attvarabob

Iklädd det senaste sportmodet, om man vill se ut som att man klev ut på gatan 1993, gav jag mig ut på en runda tidigt imorse. Och även utan coola kläder så lyckades jag få till min bästa runda hittills. Jag fick till och med en notis med en liten pokal på klockan. Löjligt vad tillfredsställande en digital pokal kan vara för någon som ändå håller löjligt lågt tempo och kämpar för att springa i mer än några minuter åt gången. Men all aktivitet är bra. När himlen såg ut så här anade jag att det skulle bli härligt väder idag. Så vi planerade en utflykt. Ett av sommarens cykelmål hade öppet med uteservering, så vi gick dit. Alltså kolla utsikten! Och för första gången på länge kunde vi äta lunch ute. Ute som i på servering. Det var så tjusigt coronaanpassat med fiffigt kösystem och man kunde ju sitta utomhus i solen. Kolla på det här: Wallenbergare, jag dog en smula. Vi unnade oss att sitta kvar en stund i solen och ta

Självklart tog vi årets första cykelutflykt idag!  Jag glömde som vanligt att stänga av mätaren, så tiden inkluderar när jag tog emot alla önskemål, drog på mig en ansiktsmask och gick in och köpte lördagsgodis. Men avståndet stämmer. Jag har en känsla av att det kommer vara träningsvärk i cykelmusklerna imorgon. Men det är det värt för att få sol, fågelkvitter, och se blommor knoppas.  Sen var det ju faktiskt Mello idag, och Pyret hade bestämt att vi skulle ha fika som Mello-mys, närmare bestämt kladdkaka. Hon bakade, jag assisterade. Man kan säga att arvsmassorna har levt på en diet bestående av choklad idag. För förutom lördagsgodis och kladdkaka, så fick de sin önskefrukost idag; pannkaka med banan och chokladsås. Jag skippar i alla fall chokladen till frukost, för att få i mig något med närig på lördagar.  Sen går det ju stadigt utför kan man säga. Nu gäller det att planera för att maximera vårkänslorna imorgon. 

Jag behöver det här för att det är fredag: Men också för att jag har fått en sån här: Ett stort skavsår får runda av denna vecka där det mesta gick emot mig. 

Jag har just tagit mig igenom den här tegelstenen på typ 1750 sidor:   Institutet av Stephen King. Så kul att läsa en klassisk King roman, det var länge sedan.  Nu tänkte jag ge mig på den här: 1794 av Niklas Natt och Dag. Det är då den självklara uppföljaren till 1793 , för alla med godkända betyg i matte.  Jag tycker så himla mycket om att läsa, även om tiden inte finns där lika mycket. Även om det är högläsning för arvsmassorna varje kväll, särskilt när de nu tar till sig roligare böcker. Även när det är inläsning av material i jobbet. Även när det krönikor och bloggar (japp, jag läser fortfarande bloggar, även om vi är en utdöende art, till förmån för alla poddlyssnare).  Läsa, läsa, läsa. Att ha skaffat Storytel och kunna hitta nästan varenda bok jag kan vara intresserad av är ju fantastiskt. Stressande också, för det finns så mycket böcker och så lite tid. Men jag kommer ta mig igenom det, en bok i taget. 

Arbetsplats: Att ha en bakfantast som kollega är kanske inte det bästa med min arbetsplats, men det ligger bra nära. Outfit: Fick mycket beröm för det här gamla secondhand fyndet. Gud vad jag saknar att skrota runt i secondhandbutiker. Coronaspaning 1: För i dessa tider skaffar sig många en frisyr som kräver fler och tätare besök till frisören. Själv kör jag på att signalera att jag hittat mitt inre skogstroll, det ger väl också positiva vibbar? Coronaspaning 2: Dagens kö till gymmet. Varje morgon och varje kväll. Hemma- och utomhusträning kan säkert inte bli lika effektivt som träning på gym, men jag spar ju definitivt tid.  Katt och sällskap: Som alla andra kattägare innebär detta att jag försiktigt kommer krypa ner i sängen för att inte störa henne, och sen ha en sovställning som mest liknar en ostbåge. Hon har lagt sig i sängen, då är den hennes nu. 

Så himla härligt att kunna dra på sig såna här: Det var så mycket lättare steg till jobbet. Lätt var också dagens middag, fast den verkade krånglig. Spenat- och kikärtsröra med ugnsrostad potatis. Riktigt gott! Lite mer studs i stegen blev det när jag tränade på kvällen och den här låten dök upp: Hur kunde den inte gå vidare i Mello? Så härlig! Och väldigt typisk i stil med 90-talet, för texten rimmar på vad man kan beskriva ett kreativt sätt, men det gör inget för tempot är skönt. Perfekt träningslåt.  Dagens aktivitet: Plus ett cirkelpass efter crosstrainern. Jag tror att jag kan summera min aktivitet vid det här laget eftersom det är samma visa hela tiden. På vardagarna går jag till och från jobbet, snabbare på vägen hem än dit eftersom jag inte vill vara hur svettig som helst när jag kommer till jobbet. Ibland klämmer jag in en promenad mitt på dagen, beroende på hur mycket det är att göra.  Ett par gånger i veckan försöker jag köra c

Inget är så underhållande som att se en pälstuss skutta runt och jaga en liten röd prick.   Tack den personen som kom på vad laserpekare egentligen är menat att användas till. Dagens aktivitet  Trött på morgonen, pigg på eftermiddagen. Men också lättad över att kunna dra på mig gympaskor igen, så mycket mer promenadvänligt. 

Polarn sa igår att hon ville följa med mig på min morgonrunda igen. Jag höll tummarna, men väckte henne ändå på morgonen, som tur var hade hon ångrat sig. Eller, jag slits ju mellan att vilja få arvsmassorna att uppskatta att röra på sig och att vilja få de stundera för mig själv. Nu behövde jag inte oroa mig denna gång, hennes lilla röda nuna ville hellre ligga i soffan och titta på tv.  Det var också en Fredag från helvetet grej; att de hade lekt clowner på fritids och fröken hade målat clownmålning på barnen - som inte gick att tvätta bort . Så bra. Två våtservetter och tre omgångar med makeup remover och näsan och en stor, bred mun var fortfarande i en ton av rött.  Såg ut som hon fått en kraftig allergisk reaktion. Nu, två dagar senare, är det bara en liten nyans kvar.  Fredagen som någon glömde. Jag fick alltså ge mig ut på min runda på egen hand, efter att också väckt Pyret. Hon hade själv kommit på att hon vill bli väckt tidigt på helgerna, för då somnar hon bättre på kvällen.

Jag är inte särskilt vidskeplig, ganska långt därifrån. Fast igår blev nästan jag övertygad om att det finns ondskefulla krafter i görningen. En helt makalös skitdag. Förutom att arbetsveckan redan varit så tung att chefen hörde av sig för att kolla hur att jag stod på benen, så fortsatte jävligheterna rada upp sig. Som att jag fick en mellanblödning, förblödning eller något jävulskap så där nästan en vecka innan mens. Jag vet inte vad kroppen håller på med, men den får gärna ge sig. Det räcker liksom med mer eller mindre konstant mensvärk. Kanske var det anledningen till att jag som mest orkade en tredjedel av kebabpizzan till middagen. Vilket slöseri på så fantastisk mat. Känns orättvist. Dessutom, när jag smörjde in ansiktet på kvällen såg jag något röra sig i håret. Japp, en lus. Vad fan. Jag lyckades hålla paniken till nivå av att bara kamma med luskam hundra gånger (eller tvåhundra) och tacka lyckan för att vi hade lusshampo kvar sedan Polarn hade löss förut. Jag lät bli att slit

Ibland är det så det känns i jobbet också. Kanske inte den känslan jag ska förmedla när jag ska föreläsa igen till våren. Tackade ja till att upprepa både föreläsningen för blivande specialistläkare, och för blivande psykologer.  Oklart varför jag utsätter mig för sånt. Ena förfrågan innehöll formuleringen "Skulle det inte vara sjukt kul?" Kul så man känner sig lite sjuk, ja. Eller sjukt att man tycker det är kul, när det ger så mycket ångest.  Även om jag kanske ska tona ner svårigheterna som kan dyka upp, behöver utmaningarna i arbetet ändå förmedlas. De är ju kopplade till de utmaningar som finns i samhället och de behöver vi alla känna till. Även om det gör en lite matt att veta hur många delar av vårt samhälle som brister för de som är så utsatta. När arbetsveckan varit mer om att hantera samhällets brister och därigenom känna sig lagom otillräcklig, är det skönt att vara på en så trygg arbetsplats. Där jag kan räkna med att få stöd och veta att d

Vad ska man kalla det? Frikyrka möter sekreterare på revisorbyrå? Inte helt lyckat kanske, men orka ta fram något annat så där på morgonen. Efter en hel dag av att känna mig otillräcklig i ett bristfälligt samhälle behövdes lite seratoninhöjande aktivitet.  Utöver promenaderna till och från jobbet i ett ännu raskare tempo, så ägnade jag en stund på Crosstrainern, följt av ett cirkelpass inklusive den här övningen: Helt sjukt vidrig fast den ser så lätt ut.  Så skönt att få känna mig trött i kroppen istället för den mentala tyngden som drabbar en emellanåt. Jag har haft ganska mycket värk i magen den senaste tiden, även idag, därför funderade jag på att bara bänka mig framför tv:n. Men värken är ju där oavsett, så jag tänkte att det var lika bra att köra på, och det är jag glad för. 

Dags för återbesök hos veterinären. Vid förra besöket var värdet som ska ligga under 350 (eller nåt liknande, det var många siffror idag) på 770. Idag var det på 465. Ett par andra värden hade hamnat inom normalvärdet och hon hade gått ner från 5 kilo till 4,6. Det värdet som hade minskat minst var ett av levervärdena, vilket kunde bero på diabetesen, eller att hon har bantat.  Summa summarum; det finns en god chans att hon kan bli tillräckligt förbättrad av att bara byta foder. Den risken som finns kvar är att hennes lever har tagit för mycket stryk.  Yey, ändå. Hon var inte nöjd när vi kom hem, och hon var alldeles hes av allt skrikande i bilen dit och hem.  Jag vågar hoppas på att det här går vägen. Dagens aktivitet Jobbpromenaderna. Kändes så himla segt imorse, men när jag tittade på hur mätningen såg ut så var det precis som det brukar: Eftersom jag fastnar vid rödljus och övergångsställen lite här och där så är det fart och tempo

Jag tänkte att jag skulle prova hela Corona-paketet, det vill säga jobba hemma, knappt röra på mig och äta bakverk.  Idag var det självklart detta bakverk som gällde: Wienersemla. Två stycken faktiskt.  Men även om jag behövde en vilodag så var det här nog inte för mig.  Imorgon går jag tillbaka till vanliga rutinen.

Mammas present står alltid i blickfånget på jobbet. Idag varnade inte min klocka för hög stressnivå en endaste gång.  Kanske det är för att jag fick virka i helgen. Arvsmassorna är fortfarande väldigt nöjda över sina luvor. De tyckte att jag borde ta emot beställningar, och det kan jag väl göra eftersom de bestämde att jag skulle sälja dem för 1000 kronor. Lär nog klara av anstormningen av beställningar då. I väntan på det behöver jag fundera över ett nytt projekt, utöver mina mormorsrutor.  Dagens aktivitet: Vardagsmotionen. Inte så högt tempo idag, men trots packat schema lyckades vi klämma in en kort lunchpromenad. Vi kände att det var bäst att passa på att vara i solen eftersom det ryktas om att den ska gömma sig igen. 

För arvsmassorna var det en stor dag; Alla hjärtans dag. De hade kanske inte så stort grepp om vad dagen handlade om, men tar alla chanser till att fira saker.  Jag dukade fram frukost med varsin Alla hjärtans dag mugg i present för att inleda dagen. Och efter en promenad där vi kollade att Mandarinanden var kvar, det var den, tittade på en övning med ambulanshelikopter  och sagt hej till solen köpte jag varsin Alla hjärtans dag bakelse till oss. Arvsmassorna ville ha mer firande, och hur mycket mer kan jag ge än att göra klart deras halsdukar. De var nog rätt nöjda med dagen till sist. De hade lite önskemål om ändringar från mönstret, som att ändra lite färger, skippa rosiga kinder och enhörningshorn. Men jag tycker att jag lyckades komma bra nära originalet. Dagens aktivitet bestod kanske mest av att knata runt lite här och där. Men för att fira dagen klämde jag in en dejt med crosstrainern till kvällen också.