Jag tror att det är få som hör ordet BUP och tänker på något positivt nu för tiden. Det känns intimt förknippat med köer och brister.
Då är det en otrolig lättnad att allt går snabbt, enkelt och med ett fint bemötande, när det viktigaste man har behöver hjälp. Inom loppet av några veckor var bedömningar klara och stödet på plats. Det var mer än vad jag hade vågat hoppas på.
Att utöver det ha en chef som genast kliver in, anpassar och stöttar är fullkomligt ovärderligt. Men också suveräna kollegor som hjälper mig att klara av jobbet både känslomässigt och praktiskt.
Idag var det flera positiva besked, både från vården och chefen, efter veckor av planering och jag känner mig lättad. Som att jag lite försiktigt vågar börja andas igen. Livet har varit omtumlande, oroligt och ovisst men nu när allt är på plats kommer en gnutta lugn. Även om det fortfarande är mer att hantera än en vanlig vardag så är det så mycket tydligare än det har varit i den massiva förvirring som rådit, att det känns lättare trots allt. Att jag har fått bekräftat att jag instinktivt gjort rätt val, det ger lite kraft och energi att fortsätta tro på mig själv.
Men framförallt, det viktigaste jag har känner sig trygg. Det är allt som räknas.
Kommentarer