Fortsätt till huvudinnehåll

Ordning i ledet

Tillbaka till de vanliga rutinerna igen. Förutom att det var mellan 13-15 minusgrader på morgonpromenaden, det var lite av ett bryskt uppvaknande. Ett avbrott i rutinen var att jag inte tog omvägen förbi skolan på hemvägen. Gå direkt till gå, liksom. Som en försmak av när arvsmassorna är stora nog att själva ta sig till och från skolan, vilken frihet som väntar. 

Jag fick fixa middagen, idag var det bakad potatis med ratatouille på menyn. Har aldrig lagat det förut, men det är många rätter jag inte lagat förut som står på menyn nu för tiden. Och det är roligt att laga mat igen. Jag kanske inte alltid känner att jag har lust, eller orkar, men det är ändå roligt när jag väl kommer igång. Speciellt eftersom det är rätter som går fort att laga och blir så goda. 
Jag läste häromdagen en lista på saker som personer lärt sig, som de kände underlättade deras vardag som vuxen. En skrev " Att städa undan medan jag lagar mat, istället för efteråt." Inget gör en väl så lycklig som när man får bekräftelse på att fler är som en själv. Så här ser köksbänken ut innan maten ens är klar:
Varför gör inte alla så här? *Fråga till andra i samma hushåll*

Helt rutinmässig var Dagens aktivitet.

Lite roligt att det gör så stor skillnad att ta en pytteliten genväg. Vågade inte ta den på vägen hem eftersom det är utförsbacke och halt. Kylan på morgonen verkar ha gett någon låsning i ena benet, jag hoppas det löser sig med en god natts sömn. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...