Måste de där små sakerna vara så underbart drivna av någon slags inre Skalman klocka? Och om de nu måste vara det, måste de lyssna på den klockan när de samtidigt är inne i såna däringa faser?
Att försöka få en vettig läggdags-tid till stånd i just den ovan påpekade situationen måste likna förhandlingarna mellan Telia och CBS Discovery. Det råder något av ett dödläge kan man väl säga.
Pyret förhalar genom att begära gröt, en saga till, en annan saga, begära att få somna i soffan, exempelvis, och sen vråla Ja vill inte sova!!
Polarn vill ligga i famnen och leka akrobat, pilla på min mun, klappa katten, sparka på något-vad-som-helst, leka med nappen, leka med sitt hår, leka med mitt hår, bland annat.
Att byta till sommartid är något jag aldrig märkt av förrän jag fick såna där saker som följer klockan som små robotar. Belöningen är väl att de sover en timme längre på morgnarna, imorse vaknade Polarn först vid 6.30, Oh the glory. En klen tröst när läggrutinen pågår i uppemot 2 timmar men Manärtacksamfördetlilla.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer