attvarabob

Grattis till alla mammor.  De som lärt sig dricka kaffe med mjölk för smakar det inte lika illa om det hinner kallna. De som fått tinnitus av barnskrik. De som försökt tänka en hel tanke men gett upp. De som numera heter xxx-mamma vid alla hämtningar på förskola. De som lagat ytterligare en maträtt som ingen vill äta. De som sagt nej ännu en gång. De som sagt ja och ångrat sig. De som har glömt hur det är att sova en hel natt. De som fortfarande orkar tänka att det snart blir lättare. De som bär all frustration och härbärgerar all ilska. De som tar nya tag. De som behöver vila. Fortsätt traska på, ett år till. 

Jag började dagen här: En runda i skogen är alltid ett bra sätt att börja dagen på. Dagens outfit: Redo för att ge mig iväg till en loppis. På loppisen var det knökfullt och som så ofta uppställt tätt med trånga gångar. Det gör det ju utmanande för alla som vill gå med barnvagnar, hundar, små barn, permobiler och elcyklar. En affärsidé skulle kanske vara att åka runt till loppisar och erbjuda barnpassning och barnvagnsparkering. Inte helt oväntat fyndade jag garn: En person som ägt garnaffär för 20 år sedan sålde ut sitt förråd och tog bara 10 kronor nystanet.  Och så hittade jag en vintageklänning för 50 kronor: Sen ägnade jag lite tid till att tvätta och städa, för jag känner mig nöjd när hemmet har en kemisk doft. Jag håller mig till det vanliga upplägget kan man säga.

Ägnade kvällen åt att äta glass och titta på denna hyllade rulle: Bugonia Story; Två män kidnappar en kvinna som de är övertygade är en utomjording.  Jag kan fortfarande inte bestämma mig för om den var bra eller bara väldigt skruvad. Den levererade dock ett lysande porträtt av en konspirationsteoretiker och hur svårt det är att övertyga dem om att deras tankar inte är realistiska. 

Stor dag för Polarn, det första uppträdandet efter två terminer med fiol. Hon var lite nervös sa hon, samtidigt som hon konstaterade att hon inte hade övat extra innan för hon visste att hon kunde styckena de skulle spela. Jag slås ofta av hur hon i vissa situationer stresshanterar så himla bra och verkligen  hanterar sin nervositet med bravur. Uppträdandet gick så klart strålande.  När det gäller min stresshantering så har jag klarat av två dagar utan att direkt se varje meddelande som kommer, inte registrerat några steg, promenader eller träningspass eller sett min puls. Jag löste mitt farväl till aktivitetsklockan med att gräva i mina lådor och sen gå till Kjell & coför att inhandla batterier. För den som spar hon har: Ett batteri senare så funkade denna klocka jag sparat sedan tonåren. Helt galet att det jag hade som tonåring nu plötsligt är en vintageklocka som säljs på e-bay. Men ja, den är väl en 35 år gammal. Jag satte också in nytt batteri ...

Jag har gått många kurser och utbildningar om våld i nära relation och där ingår så klart hedersrelaterat våld. Men påfyllning är alltid bra och även efter att ha arbetat flera år med något så kan det finnas nya tänkvärda vinklar. Så idag var jag och kollegan på utbildning med duktiga Origo. Vi fick lära oss om deras samtalsmetod Origomodellen. Proffsigt, smart och charmigt upplägg med bra gruppdiskussioner och intressanta exempel.  Fast oavsett hur bra utbildningar är så är det utmattade att sitta en hel dag, särskilt efter lunch så har jag vansinnigt svårt att koncentrera mig. Jag kan för mitt liv inte förstå hur jag tog mig igenom 3,5 år heltidsstudier på Universitetet. Nu fick jag ta till klassiska kladda-i-anteckningarna för att hålla mig vaken. På rasten kunde jag hålla mig alert genom att betrakta konsten i konferenslokalerna: Det kanske bara var mina tankar som gick åt ett särskilt håll. Eller nej förresten, min kollega tänkte...

Det är inte du det är jag.  Jag behöver sålla bort intryck och fokusera, så nu åker den av. Inga vibrationer vid varje mejl, sms eller messengermeddelande. Ingen tidtagning av tempo och steg. Ingen registrering av träningspass. Herregud, kommer de ens att existera då? Jag fick bara plötsligt nog. Den låg på tvättmaskinen efter duschen, den vibrerade av ett meddelande redan innan jag hunnit sätta på mig den igen och jag kände att jag blev stressad. Kan jag inte få vara ifred ibland? Så började jag fundera över det där eviga registrerandet av aktiviteter, samma, lika hela tiden. Jag tränar som jag tränat i flera år, så varför behöver jag mäta det?  Och pulsen som hormon- och säkert stressrusar lite då och då, gärna sådär 120 slag i minuten mitt i natten. Det känner jag väl att den gör ändå?  Vad är det jag har hållt på med?  Nu vill jag inte se vilka meddelanden som kommer förrän jag har tid och fokus, jag vill inte veta hur fort jag springer och jag bryr m...

Ibland känns det som att det är där jag sitter. Där, i mitten. Jag väver och väver, kanske till och med tror att det blir ett ganska bra mönster och på ytan ser det ut så. Sen kommer en smäll och allt som byggts upp raseras. Då ska man tydligen orka väva allt på nytt. Det skulle vara skönt att bara få sitta där ett tag och titta på det fina jag skapat.

Arvsmassorna har båda kommit in i en kreativ fas med massor av idéer för syprojekt. Polarn ville därför åka till secondhandbutiken för att köpa ett gäng slipsar. Hon hittade det hon sökte efter. Pyret letade efter festklänningar som hon kan sy om till fantasiklänningar hon själv först tecknat, då råkar hon snubbla över denna: En Betsey Johnson . Vi kom överens om att inte sy om den, men hittade två andra klänningar i samma modell men andra märken, som hon kan vara kreativ med   Jag snubblade över den här: Sidenblus från Diane von Furstenburg . Inte min stil egentligen och färgerna hade blött lite, men kan väl vara ett kul inslag i garderoben.  Resten av dagen fick jag agera syslöjdslärare för att hjälpa till att sprätta sömmar, mäta, klippa, fålla och bråka med symaskinen. Inte det lättaste, men även om det innebär väldigt lite vila för min egen del så är det fint att se Arvsmassornas engagemang.  Imorgon ser jag fram emot att se hur de löser ...

Kanhända att det var två loppisar i närheten idag, vilket vi naturligtvis behövde undersöka. Det kan också vara så att jag råkade hitta tre vintageklänningar som fick följa med hem. En Betty Barclay ;  80 kronor. En  Gardenia Paris ; 50 kronor. En Seven sport ; också 50 kronor. Tänk vilka små skatter människor sitter på och nu är de mina.

Jag skulle in till staden så jag iklädde mig min finaste vuxensparkdräkt: Påklädd men i en förklädd mysdress som var sval och mjuk som en pyjamas, perfekt för en planeringsdag.  Det man mest ser fram emot på planeringsdagar: Maten.  Det blev ett: Nja på den. Helt okej, men varken mer eller mindre.  Fikat däremot var riktigt bra, fast det bara var några olika typer av sockerkakor. Hann inte ens fota dem för de slank ner med en himla fart.  Det man minst tycker om på planeringsdagar: lekar.  Vad är det med att vuxna ska leka lekar tillsammans i sådana här sammanhang? Nu skulle vi gå runt med lappar på ryggen och ge och få ledtrådar om vem vi var; jag var Justin Bieber och det hade jag svårt att komma fram till. I övrigt följde dagen de klassiska mönstren för planeringsdagar. Som att alla märkte att det som diskuterats på föregående planeringsdag knappt nämnts sedan dess och det mesta var detsamma. Så allt som diskuterats och föreslagit ida...

De här två: är helt återställda.  Det vet jag eftersom jag inte får sova längre. Tre-snåret är en populär tid för att jaga varandra under och över min säng, eller springa runt och skrika för att sätta fart på varann. Man kan eventuellt även behöva skrika för att informera om ett kommande toalettbesök.  De sover numer självfallet så här fridfullt främst när vi andra är vakna.

Jag har tittat på Svt:s dokumentär ZTV- det stora tv-experimentet . Förutom den uppenbara nostalgin slås jag av samma sak som Anna Charlotta Gunnarsson när hon skriver i DN och efterlyser alla kvinnor från ZVT, för de har uppenbarligen gömts undan i dokumentären. Vilket är lätt pinsamt när dokumentären ska belysa hur banbrytande ZTV var. Jag noterar även en annan sak; Hur så väldigt många artister höll sig med en attityd där allt skulle skämtas bort. Det var ofta det bara tramsades, framförallt från alla dessa snubbar i band. Otroligt ofräscht beteende. Och det var liksom något annat än ironi, vilket var den stora trenden i övrigt. Jag tänker mer på det barnsliga, tramsiga och rent av respektlösa sättet frågor skulle skämtas bort och att detta syns här och där i dokumentären så det verkar vara något de medvetet vill lyfta fram.  Men förutom att några vinklar, eller brist på vinklar, skaver en del så finns det ju en rejäl dos minnen och nostalgi också. Det va...

Ber på förhand om ursäkt för ständiga bilder på prunkande natur. Men det har ju något, eller hur?

Pyret skulle sy om ett par jeans. Ännumindrefjant ville hjälpa till, men inte ta någon cred för det. Han är ödmjuk på det sättet. 

Jag blir alltid alldeles tagen av grönska eller blommor mot en klarblå himmel. Så vansinnigt vackert.

Jag började dagen med en timmes morgonrunda i skogen. Regnstänk på huden och Flashback forever podden i öronen, det får en att vakna till, på ett bra sätt.  När jag kom hem kompletterade jag med styrketräning för att hålla ryggen och höfterna nöjda. Det krävs så himla mycket för att hålla kroppen nöjd nu för tiden. Efter en uppfriskande dusch pratade jag med lilla papsen som behövde åka in till sjukhuset igen. Det skulle vara fint om vården får ordning på både mamsens och papsens besvär så de slipper ha klippkort på akuten. Jag blev rastlös efter frukosten och tog en långpromenad till lokala secondhandbutiken, bara för att ha något att göra. Jag fyndade ett par snygga kostymbyxor från Ted bernhardtz at work, som verkar vara något halvdyrt märke , (byxor över 1000-lappen)   för 30 spänn: Hittade också ett gäng skor för 50 kronor paret, som klassiska herrskor från H&M: Fint till både byxor och klänning. Och de här från Zara som jag e...

Hur får man en tonåring att gilla secondhand? Man tar med henne till secondhandbutiker där hon hittar supercoola grejer för inga pengar alls.  Som: Pyjamas från Victorias secret för ca 30 kronor, vilket tydligen var "allt hon önskat sig". Och: Skor från Tommy Hilfiger (troligen kopior?) För 40 kronor. Tonåringen fullkomligen spritter av liv efter detta. Själv blev jag nöjd av att hitta en kopp från Biltons till min samling: För hela 5 kronor. Sådant gör att också vuxna gillar secondhand.

Mitt i all stress och oro kom en dags vila, utan planering, ansvar och måsten. Så hur förvaltar man en sådan dag? Innan världen vaknat tog jag mig en morgonrunda: Följt av lite styrketräning. Efter en lång frukost tittade jag på film: Dracula: a love tale .  Jag uppskattar vampyrtemat och Luc Besson brukar vara pålitlig men den här var sisådär. Lite överspelat och lite seg emellanåt men hyfsat trogen den klassiska storyn. Fördelen med halvseg handling är att man kan sitta och sticka samtidigt. På eftermiddagen tog jag en promenad med Mammakompisen och naturligtvis tog vi en paus för att fika. Tårta i burk var väldigt gott. Resten av dagen satt jag och stickade medan jag väntade på att Arvsmassorna skulle komma hem. Alltså en utmärkt ledig dag.

Idag inleder jag lite långledigt med att titta på film: Sällsynt kloka varelser hittar man på Netflix. En mysig och sådär rar film i feelgood-kategorin. Ganska förutsägbar med lite klichéer här och där, vilket kanske är precis vad man behöver emellanåt. Sally Field är fantastisk, det finns en bläckfisk och kopplingar till Sverige i handlingen, hur många fler anledningar behövs för att se en film?

En av mina närmaste kollegor har en liten bebis hemma, en annan ska snart få en. Det är inte långsökt att ämnet sömn dyker upp lite här och där. Vi har pratat om hur märkligt det är att kroppen hanterar de där småbarnsåren när man väcks titt som tätt och sömnen blir så splittrad. På jobbet finns också en kollega som har doktorerat på ämnet sömn, så vi vet ju hur mycket sömnbrist kroppen klarar av att kompensera för. Min sömn inatt såg ut så här efter typ halva natten: Ännumindrefjant försökte göra sig av med en hårboll. Därför åt och kräktes han flertalet gånger någonstans mellan klockan 2-något och halv 4-ish, innan han till sist lyckades. Självklart valde han att krypa in under matbordet, under soffan och under sängen för detta, så att jag mitt i natten fick krypa runt på golvet.  Klockan påstår att jag sov lätt sömn däremellan, jag lutar mig mot att de där klockorna är rätt kassa på att mäta kvaliteten på sömnen. Däremot kan jag hålla med om att jag hade somnat om pr...

Känner mig lite modfälld och trött. Det är så himla mycket man ska orka nu för tiden. 

Cous-cous hämtade oss och körde ut oss i skogen.  När livet är stressigt, rörigt, otydligt, svårt och tynger ner, då behöver jag skog. Upptrampade stigar, tystnad och grönska, det lugnar ner mig. Jag känner mig sällan så trött som efter att ha gått skogspromenader, det är som att hela kroppen går ner i varv och stänger av. Nu var Cous-cous snäll och såg till att ta oss med bort från skogen också och då behövde vi äta så klart. Den intog vi på mysiga Herrängens gård. Och efter lunch behöver man fika, det är sedan gammalt. Så passande att vi tog den på gamla Café Lyran. Tänk om man hade sig ett litet torn att klättra upp i. Bland alla förberedelser och svåra samtal var det skönt att få en stund där någon annan bestämde och bara ägna sig  återhämtade aktiviteter. Nu finns lite ny kraft för att ta nästa svåra samtal och nästa röriga vecka.