Jag kan inte riktigt förstå hur en recensent arbetar eller vilka kriterier de utgår ifrån när de recenserar. Men jag håller inte alltid med.
Den fick ganska hyfsade recensioner. Jag höll på att smälla av efter en kvart och den känslan höll i sig genom hela serien. För av någon anledning tittade jag klart på hela serien.
Som nya svenska krim-serien Blodsoffer:
Några anledningar till att jag höll på att smälla av, i någorlunda kronologisk ordning.
Det inkommer ett larmsamtal: operatören säger mest "Hallå?". * Så larmoperatören är egentligen en praoelev?
Polispatrullen med två personer anländer till en misstänkt brottsplats där inringaren har nämnt dödshot och kniv, ändå går ena polisen in ensam. Den andra går in senare när kollegan först inte svarar, sen ropar på hjälp. *Polisutbildningen verkar bristfällig.
Polisen som ska utreda morden på sina kollegor säger till det ena offrets anhöriga att han kommer hitta den som gjort det här, han lovar. *Och det var den mest kompetenta att anförtros detta svåra uppdrag?
En polis berättar för kollegor att den kvinnliga polisen som blivit mördad var ganska ny och lämnar efter sig en fru och en hund. *Kändes stelt och krystat.
Chefen är en barsk finlandssvenska. *Kliché av högre grad.
Chefen vill inte låta utredaren läsa utredning av ett liknande fall för att där hittats en gärningsman som ska åtalas. * Det kan inte vara fler gärningsmän, eller en copycat?
Först efter 18 timmar frågar en av utredarna var kvinnan som ringde in larmsamtalet är, "för det lät äkta". *Trist att ett offer glöms bort, eller?
Polisen som utreder vill inte fira sin födelsedag flera dagar senare pga fallet han arbetar med. *Kliché i polisserier, och karaktären beskrivs igen som ganska bristande i sin kompetens.
Utredaren tar in sin pappa i fallet, pappa är pensionerad polis, de har en komplicerad relation och pappan är alkoholist. *Klichéer efter klichéer.
Pappan hittar saker på brottsplatsen som inte kriminalteknikerna har hittat. *De gör allt för att få polisarbete att se dåligt ut.
En hård facklig representant kräver att ett genombrott i utredningen ska göras annars kommer poliskåren att strejka. *Lite som borgarnas idé om att man kan straffa fram resultat fast alla gör allt de kan.
Utredarens fru benämns i en scen som läkare (av utredarens pappa), varpå hon svarar " Ja, men i psykiatri" och sen i en annan scen sägs det att hon är psykolog. *Eller var det jag som slutade hänga med?
Utredaren förstår inte kritiken mot sitt arbete trots att han ständigt begår enorma övertramp i sin yrkesroll. *Självkännedom är en bristvara genom hela serien.
Jag orkade inte fortsätta hålla koll på alla hål i storyn efter det, jag gav upp lite. Men när jag läser recensionerna känner jag mig gaslightad för ingen annan verkar se detta.
Jag skulle rekommendera att man bläddrar vidare i streamingtjänsternas utbud, om det inte är så att man behöver öka på sitt blodtryck för då är den här serien perfekt.
Kommentarer