Fortsätt till huvudinnehåll

Segern är min. Inte.

Frukost.
Imorse.
Eller natt.

Att vara nöjd med att Pyret och Polarn somnade tidigt var kanske lite av att ta ut segern i förskott.
Jag vaknade klockan 3.31 av att jag hade kört ut min fot utanför sängen och något rörde vid den.
Aaaaaa!
Sen ser jag min dotter där hon står vid sängen som något ur The Ring med sina mjukisdjur i famnen. Jag fnittrar hysteriskt i några sekunder, för att återfinna min hjärtrytm, medan hon klättrar upp mellan mig och herr B.o.B.  
Till hennes försvar så har hon sovit sjukt bra de senaste veckorna, legat i sin egen säng hela nätterna igenom och bara drömt någon enstaka mardröm per natt.
Nu låg hon dock där och efter några minuter efterfrågade den lilla damen frukost. Noooooo. 
Lite tjat senare gav hon upp, trodde jag, och sa att hon ville gå och sova i lilla sängen. 
Vi har vunnit! Hon trivs bättre med att sova i sin egen säng! Tänkte jag eftersom jag är så blåst att jag fortsätter att ta ut saker i förskott.
Noooooo. 
Efter 20 minuter liggande på stenhårt golv, hållande den lilla i handen för att hon ska somna om, så säger hon pigg som en lärka:
Nu vi gå och äta frukost!
Polarn sov vidare ända till 5.00.
Så det blev en absurt tidig frukost, en dag med absurt mycket kaffe och ett dygn fullt av absurd sömnbrist.

Mina päron och min bror höll mig vid liv under dagen och jag kom hem bara strax innan maken.
Dessutom med ett gäng nostalgi prylar jag kanske kommer ihåg att visa upp en annan dag. En sån där jag har sovit.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.