attvarabob

När man vabbar är det viktigt att påminna sig om saker i livet man uppskattar. Som kaffe, och socker. Idag har jag också uppskattat tomatplantorna som ger så goda tomater, och gör Polarn så lycklig. Jag uppskattade också att sitta med Polarn och hjälpa henne med pärltavlan hon fick i julklapp. Jag uppskattade det så mycket att jag ville ha en egen. Nu var det så att Pyret också fick en i julklapp, och lika mycket som den typen av aktivitet passar Polarn, så passar den inte Pyret. Hon vill gärna ha tavlan, men utan att göra jobbet, så jag var snäll och erbjöd mig att göra hennes.  Jag älskar det. Alla små pärlor som har sin bestämda plats i prydlig ordning, det är ren meditation. Så nu är jag lite besatt. Polarn sa roat: " Åh nej, nu är mamma så där som hon blir med pussel ."  Inatt hoppas jag kunna uppskatta min sömn, fast utan att ha ett barn på varje arm som föregående natt. Imorgon tänkte jag uppskatta mina blommor lite, utöver att uppskatta lite ba...

Att ha ett jobb där man stöttar, motiverar, informerar, kontaktar, planerar, och samtidigt härbergerar en oändlig massa känslor kan vara tungt. Vad behöver, vill, kan hen? Vad finns det för lösningar, var är hindren, var går gränsen?  Vad är möjligt, vad är mitt uppdrag? Jag känner mig emellanåt som en svettig jonglör med väldigt många bollar i luften och en viss begynnande demens. Ungefär. Det kan ju vara en anledning till att det här med virkning har blivit något av ett dagligt måste. Att monotont fippla med fingrarna och samtidigt rikta fokus på det där fipplandet  gör att dagen rinner av lite grann. Det visade sig vara ett perfekt sätt att koppla bort och koppla av. Dessutom tycker jag att det är lika tillfredsställande att skapa något synbart som alltid, men kanske ändå en grad mer än tidigare när det jag jobbar med är så abstrakt. Jag är ju van vid ett yrkesliv av mer praktisk karaktär där jag fått utlopp för det där handfasta. Min hobby och jag.

I ett svagt ögonblick lovade jag Pyret nya kängor. Hon hade ett par under förra hösten och våren som hon älskade. Nu var de för små. Hon fick välja fritt och valde snabbt bort alla som var enfärgade och utan dekorationer, så klart, och tog de med både blommor och pärlor.  Eftersom Polarn alltid får ärva allt hon äger fick hon också välja ett par skor. Inte kängor, inte vinterskor, hon ville helst ha sandaler. Så nej, hon fick inte välja helt fritt. Till sist fastnade hon för ännu ett par gympaskor. Fräsiga Spiderman pjuck.  Det känns som det ultimata sättet att visa deras skillnader på.  Jag kom på att jag skulle ta upp det där med virkning igen. Fast det var så länge sedan att jag är kass på det. För att nöta teknik fick arvsmassorna välja lite garn och jag började virka halskragar. Pyrets blev klar först. Det betyder att Polarns kommer bli så mycket bättre, för övning ger färdighet.  Med tanke på att hon alltid får ärva och vara andren ut på det mesta känns det...