Fortsätt till huvudinnehåll

Fredag den 13:e, fast den 19:e

Jag är inte särskilt vidskeplig, ganska långt därifrån. Fast igår blev nästan jag övertygad om att det finns ondskefulla krafter i görningen. En helt makalös skitdag.
Förutom att arbetsveckan redan varit så tung att chefen hörde av sig för att kolla hur att jag stod på benen, så fortsatte jävligheterna rada upp sig.

Som att jag fick en mellanblödning, förblödning eller något jävulskap så där nästan en vecka innan mens. Jag vet inte vad kroppen håller på med, men den får gärna ge sig. Det räcker liksom med mer eller mindre konstant mensvärk.

Kanske var det anledningen till att jag som mest orkade en tredjedel av kebabpizzan till middagen. Vilket slöseri på så fantastisk mat. Känns orättvist.

Dessutom, när jag smörjde in ansiktet på kvällen såg jag något röra sig i håret. Japp, en lus. Vad fan. Jag lyckades hålla paniken till nivå av att bara kamma med luskam hundra gånger (eller tvåhundra) och tacka lyckan för att vi hade lusshampo kvar sedan Polarn hade löss förut. Jag lät bli att slita upp arvsmassorna för granskning, men kammade så snart de vaknat tillräckligt (jag höll mig till efter frukost). Medan jag dog äckeldöden när jag hittade källan, skickade jag ut herr B.o.B. att köpa mer lusshamoo. Jag tog en tvätt till också, bara för att. Sen förstår jag att vi kommit lindrigt undan med att under 6 år med barnomsorg bara råkat ut för löss en gång för typ ett år sedan, och då bara en liten lus på ett barn. Men jag skulle ändå vilja tvätta med lusshampo varje dag i en vecka typ. 

Idag höll jävulskapet i sig när vi försökte äta på Max för första gången på en evighet, och de gjorde fel på beställningen två gånger. En hamburgare skulle vara utan grönsaker, men de gjorde båda hamburgarna utan, 2 gånger. Det tog dessutom extremt lång tid att få maten till att börja med. 

Och jag har fått ont i ena knät. Det får ju inte hålla i sig, för kan jag inte ta mina promenader, rundor och crosstrainingpass kommer jag bli galen. 

Inte ens lördagsgodis, snacks, eller piff kunde få mig i riktigt Mello-läge.

Jag ska plocka upp spillrorna och försöka hoppas att livet blir lite mer normaljävligt imorgon. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.