Dagens arbetsdag

Jag skulle in till staden så jag iklädde mig min finaste vuxensparkdräkt:

Påklädd men i en förklädd mysdress som var sval och mjuk som en pyjamas, perfekt för en planeringsdag.

Det man mest ser fram emot på planeringsdagar:

Maten.

Det blev ett: Nja på den. Helt okej, men varken mer eller mindre.

Fikat däremot var riktigt bra, fast det bara var några olika typer av sockerkakor. Hann inte ens fota dem för de slank ner med en himla fart.

Det man minst tycker om på planeringsdagar: lekar.

Vad är det med att vuxna ska leka lekar tillsammans i sådana här sammanhang? Nu skulle vi gå runt med lappar på ryggen och ge och få ledtrådar om vem vi var; jag var Justin Bieber och det hade jag svårt att komma fram till.

I övrigt följde dagen de klassiska mönstren för planeringsdagar. Som att alla märkte att det som diskuterats på föregående planeringsdag knappt nämnts sedan dess och det mesta var detsamma. Så allt som diskuterats och föreslagit idag kommer troligen inte förändras eller åtgärdas trots bra synpunkter.

Det är verkligen bara maten man vill åt. Och att få slappa runt i pyjamas hela dagen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen