Fortsätt till huvudinnehåll

Vraket B.o.B.

Ryggen min är ju aningens kaputt.
Den där punkten vid höger höft som jag är långt ifrån ensam om att få problem med, den ovanför skinkan, mitt emellan ryggrad och höft, den är det.
Den låser sig, ibland.
När jag sätter mig ner, eller ställer mig upp, eller vrider på mig, eller vänder mig i sängen, eller kliver upp eller ner på något, eller står still för länge.
Men bara då.
Fast nu har det varit så ett tag, så då vill ju inte resten av ryggen vara sämre, nu hugger och stramar det mellan skulderbladen också.
Vilket ger huvudvärk.
Och som en extra bonus så är det ägglossning (jag har koll även om det inte är någon insättning den här månaden).
En sån med cysta-värk.
Jag kan inte böja mig åt något håll idag.
Men när man är ett vrak på den här nivån så får man åka till IKEA - igen!
Maken säger åt mig att köra dit.
Jag ville ha ett par gardiner jag såg igår, jag håller på och höstbonar.
När man är ett vrak får man inreda hur mycket man vill.
Förutom att man behöver hjälp av maken, för att man är ett vrak, men eftersom att man är ett vrak så hjälper han så gärna till.
Allt löser sig till det bästa trots allt.
Och i veckan ska maken få ordna tid till naprapaten han går hos, för nu ger jag upp.

Kommentarer

Greken sa…
Pluspoäng till maken! Ett filmtips mitt i allt är "Just go with it". Vet inte om den har kommit ut i videoaffären än, jag fixade den på svarta marknaden. Tror att den skulle kunna göra dig på bra humör! Kram

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän