Cous-cous hämtade oss och körde ut oss i skogen.
När livet är stressigt, rörigt, otydligt, svårt och tynger ner, då behöver jag skog. Upptrampade stigar, tystnad och grönska, det lugnar ner mig. Jag känner mig sällan så trött som efter att ha gått skogspromenader, det är som att hela kroppen går ner i varv och stänger av.
Nu var Cous-cous snäll och såg till att ta oss med bort från skogen också och då behövde vi äta så klart. Den intog vi på mysiga Herrängens gård.
Och efter lunch behöver man fika, det är sedan gammalt. Så passande att vi tog den på gamla Café Lyran.
Tänk om man hade sig ett litet torn att klättra upp i.
Bland alla förberedelser och svåra samtal var det skönt att få en stund där någon annan bestämde och bara ägna sig återhämtade aktiviteter. Nu finns lite ny kraft för att ta nästa svåra samtal och nästa röriga vecka.
Kommentarer