Fortsätt till huvudinnehåll

Kommunikation.

Kommer ni ihåg hur man umgicks förr i tiden?
Man pratade med varandra.
I.R.L.
Nu när man umgås så ska man tydligen prata med, och lyssna på, de som inte är där.
Den som sitter här, livs levande och kan höja förvånat på ögonbrynen åt vad någon säger.
Den som kan skratta.
Den som kan visa sympati för det som är svårt.
Den som kan ge en kram om någon behöver.
Den blir bortvald för dom som finns någonstans där ute.
Via mobilen kollar man hellre vad någon annan säger på Twitter och Facebook.
Det sårar.
Bara säger det.
Man har valt bort andra, för att bara ägna sin tid åt en person.
Man har valt bort annat, för att den ska få ens tid.
Så får man inte ens umgås med den mittemot.
De där andra man kollar vad de gör, de har inte valt bort någonting, de pysslar med annat än att sitta där.
Kan vi inte låta mobilen ligga kvar i fickan en stund, lyfta blicken och möta den som sitter mittemot?
Den som just då vill umgås.
Den som kan ge en kram.
Mycket härligare än den kommunikation som sker via mobilen.
Om man får välja.

Kommentarer

Elenor sa…
Du e så bra min fina vän PUSS!!

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän