Fortsätt till huvudinnehåll

Vraket B.o.B.

Ryggen min är ju aningens kaputt.
Den där punkten vid höger höft som jag är långt ifrån ensam om att få problem med, den ovanför skinkan, mitt emellan ryggrad och höft, den är det.
Den låser sig, ibland.
När jag sätter mig ner, eller ställer mig upp, eller vrider på mig, eller vänder mig i sängen, eller kliver upp eller ner på något, eller står still för länge.
Men bara då.
Fast nu har det varit så ett tag, så då vill ju inte resten av ryggen vara sämre, nu hugger och stramar det mellan skulderbladen också.
Vilket ger huvudvärk.
Och som en extra bonus så är det ägglossning (jag har koll även om det inte är någon insättning den här månaden).
En sån med cysta-värk.
Jag kan inte böja mig åt något håll idag.
Men när man är ett vrak på den här nivån så får man åka till IKEA - igen!
Maken säger åt mig att köra dit.
Jag ville ha ett par gardiner jag såg igår, jag håller på och höstbonar.
När man är ett vrak får man inreda hur mycket man vill.
Förutom att man behöver hjälp av maken, för att man är ett vrak, men eftersom att man är ett vrak så hjälper han så gärna till.
Allt löser sig till det bästa trots allt.
Och i veckan ska maken få ordna tid till naprapaten han går hos, för nu ger jag upp.

Kommentarer

Greken sa…
Pluspoäng till maken! Ett filmtips mitt i allt är "Just go with it". Vet inte om den har kommit ut i videoaffären än, jag fixade den på svarta marknaden. Tror att den skulle kunna göra dig på bra humör! Kram

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.