Fortsätt till huvudinnehåll

Hopp och studs

Så himla härligt att kunna dra på sig såna här:

Det var så mycket lättare steg till jobbet.

Lätt var också dagens middag, fast den verkade krånglig.
Spenat- och kikärtsröra med ugnsrostad potatis. Riktigt gott!

Lite mer studs i stegen blev det när jag tränade på kvällen och den här låten dök upp:
Hur kunde den inte gå vidare i Mello? Så härlig! Och väldigt typisk i stil med 90-talet, för texten rimmar på vad man kan beskriva ett kreativt sätt, men det gör inget för tempot är skönt. Perfekt träningslåt. 

Dagens aktivitet:
Plus ett cirkelpass efter crosstrainern.

Jag tror att jag kan summera min aktivitet vid det här laget eftersom det är samma visa hela tiden. På vardagarna går jag till och från jobbet, snabbare på vägen hem än dit eftersom jag inte vill vara hur svettig som helst när jag kommer till jobbet. Ibland klämmer jag in en promenad mitt på dagen, beroende på hur mycket det är att göra. 
Ett par gånger i veckan försöker jag köra crosstrainer och cirkelpass, någon gång i veckan  öva på att springa med intervaller, och vi brukar få in en långpromenad hela familjen någon gång i veckan. 
Och en dag är vilodag.
Så ungefär så här ser en genomsnittlig vecka ut:
Jag tycker det är rätt hyfsat jobbat för en nära på tant. 
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer