attvarabob

Det är dags att försöka håva in lite godis igen. Polarn och hennes kompis skulle gå som dinosaurie med dinosaurieskötare. De är påhittiga de små liven.

Polarn satt under tv-kvällen och tecknade lite. Jag döpte konstverket, som gavs i gåva till mig, till Snacksy sour . Jag har blivit hedrad med många konstnärliga gåvor, jag vet inte riktigt var jag ska förvara dem allihop. Om det fortsätter i den här takten kommer jag behöva hyra ett förråd. 

Vad händer när Arvsmassorna blir äldre och har studiedag dagen innan kanelbullens dag? Ja då kan det exempelvis hända att en av dem bjuder hem en kompis för att baka kanelbullar. Polarn och hennes kompis skötte hela baket själva medan jag var på jobbet. Det är ju inte jättehemskt att bli serverad nybakta bullar när man kommer hem.

Pyret kom med önskemål om att vi skulle göra " Boo-baskets " till varandra. Som den gamling jag börjar bli hade jag ingen aning om vad detta var men blev upplyst om att det självfallet handlade om ett påhitt som innebar presenter. Nu verkade denna trend, som garanterat uppstått på TikTok, betyda mycket för den unga fröken så jag sa att vi absolut kunde göra det. Det skulle handla om att göra små korgar till varandra med saker man tror att den andra tyckte om. Jag gjorde en korg med målarpenslar, pennor till canvastavlor och godis till Polarn. Pyret fick godis och lite hudvård. Det skulle vara ganska enkelt sa de. Vad jag fick? Varsin korg med sammanlagt: Jag känner att jag inte riktigt förstod uppdraget och failade lite.  Om någon undrar vad jag ska göra i helgen så kommer det troligen involvera obscena mängder Lindt-choklad. 

Det kändes brutalt att höra Polarn berätta att hon är ledsen för att hon känner sig rädd hela tiden. Rädd för att gå till skolan, rädd för att gå hem från skolan, rädd för att gå till fiol och orkester och rädd för att sova för att hon drömmer hemska mardrömmar om att bli kidnappad. Instinkten skriker att jag ska svepa in henne i bomull och aldrig låta henne vara ensam igen, medan den mer rationella sidan säger att jag måste hjälpa henne utmana rädslan.  Det som är svårt är att jag också förstår att det finns ondska där ute och att den "stökiga mannen" försökte ge sig på henne skrämde mig med. Men hon sa det själv, hon vill kunna göra som förut och gå till skolan och kompisar utan att vara rädd. Då hjälper det inte att bädda in henne i bomull, så istället övar vi på att närma oss det där läskiga. Då är det betydligt lättare att hantera den här ondskan: Hon hade varit i skogen på idrottslektionen och hittade till kvällen två fästingar. Fy. Att det ska finnas så mån...

Jag hade just klivit ut för att följa med Pyret till bussen när Polarns fröken ringde. Hon berättade att Polarn hade råkat ut för en incident och var nu rädd och ledsen.  Polarn hade berättat att när hon hade gått ut från vår port 20 minuter tidigare sett en man som hon tyckte betedde sig konstigt. Han hade då fått syn på Polarn och börjat springa mot henne som att han skulle slå henne. Polarn hade skrikande snabbt sprungit därifrån, hoppat upp på sin cykel och cyklat så snabbt hon kunde till skolan. När hon kom fram hade hennes vänner stått utanför skolan och när hon fick se dem bröt hon ihop. Vännerna hjälpte henne ta sig till läraren.  Läraren lämnar över telefonen till Polarn som berättar att hon blivit väldigt rädd men att mannen inte hade kommit åt henne. Medan jag pratar med Polarn ser jag en polis komma mot mig, jag frågar Polarn om jag kan berätta för polisen vad som har hänt. Polisen frågar direkt om det gäller en man som betett sig märkligt. Jag rättar honom och ber...

Som vi redan berört så är Polarn väldigt förtjust i fjärilar. Om det skulle vara så att det finns fler som är väldigt förtjusta i fjärilar så tycker jag att det skulle vara tråkigt om man missar att få en sån här: Dagdjärilar i Örebro och Västmanlands län - en fälthandbok . För ni förstår, den kan man beställa hem alldeles gratis från Länsstyrelsen i Örebro län. Hur fantastiskt är inte det? Nästa sommar ska vi ut och leta upp vilka arter vi kan hitta.

Vi behövde en långsam morgon och då passade Polarn på att måla på sitt senaste alster. Hon har ett enormt tålamod och kan ägna en timme åt att få rätt nyans på ögon eller rätt struktur på pälsen. Hon har hållit på med den här tavlan i två veckor. Idag var fokus på att få till pälsen: Jag är visserligen partisk, men skulle säga att hon har kommit på något. Jag önskar att hon ärvt det tålamodet från mig, men det har hon inte. Jag vill alltid bli klar så snart som möjligt. Jag invigde ett secondhandfynd, vintage 80-tal blev det idag: Tvättställningen står obligatoriskt i bakgrunden. Hur mycket kan man tvätta egentligen? Det var dagens outfit när vi på eftermiddagen begav vi oss till Mall of Scandinavia med målet att äta buffé. Men innan det släntrade vi in på secondhand.  Det händer ju att de som sorterar varorna butikerna får in inte vet vad de har i händerna. Polarn hittade det här halsbandet för 89:- Jag såg direkt att vi hade en Fröj...

Det här med födelsedag har sällan intresserat mig. Jag har gjort några försök, men jag trivs inte i rollen som födelsedagsbarn. Jag vet inte var jag ska göra av uppmärksamheten och riktar gärna strålkastaren åt annat håll. Därför var det passande att Arvsmassornas skolavslutning inföll på min födelsedag, för då blev det mest fokus på det. Kläder, smycken, skor, hår, presenter till lärare och firande med kompisar efteråt; det är rätt mycket att hålla reda på. Men lite firande blev det ändå, Polarn överraskade med att ha lärt sig spela Happy birthday på fiol. Hon alltså... Och inkorgen fylldes av mejl från aktörer som ville passa på att lyfta sitt varumärke med lite goodwill. Men allt firande bleknade i jämförelse och allt syre användes upp, när Pyret höll på att gå upp i atomer för att en medlem från Hovet minsann befann sig på skolan för att fira sin systers avslutning. Pyret och kompisarna fick se honom. På riktigt. De respekterade att han inte ville fotas u...

Polarn hade med sig alla alster från terminens bildlektioner. Jag fastnade omedelbart för denna: Vet inte varför den tilltalade mig, men med konst behöver man ju inte veta det.  Kan lätt se den som en illustration i en bok eller serie och kanske är det illustratör hon ska bli, det lilla livet.

Polarn hade sett en grej på nätet som hon ville prova. Resultatet: Hon har alltså sprättat upp ett par kostymbyxor, sytt ihop slipsar och fäst dem som revärer. Upptill har hon fäst slipsarna i hällorna som dekoration. Det är en kreativ själ det där. 

Stor dag för Polarn, det första uppträdandet efter två terminer med fiol. Hon var lite nervös sa hon, samtidigt som hon konstaterade att hon inte hade övat extra innan för hon visste att hon kunde styckena de skulle spela. Jag slås ofta av hur hon i vissa situationer stresshanterar så himla bra och verkligen  hanterar sin nervositet med bravur. Uppträdandet gick så klart strålande.  När det gäller min stresshantering så har jag klarat av två dagar utan att direkt se varje meddelande som kommer, inte registrerat några steg, promenader eller träningspass eller sett min puls. Jag löste mitt farväl till aktivitetsklockan med att gräva i mina lådor och sen gå till Kjell & coför att inhandla batterier. För den som spar hon har: Ett batteri senare så funkade denna klocka jag sparat sedan tonåren. Helt galet att det jag hade som tonåring nu plötsligt är en vintageklocka som säljs på e-bay. Men ja, den är väl en 35 år gammal. Jag satte också in nytt batteri ...

Arvsmassorna har båda kommit in i en kreativ fas med massor av idéer för syprojekt. Polarn ville därför åka till secondhandbutiken för att köpa ett gäng slipsar. Hon hittade det hon sökte efter. Pyret letade efter festklänningar som hon kan sy om till fantasiklänningar hon själv först tecknat, då råkar hon snubbla över denna: En Betsey Johnson . Vi kom överens om att inte sy om den, men hittade två andra klänningar i samma modell men andra märken, som hon kan vara kreativ med   Jag snubblade över den här: Sidenblus från Diane von Furstenburg . Inte min stil egentligen och färgerna hade blött lite, men kan väl vara ett kul inslag i garderoben.  Resten av dagen fick jag agera syslöjdslärare för att hjälpa till att sprätta sömmar, mäta, klippa, fålla och bråka med symaskinen. Inte det lättaste, men även om det innebär väldigt lite vila för min egen del så är det fint att se Arvsmassornas engagemang.  Imorgon ser jag fram emot att se hur de löser ...

Polarn fortsätter måla. De senaste konstverken fick tema: Ankor. Jag vet inte riktigt hur det kom sig att hon snöade in på ankor, kanske var det någon sån där badanka som var först i kollektionen och det växte. Det är väl strunt samma egentligen, det är i alla fall ett favorittema och nu också konst.

Vi noterade att Polarns syn kanske inte var tip-top, så jag bestämde att vi behövde boka tid för synundersökning. Jag valde Synsam eftersom det stod på deras hemsida och i bokningen att synundersökning för barn 9-12 år var gratis. För 13-19 år kostade det dock. Dessutom erbjöds alla barn mellan 9-12 ett par gratis aktivitetsglasögon. Redan innan undersökningen började assistenten att sälja bågar, bad Polarn att prova och höll de bågar hon tyckte om så hon visste vilka hon ville ha. Jag tänkte att man först ska undersöka om de behövs och att man kanske behöver mer än 5 minuter för att välja glasögon när man är 12.  Undersökningen visade att hon såg lite dåligt på både långt och nära håll och hade en liten skelning. Optikern började sälja in idéen att hon nog skulle behöva slipade solglasögon utöver vanliga glasögon och därför var deras abonnemang så himla bra. Sedan lämnade hon över till assistenten igen som använde alla knep i försäljarkursen, såsom att påpeka att det Polarn nämnde...

Polarn envisas med att växa, så helt traditionsenligt när vädret skiftar så behövs nya skor. Vi begav oss för att finna sådana men det gjorde Pyret uttråkad. Hon fick därför ta en titt på secondhand först. Där hittade Polarn skor. Ett par Adidas Campus och ett par Converse, för sammanlagt 130 kronor.  De är i godtagbart skick men trots allt använda, så vi toppade med ett par nya sneakers också. Fast secondhand ändå, det är ju fantastiskt. Jag hann också med att förbereda för skifte i vädret, fast till nästa vinter. Jag blev äntligen klar med min balaclava. Här modellad av modellen.  Nu ska jag sticka något roligare.

Hon håller i och håller ut.  Det är fascinerande att se hur lätt de lär sig nya saker och otroligt svårt att förstå att man själv besuttit den förmågan. En termin med fiollektioner och hon kan redan spela melodier. Nästa termin kanske hon ska få egna lektioner eftersom läraren tycker att hon har gått om de andra två i gruppen i sin utveckling. Hon håller tummarna för att det blir så för hon vill lära sig mer än vad som hinns med på lektionerna. Själv försöker jag lära mig nya mötestider på jobbet och vilken månad som helst kommer jag ha koll på om det är Apt eller inte. 

Polar valde att göra en hatt till Lillfjant.  Kunde inte blivit bättre.

Vad får man om man blandar en del Polarn, en del ny symaskin, en del gammalt lakan och en del önskan om målarförkläde? Hon passade på att testa nya maskinen medan jag var på jobbet och hittade broderistygnen som fanns bland alla nya stygn.  En ganska kreativ själ det där.

Arvsmassorna önskade sig att ha en pysseldag med Cous-cous. Eftersom Cous-cous ville fira att Polarn fyllt år så fick Polarn välja aktivitet och då valde hon att måla på glas, vilket hon testat på ett kalas för ett tag sedan. Akrylpennor för glas hittade jag på nätet, glas hittade Polarn på secondhand och kreativiteten fick vi leta efter på egen hand. Det var oväntat kul. När vi började leta efter inspiration på nätet kom en hel uppsjö med idéer som jag vill testa. Jag hade köpt billigast möjliga pennor för att kunna testa men känner att det skulle vara värt att köpa något mer robusta pennor i fler färger.  Tänk vad mycket det gör att få sitta tillsammans och vara kreativa, det är som att träna en muskelgrupp som fallit i glömska. Jag tror att jag skulle må bra av att hitta tillbaka till att teckna och måla, vilket jag tänker varje gång jag skapar men sen ändå inte gör. Hur gör man egentligen för att få tid och ro till sån...