Fortsätt till huvudinnehåll

Något annat.

Jag tänkte ha en lugn dagen-innan-tentan-plugg-dag. Gå igenom vilka ämnen som dykt upp i de tidigare tentorna. Läsa lite om det. Gå igenom Powerpoints och anteckningar från föreläsningar. Såna saker.

Sen slog Pyret sin syster på morgonen, hårt och med flit.
Som vanligt säger vi ifrån, talar om att hon inte får göra så, frågar om hon vet vad hon gjorde fel och ber henne att säga förlåt till sin syster.
Vanligtvis skäms hon lite, säger att hon slog sin syster och att man inte får göra det och går sedan fram till Polarn och säger Flåt.
Idag skämdes hon lite, vägrade säga att det var fel att slåss ("Får man slå någon?" "Jaaaa!" Vadsadunusadu?!) och surade, grät och var arg i en timme. Genom att pedagogiskt visa vad hon gjorde med lite dockteater (med hennes gosedjur) så gick hon till slut fram till sin syster, klappade henne på huvudet och sa Flåt. Vi talade om hur bra det var.
Sen bröt hon ihop. Rejält. Grät floder och klängde sig fast runt min hals och vägrade släppa.
Så jag följde med till förskolan, jag fick bära henne halva vägen, efter det var jag inte så sugen på att plugga. Att vara pedagogisk, tröstande morsa suger musten ur en. 

Istället tog vi en tripp in till stan och utökade Pyrets garderob genom ett besök på Emmaus. För. Pyret. Har. Växt. Jo, det är sant!! Förutom jeans, tröjor, en klänning med Bamse, som hon ville ha på sig direkt när hon fick syn på den, så blev Dagens fynd:

Polarn & Pyret regnställ för 190 pix.
I love secondhand!


Av tacksamhet satt jag sen i solen på balkongen och läste igenom allt. Men jag är så kräkfärdig på ämnet att jag behöver spara lite intresse till morgondagen.

Så jag fortsatte låtsasvarabramorsa dagen genom att inse att jag inte kan trycka in någon mer nödvändig information dagen innan en tenta och valde istället att hänga med ungarna i sandlådan efter hämtning på förskolan. 

Om det var ett bra upplägg inför tentan from hell märker vi om några veckor.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.