack gode ... ... vad du nu tror på. Så jag kunde börja morgonen med att träna. Svettas ordentligt, flåsa ur lungorna, halvt kollapsa. Underbart! Eller, det är ju inte träningen som är underbar, egentligen, även om det är tillfredsställande att använda kroppen. Under tiden jag står där brukar det mest pågå en kamp mellan envisa jag och slöa jag som låter: - Äh, nu är det bara tio minuter kvar, då kan jag sluta, det är ju nästan hela timmen. - Lägg av, om du kört femtio minuter kan du köra tio till, vad är skillnaden. - Exakt, ingen skillnad, därför kan jag lägga av tidigt. - Om det inte är någon skillnad kan du köra hela. - Men jag är trött. - Inte så

Det känns vansinnigt tragiskt att ett arbetspass, promenerande till och från arbetet, och bläddrande med tillhörande antecknande av skoluppgift leder till stendöd ung tant. Måste man gå i pension om man vill gå och lägga sig klockan sju på kvällen?

Jojo, då är det dags för maken att börja smöra på. Han har en snäll hustru. Hennes lilla blogg-hobby snappades upp ute i cyberrymden, och hamnade på en lista, och tydligen skickas det ut lite inbjudningar till de som står på listan. Nu ska maken få gå på releasefest för Call of Duty 3. Om han är snäll alltså. Riktigt snäll. Han får ju gärna smöra på lite nu. För det är ju inte hustrun som gillar spel mest...

Jag fick motivation levererad i brevlådan. Tack till den "hemlige" välgöraren! 

Jag försöker verkligen plugga. Lovar. Men. Jag kommer hem från jobbet, ställer om från: hjälpande hand, tröstande ord, lyssnande öra, saturationsmätning, pulsmätning, nålborttagning, omplåstrande, tidsbokande och städning. Till: faktaletande, kritiskt granskande, sortering, och anteckning. Men så spelar grannen hårdrock. För de skolbarnen har höstlov utan arbete. Och inget vett. Till slut tystnar de. Troligtvis för att de trots den höga volymen på stereon inte hör musiken, för utanför går en arbetare med en lövblås. Hur ska man jobba i det här!? Brrrrrrrrrrruuuuuuuuummmmmmm. I all evighet. Om jag inte redan var tokig så skulle jag garanterat bli det nu. Jag tittar tröstlöst ut över området han håller på och städar bort alla löv från, han är långt ifrån klar. Han kommer säkert jobba ända tills klockan 16, kanske till och med kommer tillbaka imorgon. Jag som äntligen hade fått lite motivation.

Det här med tonåringar. Varför skriker dom så mycket? Vad de än gör. Det är förbaskat irriterande.

Höstlov. För vuxna skolbarn så betyder det inte ledigt. Det betyder bara plugga utan lärare. Det brukar inte alls vara något problem för mig, jag brukar vara diciplinerad och strukturerad i mitt studerande. Brukar. Kanske är det att jag är inne på termin 4. Kanske är det att jag är lite B.o.B. Kanske är jag bara trött. Oavsett, jag är inte på plugghumör. Jag ska fördjupa mig i ett ämne inom internationell politik, skriva ner fakta i form av en Powerpoint, och förbereda för ett tio minuter långt föredrag. Jag hör att ni drar efter andan och undrar hur jag inte kan känna mig motiverad. Men jag ska börja plugga nu. Snart. Ska bara koka kaffe först. Och leta i skafferiet efter motivation. Som jag redan vet inte finns där.

Jag läser inte skvaller (gör jag visst det), men... Nu läser jag att Jessica Simpson är gravid. Fast hon är ogift. Samma Simpson som gjorde halva sin karriär på att man måste vara oskuld på bröllopsnatten. Jag undrar hur det där fungerar, rent tekniskt. Så om man redan har guppat mellan lakanen som gift, och sen skiljer sig så är det fritt fram? Borde moralen inte vara att man måste vänta tills efter bröllop även med nästa snubbe? För principen det handlar om är väl att sex är något man har inom äktenskapet, inte att det är något man inte har innan man har gift sig första gången. Eller? Alltså för min del får hon guppa på hur mycket hon vill, med eller utan vigselring, men jag bara undrar hur moralen fungerar. Sen läser jag att Kim Kardashian skiljer sig. Efter två månader. Då måste man ha kämpat ordentligt för sitt äktenskap. Fast jag läser ju inte skvaller.