Fortsätt till huvudinnehåll

Orka.

Heldagar med barnen i helgen.
Alltså. Herre. Min. Jädra. Jeeesus.
Var får de all energi ifrån!? Var!?
De får ju inte ens socker!
På något Harry Potter magiskt sätt lyckas de vara överallt, samtidigt, på alla sätt och vis med en outtröttlig förmåga att låta, konstant. Människor klagar över de där leksakerna som låter för att de är jobbiga att lyssna på. Äh! Sådana låter som valsång i jämförelse med mina arvsmassor.

Nu har ju Polarn inte helt lämnat sin mammighet än, förhandlingar om andra armars lämplighet för bärkraft, handhållning och kramar pågår för fullt men låsningarna är lika starka som i nuvarande riksdagen. Hon har också hamnat i den där perioden när hon vägrar sitta i vagn, antingen ska hon öva de korta stubbarna till ben eller så vill hon se marken från högt ovan. Ett plus det andra blir alltså att jag får gå och hålla det där korta fyllot i handen och ha sönder nästan alla muskler i hela kroppen, eller gå runt och bära på henne och ha sönder de muskler som blev över.
Yey!
Stackars Pyret ville hjälpa till genom att hålla Polarn i handen på dagens promenad men blev tok-dissad. Det gjorde henne lite ledsen. Så vi försökte verkligen att få Polarn att gilla idén men fick ge upp eftersom hon tände sin mikromillimeter långa stubin och fick ett utbrott. Det tionde den timmen.

Inte sover de dsgtid heller.
Polarn slocknar väl till någon kort stund men Pyret sover inte alls de dagar hon är ledig, oavsett hur mycket vi aktiverar henne. Vilket får oss att ytterst naivt, varenda gång, tänka att de kommer somna tidigt. De somnar exakt samma tid oavsett om de har sovit under dagen eller inte. Den enda skillnaden blir att de är fasiken så mycket tjurigare de sista två-tre timmarna. Vi också, eftersom vi var eviga gång bygger upp en fantasi om tidig kvällsfika och sitter i över en timme och väntar på att de ska bli trötta någon gång.

Fast det är ju skönt att få helg. Så att man får vila upp sig menar jag. I motsats till att sitta och prata om Marx, fika, äta lunch, snacka skit och ha lite tentaångest hela dagarna. Jodåsatte.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.