Fortsätt till huvudinnehåll

Framtidsplaner.

Jag trodde att jag var ute i god tid, klockan var ju bara strax efter 13.
Jag hade fel.
Affärerna hade redan hunnit nå ett lätt kaotiskt tillstånd.
Jag är säker på att jag måste påskynda mina planer att bli Enväldig härskare, för så här kan vi inte ha det.
Att samlas åtta personer mitt i en gång i mataffären, med två barnvagnar och en kundvagn, för ett "Heeeeej! Hur mår ni?" i många minuter borde vara olagligt.
Speciellt när damen i permobil försiktigt försöker få komma förbi,utan att lyckas, och istället kör en omväg runt halva affären för att nå bröddisken.
Och de där kundkorgarna på hjul?
Gör människor livsfarliga och struliga. Olidligt.
Att långsamt strosa runt i mataffären samtidigt som man pratar i mobiltelefon, och därmed skapar köer bakom sig, likt någon som kör 30 på en 50 väg. Nej.
Trots att jag borde förstått bättre gav jag mig in på systembolaget.
Jag vet att möjligheterna att köpa alkohol är begränsade, jag vet det trots att jag själv gör det så vansinnigt sällan, men måste det utbryta sådan panik för att det är helgdag imorgon?
Eftersom jag ännu inte nått Enväldig härskare status är min möjlighet att göra något åt allt vansinne begränsad. Så istället går jag hem, stänger ytterdörren, kommer ihåg att andas, sätter på kaffe, och äter min choklad.
Vips blir livet lite lättare igen.
Måste komma ihåg att skriva in det i min plan för Enväldig härskare:
"Göra alla människor beroende av kaffe och choklad."

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän