Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens vingar

Det är kanske inte någon nyhet att Polarn gillar fjärilar, så ingen överraskning att hon vill till Fjärilshuset med jämna mellanrum. Därför åkte vi dit idag. Det är lite av en chansning vilka fjärilar som är aktiva men idag tyckte jag att vi fick se många fina.
Nu är ju Polarn något av en fjärilsviskare och tycker om att med stor försiktighet och tålamod få fjärilar att kliva över på hennes finger. Självklart utan att röra vid vingarna.
På fjärilshuset står det dock skyltar om att man inte ska röra djuren, därför sa vi att här lockar vi inte över någon liten rackare, vi vill ju inte heller riskera att uppmuntra andra att testa, ifall de gör fel och skadar fjärilen. 
Väl inne ser vi barn springa runt och fånga fjärilar genom att kupa händerna runt dem eller nypa tag i vingarna, inga föräldrar i sikte, eller föräldrar som uppmuntrar "Vill du ta den, en sån har du ju inte tagit". En vuxen person går runt och visserligen försiktigt skjuter fingrarna under fjärilarna, men placerar dem sedan i sitt hår (som är fullt av produkter) och flyttar runt dem mindre försiktigt för att ta en snygg selfie.
Kanske borde Fjärilshuset ha personal som går runt och håller lite koll på hur besökarna beter sig. Arvsmassorna blev bekymrade minst sagt och undrade om det var därför vi såg så många fjärilar med revor och hack i sina vingar. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.