attvarabob

Så är vi där igen. Polarn har inträtt i "pippi-fasen". Inte pippi som i Långstrump utan som i fåglar. Det finns sjukt många fåglar och små barn har sjukt bra syn, kanske mest för att de bara klarar av att fokusera på en sak i taget. Varje gång en sådan där kort person ser en fågel i "pippi-fasen" så ska hen stanna tvärt, var den än befinner sig, exalterat skrika något osammanhängande och peka, för att sen vägra förflytta sig. Sa jag att det finns sjukt många fåglar och att de små rackarna ser varenda en av dem? Eftersom Polarn dessutom vägrar åka vagn och vill "gå" överallt kan man väl säga att vi inte förflyttar oss särskilt fort eller långt nu mer. Fast vi tittar på jäkligt många pippi.

Kanelbullekladdkaka. Ja, det var en god idé.

P M S Alltså vad är det för jäkla påhitt?! Sedan arvsmassorna anlände står det för Pestig Monster Status. För i drygt en vecka runt äglossning får jag ont så in i helskotta av cystorna, blir hungrig som satan, får migrän, pendlar mellan yey och väldigtmycketney på tre röda, svettas, mår illa och håller på. Sen har jag paus i en vecka för att i en hel vecka innan måntan köra samma race igen, med enda skillnaden att värken kommer från vanlig mensvärk. Sen är det ny paus i en vecka. Nu passade monster racet på att dyka upp på tentadagen. Jag tror att tentan gick bra ändå och den planerade efter-tentan-pizzan vi drog iväg på var väldigt trevlig. Men. Informationen att herr B.o.B. inte skulle ha pyjamasparty imorgon, som han brukar, var visserligen nice. Informationen att han istället skulle ha den idag väckte pms-monstret. Jag är ju trött som ett as efter tentan, för att svara på 6 frågor på 9 sidor under 2 timmar är som ett jäkla mentalt maraton. Dessutom är jag sötsugen. Och

Jag tänkte ha en lugn dagen-innan-tentan-plugg-dag. Gå igenom vilka ämnen som dykt upp i de tidigare tentorna. Läsa lite om det. Gå igenom Powerpoints och anteckningar från föreläsningar. Såna saker. Sen slog Pyret sin syster på morgonen, hårt och med flit. Som vanligt säger vi ifrån, talar om att hon inte får göra så, frågar om hon vet vad hon gjorde fel och ber henne att säga förlåt till sin syster. Vanligtvis skäms hon lite, säger att hon slog sin syster och att man inte får göra det och går sedan fram till Polarn och säger Flåt. Idag skämdes hon lite, vägrade säga att det var fel att slåss (" Får man slå någon? " " Jaaaa! " Vadsadunusadu?!) och surade, grät och var arg i en timme. Genom att pedagogiskt visa vad hon gjorde med lite dockteater (med hennes gosedjur) så gick hon till slut fram till sin syster, klappade henne på huvudet och sa Flåt . Vi talade om hur bra det var. Sen bröt hon ihop. Rejält. Grät floder och klängde sig fast runt min hals och vä

Frukost. Imorse. Eller natt. Att vara nöjd med att Pyret och Polarn somnade tidigt var kanske lite av att ta ut segern i förskott. Jag vaknade klockan 3.31 av att jag hade kört ut min fot utanför sängen och något rörde vid den. Aaaaaa! Sen ser jag min dotter där hon står vid sängen som något ur The Ring med sina mjukisdjur i famnen. Jag fnittrar hysteriskt i några sekunder, för att återfinna min hjärtrytm, medan hon klättrar upp mellan mig och herr B.o.B.   Till hennes försvar så har hon sovit sjukt bra de senaste veckorna, legat i sin egen säng hela nätterna igenom och bara drömt någon enstaka mardröm per natt. Nu låg hon dock där och efter några minuter efterfrågade den lilla damen frukost. Noooooo.  Lite tjat senare gav hon upp, trodde jag, och sa att hon ville gå och sova i lilla sängen.  Vi har vunnit! Hon trivs bättre med att sova i sin egen säng! Tänkte jag eftersom jag är så blåst att jag fortsätter att ta ut saker i förskott. Noooooo.  Efter 20 minuter liggande på sten

Kära maken ska spendera helgen med att bli en bättre ledaren för sina pyjamas partyn. Det går ju inte att neka honom att utbilda sig i hur man på ett pedagogiskt sätt tar hand om små varelser som ska sparka på varann. Även om det innebär en hel helg mellan 8 och 18. Även om det betyder att ta hand om båda arvsmassorna själv . Även om jag är så trött att bara tanken på det är som att be mig springa maraton. Men se, det är där sanna vänner kliver fram, som mammakompisen. Hon tog sin arvsmassa under armen (eller tekniskt sätt i vagnen) och huserade hos oss hela dagen. Pyret och BFF fikade, drog fram halva leksaksförrådet, hoppade i soffan, jagade varann med sugrör, vägrade någon större mängd lunch, grävde i sandlådan, jagade såpbubblor, åt en hög frukt och majskrokar (i kompensation för bristande lunch) och fick små utbrott här och där. Polarn hängde med så gott det gick men blev sjukt road av att titta på. Jag hade hand om barnen på solokvist två timmar på morgonen och mindre än två

Jag kan väl erkänna att det har hänt någon gång (men absolut inte flera ( eller flera men det pratar vi inte om, okej )) att en person har frågat om vägen och jag bombsäkert pekat dom i en riktning, låt oss säga höger. För att sen komma på, för sent, att jag riktat in dom mot fel slutmål,  jag skulle alltså pekat åt vänster. Ja, det är skittaskigt och pinsamt. Nu kom jag bara att tänka på min stundande tenta. Det finns nog en viss risk att jag kommer svara, bombsäkert , höger bara för att komma hem och komma på att jag borde sagt vänster . Vi sitter och tentapluggar i skolan och jag känner ganska ofta att Det här kan jag! men det betyder ju inte på något sätt att jag sen på den faktiska tentan svarar väldigt rätt, men på fel fråga så att säga. Jag kan ju för guds skull inte ens hålla isär mina egna ungar, hur ska jag då hålla isär ett gäng döda gubbar och deras flummiga tankar. Men jag kan ju det här, det var ju han.

Alltså Hallå spindel-samhället-där-jag-bor. Vi måste ha ett snack. Jag försöker verkligen lära mig att dela utrymme med er. Jag försöker vara en god människa. Jag försöker tänka allt det där om att ni är små (vilket är halva anledningen till att jag tycker ni är lite creepy; små men jäkligt snabba liksom), säkert mer rädda för mig än jag är för er (säkert, ni går på valium för att hantera er större rädsla då eller?). Jag försöker. Men vi kommer aldrig riktigt komma överens om ni gör att det första jag lägger mina övertrötta ögon på på morgonen, långt innan jag har hunnit övertyga mig om allt det där som står ovan, är det här: Om jag försöker får fasiken ni lägga manken till ni med. Nu försöker vi igen, okej?

Jag fick höra i skolan idag att jag var sjukt bra på att hitta metaforer. Om jag är sjukt bra på det vet jag inte, jag vet dock att jag tycker att göteborgshumor är vansinnigt roligt och att jag tycker väldigt mycket om att hitta bildliga liknelser till ditt och datt. Idag liknade jag intersektionalism vid att baka sockerkakor med olika tillägg. Berättade en historia om byråkratgubben Weber i sin järnbur i sällskap med sina idealtyper som dansade runt midsommarstången, alldeles rörda till tårar över de söta barnen, när de plötsligt  ser Breivik spränga en bomb vid skolan vi går i. Och jag förklarade modernism/postmodernism med att spränga triangeln med bollar på ett biljardbord. Kanske ska min superhjältekraft vara metaforer. Fast sen lyckades jag städa köket, byta blöja, sätta på pyjamas, fixa välling och få båda barnen i säng till 19.30. I mitt nuvarande absurt trötta tillstånd. På egen hand. Jag har nog redan superkrafter. Fast Metaforgirl låter ju rätt fräsigt.

Jag har för mig att jag någon gång, någonstans, lärt mig att hjärnan arbetar på glukos som bränsle. Så kanske är det den senaste tidens intensiva pluggande som gjort att jag är konstant trött som en sengångare, förvirrad som en karusell på Gröna Lund och ständigt skithungrig. Kanske pluggar Pyret mycket just nu hon med, för hon äter ganska bra till middagen. Med ett gott humör dessutom. Efter dagens middag deklarerade hon med dramatisk röst: " Ja måste få glaaaaass! " Jaha, sa vi, måste du? " Jaaaa, annars döööör ja! " Okej. En blivande Persbrand där eller? Sen vet jag att ni undrar hur gårdagens presentationen av gruppens lilla kreativa del, "filmen" om galna tanterna på tåget, gick. Utmärkt. Alla garvade, inklusive läraren. Själva försökte vi mest hålla oss för skratt och inte fnissa i förväg. Men jag känner mig rätt slut nu. Det ska bli skönt att få den här tentan avklarad. 

Jag tror att kanske, möjligtvis, är Fredrik Backman en av mina all time favorit författare -snedstreck- bloggare. En bättre avkoppling från gyttjan jag kallar sociologikursen finns inte. Min senaste källa till skratt, naaaw och snyft heter " Min mormor hälsar och säger förlåt ", som är helt underbar. Annars har jag de skratt jag nästan lyckas kväsa när jag läser hans blogg på pendeltåget (för det är då jag läser bloggar). Bara nästan. Min typ av humor liksom.

Lätt taggad över bra tentaplugg på eftermiddagen, ända tills klockan slog 17.00, begav jag mig hemåt. Trodde jag. Stopp i pendeltågstrafiken. Näääääää??? Menar du?! Men det tog ju självklart sisådär 40 minuter innan det stod klart att det nog inte skulle komma något tåg och man lite tveksamt kunde röra sig mot en tunnelbana istället. Alltså, jag köper helt och hållet att knas händer och att tågen strular, det är dock det där eviga väntandet på att få veta vad som händer som irriterar. Lite information i dagens informationssamhälle skulle sitta fint. Eller bara att SLs app ska ha mer, bättre och mer uppdaterad information än Aftonbladet kanske.  Hur som haver. Efter duktigt plugg så dröjer det alltså 2 timmar innan jag kommer hem. Inte så bra belöning för gott arbete. Fast då kommer jag hem till en stor portion köttfärssås. Det är en bra belöning efter gott arbete. Vad man skulle kalla bra och dålig betingning, med andra ord.

Idag har jag intjänat 1.5 Högskolepoäng genom att spela in en av rösterna till gruppens egna verk " Tunnelmördaren ", som bygger på boken Flugornas herre och socialpsykologiska teorin om symbolisk interaktionism. Handlingen? Ett gäng tanter får frispel när de fastnar på ett pendeltåg, som står stilla i en tunnel. Någon blir dödad av en tants stickor. Det är bullfest. Ett överfallslarm tjuter. En hejaramsa skanderar. Allt ska spelas upp till ett bildspel med väl valda bilder av personer och saker. Och jag trodde att det skulle bli stor skillnad på att plugga Komvux vs Högskola.

Heldagar med barnen i helgen. Alltså. Herre. Min. Jädra. Jeeesus. Var får de all energi ifrån!? Var!? De får ju inte ens socker! På något Harry Potter magiskt sätt lyckas de vara överallt, samtidigt, på alla sätt och vis med en outtröttlig förmåga att låta, konstant. Människor klagar över de där leksakerna som låter för att de är jobbiga att lyssna på. Äh! Sådana låter som valsång i jämförelse med mina arvsmassor. Nu har ju Polarn inte helt lämnat sin mammighet än, förhandlingar om andra armars lämplighet för bärkraft, handhållning och kramar pågår för fullt men låsningarna är lika starka som i nuvarande riksdagen. Hon har också hamnat i den där perioden när hon vägrar sitta i vagn, antingen ska hon öva de korta stubbarna till ben eller så vill hon se marken från högt ovan. Ett plus det andra blir alltså att jag får gå och hålla det där korta fyllot i handen och ha sönder nästan alla muskler i hela kroppen, eller gå runt och bära på henne och ha sönder de muskler som blev över. Y

På Pyrets favoritserie, en av dom, Bubble Guppies frågade dom: " Vilken är din favoritfärg ? " och Pyret svarade: " Blått! Mamma min favoritfärg är blått! " Lite senare i samma serie skulle karaktärerna åka någon slags biltävling, karaktärerna är förövrigt ett gäng typ sjöjungfruar i barnålder som då kör bilar... Nope, jag intar inga som helst olagliga substanser, även om det känns som så när man kollar på en del av serierna på barnkanalerna. Hur som helst, Pyret utbryter glatt: " Nu kommer racerbilarna . Äntligen !!! " När det lilla livet själv ska åka bil blir det ju för tillfället en oavbruten opera bestående av: "Jaaaa vill inte åka biiiiill !!! " under hela färden. Om man inte råkar åka förbi platser med byggen eller vägarbeten för då finns det grävskopor och traktorer. " Ja äääälllskar grävskopa å traktor! " låter det då. Favoritpyjamasen är förövrigt den med bilar och traktorer på. Det känns ju skönt att hon inte har blivi

Jag stod framför spegeln imorse och försökte få bukt med håret. Så kommer Pyret: " Får jag komma in?" " Vilket hon självklart för, såväl hon som alla hennes kompisar (vi pratar om hennes alla gosedjur hon sover med, som hon också släpar runt på under morgnarna, inte riktiga kompisar). Hon står där i dörröppningen och kikar en stund innan hon frågar: " Vad gör du? " Jag svarar att jag fixar håret. " Mamma, du är en prinsessa! " säger hon plötsligt. Jag svarar " Tycker du? " " Jaaaa ! " säger hon. " Vad snällt sagt " säger jag och frågar " Vad är du då? " " Jag är också en prinsessa ." Lite störd av den allmänna debatten kring flickors allt tidigare utseendefixering och av den intensiva djupdykning i feminism jag har i plugget blev jag lite tveksam. Det är väl nu det börjar då, min roll som förebild. Det är nu jag ska börja visa att jag är nöjd med mitt utseende, att jag trivs i min kropp, a

Vi har tenta i kursen den 29:e. Kursen som har haft föreläsningar som inte förklarat litteraturen särskilt väl. Kursen som har har haft inställda seminarium, eller seminarium som behandlar 1-2 frågor av sisådär 200 sidor kurslitteratur. Kursen som har tre kurser i en. Kursen som vill att vi läser valda delar av ca 1000 sidor men inte talar om vilka valda delar. Vi känner oss lite stressade, vi som bildat plugg-grupp. Vi känner att vi har läst, gått på alla föreläsningar, antecknat, gjort alla uppgifter, gått på de seminarium vi fått och diskuterat. Vi känner dock inte att vi har koll på alla teoretiker och alla dess teorier. Så nu är det bestämt att vi sitter med alla böcker, alla vardagar fram till tentan, från klockan 8.00 till minst 17.00 och lär oss själva, och varandra, det här. Det kommer bli körigt. Men jag är otroligt tacksam för att jag har hittat andra pluggisar, såna som inte tar första bästa ursäkt för att dra från plugget utan istället vill plugga mer. Det känns nödv

Eftersom Pyret fick ett mindre utbrott på morgonen och jag var hemma, för att jag skulle se om optikern kunde se vad de hade klantat till innan jag skulle tampas med pendeltågen och ta mig till lite förvirrande skolarbete, så följde jag med och lämnade den stora damen på förskolan. Så snart vi började närma oss skolan sa hon till mig att jag skulle följa med in för att hjälpa henne hitta S. Det är hennes bästis. Fröknarna har redan beskrivit hur Pyret och S har blivit ställets Helan och Halvan, eller med tanke på att de båda är pyttiga för sin ålder så är det väl snarare Halvan och Halvan. De springer iväg tillsammans och gömmer sig för fröknarna när det är dags för lunch, samling och ingång. De leker med alla, men alltid tillsammans. De frågar alltid efter varandra. Idag matchade till och med varandra genom att ha lyckats få sår i ansiktet båda två, samtidigt. Imorse var S inne och klädde på sig det sista inför dagens utgång när vi kom. Pyret väntade med spänning tills S kom ut,

Polarn börjar liksom ta för sig och visa upp sig. Som en blixt från klar himmel kunde hon plötsligt hänga med i gesterna till Ims e vimse spindel.  Vilket medförde att jag satt och sjöng den gång på gång för en fantastiskt hänförd och glad publik. Även om hon ligger i lä vid sin pratglada systers sida så har hon börjar forma små ord. Med hjälp av kvalificerade gissningar, och ett ännu mer kvalificerat pekfinger, så lyckas vi förstå henne allt mer. Det är en period som gör henne och oss exakt lika stolta över exakt lika lite. Hon pekar mot fruktskålen och säger Ban , jag frågar om hon vill ha banan och hon ler samtidigt som hon kör sitt sätt att säga ja; hon gungar med hela kroppen och nickar. Kommunikation på hög nivå. På ett kalas idag vågade hon för första gången ge sig iväg på egen hand för att flirta med människor som hon inte hunnit träffa så mycket. Jag blir alldeles varm av att se henne släppa mitt finger och nyfiket ge sig av mot andra och till och med låta andra lyfta upp

Jag kände det nödvändigt att matcha kurslitteraturen.

Jag fick besked om att det blev ett C även på juridiken. Jag blev riktigt nöjd. Jag är också nöjd över att bli nöjd med ett C. Någon sa till mig någon gång att ville man generalisera så höjdes nivån och kraven på studierna från gymnasiet till högskola i förhållandet att om man var en mvg:are på gymnasiet och höll samma standard så hamnade man på vg på högskolan. Ville man fortsätta på mvg fick man öka takten och höja insatsen liksom. Nu har jag ingen aning om sanningshalten i det där utan har väl mer känslan av att jag kanske inte kan/vill/orkar hålla mvg-nivå när jag har två arvsmassor att dela min studietid med. Sen är det svårt att avgöra om studierna är svårare, det känns så, men jag har å andra sidan känt mig lite mosig i huvudet de senaste åren, av någon anledning. Med det sagt så tänker jag nog inte följa rådet vi fick av studenterna från termin 5 som vi träffade på de senaste dagarnas studiebesök heller. De menade att man skulle nöja sig med godkänt, ett E var tillräckligt

Mitt knä var alldeles tomt hela kvällen igår. Sängen var som en ocean av tomhet under natten. Tystnaden i köket när jag klev upp imorse var som ett kompakt mörker. Jag har klarat mig igenom min första dag utan husdjur sedan 1995. Det var då skaffade jag min egna katt efter att ha bott ensam i ett år, för att uppväxten var, med ett kort undantag, med en katt vid min sida. Det är liksom min norm. Nu går tankarna kring om det är så mina barns uppväxt också ska vara, eller om alla besök hos veterinären för att säga adjö de senaste åren har varit för jobbiga. Vi får se. 

Katten började halta igår. Hon var extra kelig, ville inte ligga för sig själv och gnällde. Idag åkte vi akut till veterinären, vi trodde att hon hade stukat sig, eller sträckt något. Så var det inte. Hältan berodde sannolikt på artros, vad värre var så hade njurarna börjat ge upp vilket gjorde att hon inte hade lång tid kvar och att de inte kunde smärtlindra henne. Vi fick ta det tunga beslutet att låta henne somna in efter våra 16 år tillsammans. Jag berättade för Pyret att hennes älskade katt inte skulle komma hem, att hon var borta nu, men än så länge har hon inte förstått det och vad jag vet kan det ta tid. Vissa dagar är så mycket sämre än andra.

Helt spontant bestämde vi oss för att dra hela cirkusen till Skansen idag. Modigt va!? Vilken dag det blev. Pyret var på ett makalöst humör hela dagen, hon gick hela dagen, åt med god aptit, tog hand om sin syster, vågade prova massor med saker och väntade tålmodigt i flera köer och på sin tur. Polarn var på lika gott humör så länge som hon fick gå eller bli buren, för hon har återgått till mammigheten fast nu med en liten krydda järnvilja. Vi åkte färjan över, vi promenerade i Polarns takt, vi lekte i en liten lekpark, vi satt tålmodigt och väntade på Skansentåget som Pyret, Polarn och jag sen åkte och båda två satt skötsamt hela resan, Pyret åkte radiobil och bilbana, vi tittade på djur, Pyret sprang när det passade och kom och höll i handen när det var bäst, Polarn var så exalterad att hon gick i atomer över allt som fanns att se och somnade av utmattning, Pyret väntade i kö och vågade sen åka en lång rutschkana som var en tunnel och under hela dagen busade ungarna, och hade roli

" Den här utbildningen kommer förändra er som människor, det är oundvikligt. " Så sa lärarna och föreläsarna i början av första kursen. Jag märker det nog mest på att jag vill krama och pussa på barnen hela tiden, hålla dom hårt och försvara min rätt som mor. Mycket av materialet vi har gått igenom hittills under utbildningen har innehållit exempel med barn, framförallt barn som inte har det riktigt bra. Skönlitteratur, rättsfall, föreläsningar, statistik, presentationer. Barn som används som slagträn i vårdnadstvister, barn som blir övergivna, barn som utnyttjas, barn som blir åsidosatta, barn som svälter, barn som får sjukdomar och diagnoser. Så jag kramar, pussar, stryker över hår och kinder. Jag tackar min lyckliga stjärna att mina små har fått må bra. Men mest av allt inser jag nog den ofattbara makt jag som förälder har över mina barns välbefinnande och hur små alla uppoffringar jag kan behöva göra är i relation till att mina flickor får det bra. Att jag kommer fö

Polarn. Vilken rasande liten charmör hon har blivit. Full av rackartyg och ständigt flirtande. Hon älskar att gosa; att luta sitt huvud mot mitt knä och bli klappad på kinden, att lägga de små armarna runt halsen och kramas och att luta sitt ansikte mot min skuldra. Hon leker tittut med allt; dörröppningar, gardiner, leksaker, kläder och böcker. Hon är envis som synden och har en vilja av stål och får raseriutbrott så snart saker inte går som hon vill, men de går över lika fort som de startar. Hon älskar att kasta saker. Hon äter allt med en ofantlig aptit. Hon gillar musik och dansar så snart hon anar något som kan tolkas som rytm, även när hennes mor "sjunger". Jag önskar att vi hade haft möjlighet att i lugn och ro kunnat bonda mer intensivt tidigare, att hon sluppit syskonens förbannelse. Det känns liksom lite orättvist att Pyret fick sina pärons odelade uppmärksamhet (jovisst, med viss reservation, men ändock) de första 15 månaderna innan hon fick lära sig leva me

Dagens överkurs: Jag tar emot guldstjärnor, vuxen- och föräldrapoäng alla dagar mellan 8 och 17.

Pendeltågen gick inte hela vägen idag, för någon jeppe hade väl tänkt att påskhelgen började redan nu och inte på att många människor hade jobb och plugg att ta sig till eftersom det inte är en sån där röd dag. Det blev alltså buss och tunnelbana på morgonen. Sen blev det en liten promenad i ymnigt snöfall . För: Julen varar ända fram till påska . Under den kalla och blöta promenaden tänker jag att jag hinner sätta mig med bok och en varm kopp kaffe innan seminariet drar igång. Men möts av den här: Och skolans café är stängt. Kan inte den här dagen vara över snart.

Måste de där små sakerna vara så underbart drivna av någon slags inre Skalman klocka? Och om de nu måste vara det, måste de lyssna på den klockan när de samtidigt är inne i såna däringa faser ?      Att försöka få en vettig läggdags-tid till stånd i just den ovan påpekade situationen måste likna förhandlingarna mellan Telia och CBS Discovery. Det råder något av ett dödläge kan man väl säga.      Pyret förhalar genom att begära gröt, en saga till, en annan saga, begära att få somna i soffan, exempelvis, och sen vråla Ja vill inte sova!!         Polarn vill ligga i famnen och leka akrobat, pilla på min mun, klappa katten, sparka på något-vad-som-helst, leka med nappen, leka med sitt hår, leka med mitt hår, bland annat.      Att byta till sommartid är något jag aldrig märkt av förrän jag fick såna där saker som följer klockan som små robotar. Belöningen är väl att de sover en timme längre på morgnarna, imorse vaknade Polarn först vid 6.30, Oh the glory . En klen tröst när läggrutine