attvarabob

Tillställning: Det var sommarfest på arvsmassornas skola. Man fick middag liksom. Och om man är rädd för vegetarisk mat så kan jag lugna med att: 1, Det är inte jag. 2, Det var väldigt gott. 3, Det är inte farligt.  Ännumindrefjant: Det blev till att dammsuga halva sovrummet när jag kom hem.  " Katter lugnar ner sig efter kastrering ". Jaha, så varför har ingen talat om det för honom då? Och hur lång tid efter pratar vi om? Gulliga: Är det inte bara för rart hur mina gråa hårstrån växer ut alldeles vågiga? Det tycker jag. 

Ännumindrefjant anpassar sig väl till sin nya tillvaro.  Nu kan han låta Lillfjant kela med mig på natten utan att börja busa, istället lägger han sig bara nära. Jag får borsta honom och han bara njuter. Jag får lyfta upp honom och hålla honom i famnen längre än två sekunder innan han vill gå ner. Han har legat i mitt knä några minuter. Och han och Lillfjant trivs utmärkt tillsammans.  Efter lek och bus är det mysigt att få bli tvättad en stund.  Att ta emot en ny lurvig i sitt hem är alltid lite nervöst. Man kan aldrig veta vilken personlighet som flyttar in, eller hur väl lurviga kommer trivas tillsammans. Den här gången var min magkänsla att Lillfjant var en katt som skulle trivas utomordentligt väl med en livlig kompis, och så är det. Hon har försökt få med någon i bus och gos länge, det märks att hon trivs med sällskapet, även om hon blir lite trött på energiknippet ibland.  Lurviga är livet ändå.