Fortsätt till huvudinnehåll

Men det här vet ju jag.

Jag kan väl erkänna att det har hänt någon gång (men absolut inte flera (eller flera men det pratar vi inte om, okej)) att en person har frågat om vägen och jag bombsäkert pekat dom i en riktning, låt oss säga höger. För att sen komma på, för sent, att jag riktat in dom mot fel slutmål,  jag skulle alltså pekat åt vänster.

Ja, det är skittaskigt och pinsamt.

Nu kom jag bara att tänka på min stundande tenta. Det finns nog en viss risk att jag kommer svara, bombsäkert, höger bara för att komma hem och komma på att jag borde sagt vänster.
Vi sitter och tentapluggar i skolan och jag känner ganska ofta att Det här kan jag! men det betyder ju inte på något sätt att jag sen på den faktiska tentan svarar väldigt rätt, men på fel fråga så att säga.
Jag kan ju för guds skull inte ens hålla isär mina egna ungar, hur ska jag då hålla isär ett gäng döda gubbar och deras flummiga tankar.

Men jag kan ju det här, det var ju han.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.