"Den här utbildningen kommer förändra er som människor, det är oundvikligt."
Så sa lärarna och föreläsarna i början av första kursen.
Jag märker det nog mest på att jag vill krama och pussa på barnen hela tiden, hålla dom hårt och försvara min rätt som mor.
Mycket av materialet vi har gått igenom hittills under utbildningen har innehållit exempel med barn, framförallt barn som inte har det riktigt bra. Skönlitteratur, rättsfall, föreläsningar, statistik, presentationer. Barn som används som slagträn i vårdnadstvister, barn som blir övergivna, barn som utnyttjas, barn som blir åsidosatta, barn som svälter, barn som får sjukdomar och diagnoser.
Så jag kramar, pussar, stryker över hår och kinder. Jag tackar min lyckliga stjärna att mina små har fått må bra. Men mest av allt inser jag nog den ofattbara makt jag som förälder har över mina barns välbefinnande och hur små alla uppoffringar jag kan behöva göra är i relation till att mina flickor får det bra.
Att jag kommer förändras som människa av den här utbildningen tror jag säkert, men det gör mig absolut ingenting.
Kommentarer