Fortsätt till huvudinnehåll

Ordning i ledet

Tillbaka till de vanliga rutinerna igen. Förutom att det var mellan 13-15 minusgrader på morgonpromenaden, det var lite av ett bryskt uppvaknande. Ett avbrott i rutinen var att jag inte tog omvägen förbi skolan på hemvägen. Gå direkt till gå, liksom. Som en försmak av när arvsmassorna är stora nog att själva ta sig till och från skolan, vilken frihet som väntar. 

Jag fick fixa middagen, idag var det bakad potatis med ratatouille på menyn. Har aldrig lagat det förut, men det är många rätter jag inte lagat förut som står på menyn nu för tiden. Och det är roligt att laga mat igen. Jag kanske inte alltid känner att jag har lust, eller orkar, men det är ändå roligt när jag väl kommer igång. Speciellt eftersom det är rätter som går fort att laga och blir så goda. 
Jag läste häromdagen en lista på saker som personer lärt sig, som de kände underlättade deras vardag som vuxen. En skrev " Att städa undan medan jag lagar mat, istället för efteråt." Inget gör en väl så lycklig som när man får bekräftelse på att fler är som en själv. Så här ser köksbänken ut innan maten ens är klar:
Varför gör inte alla så här? *Fråga till andra i samma hushåll*

Helt rutinmässig var Dagens aktivitet.

Lite roligt att det gör så stor skillnad att ta en pytteliten genväg. Vågade inte ta den på vägen hem eftersom det är utförsbacke och halt. Kylan på morgonen verkar ha gett någon låsning i ena benet, jag hoppas det löser sig med en god natts sömn. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.