Fortsätt till huvudinnehåll

Motstånd

Jag försökte starta denna söndag "som vanligt", för jag ser till och med fram emot att få komma ut och öva mig på att springa. Men idag gick det bara inte, av flera anledningar. Varje sak för sig hade nog inte varit ett större problem, men tillsammans blev det lite för tungt. Så rundan blev kort, vilket var trist för det kändes som jag kunde fått till ett bra tempo. 

Hinderbanan idag var:

1. Kyla känns olika. Förra helgens 8 minusgrader var helt okej. Idag var morgonens 10 minus ruskigt bistra.
2. Min fotsalva tog slut och det dröjde en vecka innan jag fick ny, så jag använde Helosansalva under tiden. Borde vara ett okej alternativ, men inte för mina monsterfötter som blev så här:
 
3. Hormoner. Så himla less. Nu är det dags för ägglossning med härlig värk, illamående och yrsel. 

Andra tecken på att hormonerna är i svaj dök upp på morgonen. Efter den korta intervallrundan gick jag hem och gjorde ett cirkelpass istället, innan jag hoppade in i duschen. När jag kom ut ur duschen var hela familjen vaken, men ingen hade fixat frukost, det fick mig lite gråtfärdig. När allt jag har på min önskelista är att bli serverad frukost och det inträffar en gång i halvåret känner jag mig lite trött. 

Att jag var trött både psykiskt och fysiskt märktes också på dagens utflykt. Kylan minskade under morgonen och solen kikade fram, så det var med optimism vi drog underställ på!

Jag lever efter devisen Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.
Men inga varma kläder i världen hjälpte, jag hade lust att sätta mig i en snödriva och kräva att bli hämtad med bil när vi kommit typ halvvägs. Även fast det var väldigt vackert när vi kom fram till utflyktsmålet.
Det var också väldigt gulligt med alla ankor i den lilla dammen vi gick förbi.
De trodde självklart att vi hade med mat. Det hade vi inte.
Synd att jag hade svårt att njuta av promenaden. Jag kunde bara tänka på att jag var trött och hade ont. 

Jag njöt mer av att lägga upp mina onda fötter bredvid katten på fotpallen, och virka små blommor till arvsmassornas luvor. 

Ibland är kroppen så jäkla fantastisk, och ibland ett sådant himla gissel.

Dagens aktivitet, plus ett cirkelpass.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...