Fortsätt till huvudinnehåll

Bara jag

Kände att kroppen behövde vilodag idag, vilket brukar vara svårt att kombinera med att vara vuxen, på en lördag, med två barn. Arvsmassorna har ju en hel lista på vad de vill hinna med under helgen, och de allra flesta saker involverar medverkan av en förälder.

Jag ville sitta i soffan med godis, fika, chips och min virkning. Det var allt. Jag kunde få med dem på godis, fika och chips, men sen gick meningarna isär. 

Alldeles självklart kände jag mig som en usel mamma när jag begrundade att den tiden jag får att utöva saker jag tycker om, är när andra sover. Som att träna klockan 6 på morgonen eller 8 på kvällen. Men att göra saker när resten av hushållet är vakna kommer oundvikligen avbrytas var tredje minut av ett "Mamma?". Och att längta efter att få göra annat på helgen än att underhålla arvsmassorna, eller sköta hushållssysslor, faller väl under kategorin usel mamma. I alla fall enligt sociala medier. 

Jag lyckades buttra mig till en sådär 40 minuters virkning i alla fall. Fast då virkade jag såklart på de halsdukar med luva jag gör till arvsmassorna. Jag kommer knappt någon vart med dem eftersom jag måste vara någorlunda pigg för att hålla på med alla ökningar och allt småpill. Och därför måste jag göra det på helger, när jag är hushållerska mesta tiden. Det gick bättre när det bara var varv efter varv av samma sak och jag kunde sitta med det på kvällen.

Nåväl, så här långt har jag kommit nu:
Montering av öron och fickor inte gjort än.
Jag har nu börjat med det pilliga arbetet att virka ögon.
Så smått och därför så svårt för mina Jag-kan-greppa-en-basketboll-händer. Och mina fingrar kämpar med sånt där nu, jag får ont efter en stund. Det är inte lätt att bli äldre.  

Dagen aktivitet var att lyfta havrebollar, Oreokakor, och chips.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.