Jag hade just klivit ut för att följa med Pyret till bussen när Polarns fröken ringde. Hon berättade att Polarn hade råkat ut för en incident och var nu rädd och ledsen.
Polarn hade berättat att när hon hade gått ut från vår port 20 minuter tidigare sett en man som hon tyckte betedde sig konstigt. Han hade då fått syn på Polarn och börjat springa mot henne som att han skulle slå henne. Polarn hade skrikande snabbt sprungit därifrån, hoppat upp på sin cykel och cyklat så snabbt hon kunde till skolan. När hon kom fram hade hennes vänner stått utanför skolan och när hon fick se dem bröt hon ihop. Vännerna hjälpte henne ta sig till läraren.
Läraren lämnar över telefonen till Polarn som berättar att hon blivit väldigt rädd men att mannen inte hade kommit åt henne.
Medan jag pratar med Polarn ser jag en polis komma mot mig, jag frågar Polarn om jag kan berätta för polisen vad som har hänt. Polisen frågar direkt om det gäller en man som betett sig märkligt. Jag rättar honom och berättar att han har agerat hotfullt mot ett barn. Poöisen berättar att fler har ringt in och tre patruller sökte efter honom i området just då.
Jag stod emot impulsen att gå och hämta hem Polarn, även om jag helst ville ha henne hos mig. Det hade kanske känts tryggt för mig, men förstärkt hennes känsla av att inte vara trygg när hon är hemifrån. Istället slogs jag med tänk om-tankar och påminde mig om att allt hade gått bra. Efter ett tag byttes tänk om ut mot ilska. Att försöka ge sig på en 12 åring!
Polaren berättade senare att hon direkt blivit vaksam när hon uppfattat honom som avvikande. Att hon uppfattat vilket håll hon skulle springa för bäst chans att komma undan och att hon inte vågade ta sig tillbaka hem för att han var i det området, iställe valde hon att fortsätta mot skolan. Så rådigt tänkt och agerat.
Fast det är klart, även fast allt gick bra så var det en påminnelse om att otäcka saker kan hända och att jag inte kan vara där och skydda Arvsmassorna hela tiden. Det bästa skyddet jag kan ge dem är förmågan att agera klokt och på något sätt verkar jag ha lyckats.
Kommentarer