Fortsätt till huvudinnehåll

Naturen ställer upp

En liten Mandarinand råkade irra bort sig och hamna i den lokala ankdammen. Vips så var dagens utomhusaktivitet fixad!
Ser ut som en seriefigur.

Aldrig har väl vår lilla ankdamm varit så välbesökt och det var länge sedan jag såg så många riktiga och proffsiga kameror. 

Det var lite av en bra uppstart inför kvällens Mello. En färggrann fågel i en liten damm, omåttligt populär och flitigt fotograferad. Själv gled den mest runt och nöp till alla vanliga änder som kom för nära. Äkta drama.

På tal om Mello så är det ju så fint för att det finns något för alla. Jag gillade nostalgitrippen till 90-talet, Pyret gillade Dotter och Polarn gillade Eva och Eva. Alla gillar olika. 

Dagens aktivitet gick bättre än förra helgen, för i morse kom jag ut på min intervallrunda. Det tog emot rejält, jag kände mig stel och tung. Men jag tog mig runt med lite anpassning av längden på intervallerna. Yey jag.
Det är ju inte de passen man känner av framstegen som man ska känna sig stoltast över, utan de där man känner av bakslaget men genomför dem ändå.
Jag gjorde också ett kort cirkelpass när jag kom hem, innan stretching/yoga, bara sådär. Och trots en ganska lugn dag så skrapade jag ihop 12412 steg på stegräknaren. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.