Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från november, 2014

Advent.

För att samla päron-poäng packade vi en väska med varm choklad och smörgåsar, barnen och oss själva, för en tur till skogen. Pyret hade en grejtans tid där hon knatade in och ut bland mossa och sten för att leta efter kaniner, troll och bra pinnar. Inte ens vid bron fanns det några troll men hon hittade en kanin som hon fick mata med ett äldre pars medhavda morötter. Hon fick dock inte fånga kaninen och ta med den hem, vissa önskemål tillgodoses inte hur många päron-poäng vi än vill ha. Polarn kanske inte tycker att det är skitkul att bara sitta i en vagn och titta på granar nu när hon hellre kryper runt och ställer sig upp överallt. Dessutom är hennes lite krassa mage stadigt lite sämre och förkylningen har gått från jobbig hosta till herregud lilla vän. -nytt samtal till bvc imorgon alltså - så hon hade inte en trevlig utflykt.  Hemma fixades det sista i adventspyntet och Pyret fick en egen gran av sin mormor och morfar.  Hennes reaktion var att hoppa jämfota, klappa händ

Hjulehjus.

Det är advent i helgen. Sådeles "ska" lampor, stjärnor, ljusstakar och pynt upp, kanske lite gardiner och tjafs också. Tanken på att mecka med alla sladdar, tyger och pryttlar, som dessutom ska släpas ner från ett vi-har-just-flyttat-in-alltså-knökfullt-vindsförråd, gör mig mer än lite svettig och ilsk. Jag ser svordomar och besvikelsen över utebliven stämning tydligt framför mig. Brrr. Samtidigt så vill jag så gärna göra det sådär juligt och mysigt nu, även fast knoddarna är för små för att minnas det vill jag skapa den där julstämningen. Så planen är att vi svär och blir lite ilskna på lördagen och har mysig adventsstämning på söndagen. När man får barn blir man ju så bra på att planera saker.

Ordningspolisen.

Pyret säger plötsligt Jag läsa boka . - Jamenvisst hämta en bok då. - Pyret hämta boka, mamma vänta här. Stanna här mamma, Pyret komma snart. Sagt och gjort, Pyret hämtar böcker och kommer springande Jag kommer med boka nuuuuu. Vi läser böcker och sekunden efter de är slut, vilket inte tar så lång tid eftersom hon läser dom 10 sidor i taget, så springer hon för att hämta fler. Men de ska inte riktigt läsas, nu är det många boka och då måste hon ju sortera dom. Så klart. Med precision och största koncentration lägger hon dom i hög och blir sjukt nöjd med resultatet. Det är ordning och reda på den där.

Inte skola mamma.

Varje morgon sedan höstlovet, alltså är vi inne på den fjärde veckan nu, har Pyret protesterat mot att gå till förskolan. Inte skolan mamma, inte säger hon. Nu mer börjar gråten redan innan hon ser byggnaden och hon upprepar mmmaamma mmmaamma ända tills någon fröken har dragit henne ur min famn och jag lämnar stället. De säger att det går över efter ett tag men också att hon blir ledsen till och från under dagen. Alltså så här var hon ju en tid efter inskolningen, med den stora skillnaden att hon inte blev ledsen över att gå till skolan utan över att jag gick, hon var glad under hela dagen och hon var glad när jag hämtade. Nu gråter hon ibland när jag hämtar, vill att vi snabbt ska gå, eller sätter sig i vagnen och är tyst, nedstämd och fåordig i flera timmar. Hon vill inte ens prata om skolan, när jag försöker fråga om dagen, eller förbereda för nästa dag, händer det att hon säger till; Inte prata skola mamma . De i personalen jag har pratat med hittills har viftat bort det lite

Nu är hon här.

Det tog ett tag, nästan åtta månader rättare sagt, men nu har hon anlänt: Polarn. Alltså hon har ju varit här ett tag, i fysiskt form, fast det känns som att det inte har varit så värst lätt att lära känna henne. Det där Beliber-fan på meet and greet med idolen stilen hon har kört med har liksom suttit lite i vägen för en bra relation. Det var så där över natten det hände, som det mesta verkar vara med ungarnas utveckling. Plötsligt ville hon sitta på golvet och pilla på en leksak medan jag var en halvmeter ifrån. Plötsligt skrattar, fnissar, flirtar och busar hon. Plötsligt kryper hon iväg bort från mig, frivilligt. Plötsligt kan jag lämna rummet utan att hon skriker sig fördärvad. Plötsligt kan någon annan hålla henne utan att hon ser ut som att hon håller på att avlida. Hon är rätt charmig den där ungen. Att hon igår dessutom yttrade mmmaamma för första gången kan vara det som avgjorde att jag nog behåller henne, trots allt.

Vi gjorde det.

Det var dags för ännu en premiär i päronskapet; kalas. Japp, vi skulle ta med oss båda arvsmassorna och vara sociala, på kvällstid dessutom. Kanske låter det lite märkligt att vi inte har varit i den situationen än men då får vi komma ihåg att jag har mest velat gömma mig under täcket sen december 2012, först med Skriklisa nummer ett och sen med Skriklisa version 2.0. Fröken 2.0 har ju väntat ända till förra veckan med färdigheter som att kunna vara på en meters avstånd från mamsen, skratta och leka, så ett större socialt umgänge har inte riktigt varit aktuellt. Förberedelserna fokuserades på det viktigaste; att få båda barnen att sova länge på dagen. Det misslyckades. Pyret sov en timme, Polarn i 30 minuter trots uppstigning kl 6.00. Att vara social med två arvsmassor under två år var exakt så knepigt som jag trodde. Det inbegrep svåra övningar som: Att hälsa på människor med en blyg Pyret, på gränsen till ett Eyjafjallajökull-utbrott, runt halsen. Det blev en mix av kramar, tjabat

Skrytfaktor och skämskudde.

Roligast i mötet med polisen? Att hon började skriva en 8 när hon frågade efter mitt personnummer, innan jag ens öppnat munnen. Sådär ja. Mitt i natten, småbarnsmamma, väckt av otäcka ljud och ser ut att vara minst 5 år yngre. Taaaack. Eller nu fånar jag mig. Med tanke på att vi ska på 50 års kalas i helgen så har väl tankarna dragit åt att jag blir 40 nästa år. Jag har ingenting emot att bli äldre, Nada, Nothing, Zillch, Inkentinken, tvärtom, jag gillar att bli ett år äldre. Det är fantastiskt att varje år får mer erfarenhet, kunskap och stadigare fötter att stå på. Men jag avskyr födelsedagen. Står inte ut. Gillart int. Det brukar vara svårt att få hörsammat i vanliga fall och jag är rädd för att inte alls bli tagen på allvar den här gången. Om då lagens långa arm inte tror att jag är i närheten av att fylla jämt så gör jag väl inte det helt enkelt? Däremot kan vi fira att herr B.o.B. blir 40, för jag tycker att det är skitkul att uppvakta andra på deras födelsedagar.

Spänning i tillvaron.

Hur ofta man är ute klockan 3 på natten nu för tiden? Aldrig. Om man inte ombeds komma ut till förhör för att man blivit vittne till ett brott. Man får tydligen fortfarande inte ta saker utan att betala för dom. Där ser man. Alla utom Pyret är klarvakna och vi lär väl inte somna om med polis och väktare som snackar utanför och någon försöker bomma igen en trasig butik.

Bara glad och nöjd.

Att jag blir inbjuden till förhandspremiärer, utställningar och event  som jag inte kan gå på för att: det är sent på kvällen* man kan inte ta med barn det är sent på kvällen* det är för större barn än våra det är sent på kvällen* det är för två personer och jag skulle vilja gå med herr B.o.B. det är sent på kvällen* gör mig inte alls bitter. Jag vill helst sitta hemma och mysa** med mina barn. Absolut. Saknar inte alls att gå på bio, utställningar och event*** * Efter kl 20.00 ** Bråka om middag/bad/pyjamas/läggdags *** Ljug

Värre än värst.

Jag läser i Aftonbladet om hur de har skapat falska konton på chattsidor och utgett sig för att vara 12 och 14 åriga flickor. Svaren och kontakterna de fått får magen att knyta sig, frukosten att vandra uppåt och hjärtat att sluta slå. Hur i hela friden ska jag skydda mina flickor mot sånt? Män som beskriver sexuella handlingar, föreslår tjänster och gentjänster, hotar och manipulerar. Aldrig någonsin, inte en enda gång, ska väl en 12 åring behöva skriva på ett forum för barn och få en påhälsning av någon som börjar skriva grovt om sex och här hände det massor med gånger inom loppet av få veckor. Plötsligt känns skräcken för att ha fått barn och därmed riskera att i framtiden behöva ta hand om löss, springmask, kräksjuka och barnsjukdomar ganska löjlig. Polarn fick en tvångskram när hon vaknade och jag ville inte släppa henne.

Barnvagns promenad.

Jag var ute på barnvagns promenad med mammakompisen idag. Nu sa jag till innan vi startade att jag var lite mör efter sjukdomshistorien och att ett par veckor på sofflocket hade krossat den lilla konditionen jag hade övat upp, så jag skulle nog vara lite långsam. Med det sagt; promenaden tog 3 timmar. Plus 30 minuter till vår mötesplats och 30 minuter hem. Eller hem och hem, jag fick ta en något tjurig Polarn på armen och gå direkt och hämta Pyret på förskolan. Om jag var mör innan så är jag förkrossad nu men trevligt har vi, så det är värt lite aj och utmattning.

Upprättelse.

När Pyret började äta mat skulle jag vara lite piffig och ge henne hemlagat . Det gick inte hem. Då var det lätt att känna sig lite kritiserad för sina matlagnings kunskaper. Sen har ju Pyret gått vidare till att vara en matkritiker av stor rang i många lägen så det är ju inte bara mammas mat hon ratar. Nu när Polarn äter mat kändes det dags att göra ett nytt försök. Den här gången gick det hem. Det gick hem mucho . Då är det lätt att känna sig nöjd med sina matlagnings kunskaper, när hon äter mer av middagen än vad Pyret gör. Fast när jag tänker efter lite så äter Polarn så glatt och friskt av allt att jag får känslan av att hur maten egentligen smakar är ganska oviktigt för henne. Summa summarum: mina konster i köket är irrelevanta för båda barnen. Grejt.

Historien upprepar sig.

Polarn har börjat med att försöka krypa över allt, framförallt morsan sin. Hon bankar på allt . Hon har börjat leta upp saker på golvet som hon smakar på, så som grus och blad. Hon har börjat bli tokförbannad när man tar ifrån henne saker hon har hittat men inte får leka med, så som en hammare. Hon har börjat med glädjetjut i höga C klassen. Hon har börjat försöka förflytta sig när hon står upp, fast hon fortfarande är grymt ostadig, detta innebär klassikern att vända sig om och handlöst kasta sig mot målet. Hon verkar ha börjat med första ordet: " titta ". Hon gillar inte längre att byta blöja. Hon har börjat krypa över från spjälsängen till vår säng bredvid. Det känns bekant. Jag har inte riktigt köpt det där med att man är mycket coolare som päron med andra barnet, att man då skulle ha bättre koll och förstå vad som händer. Dels fick vi två olika barn, troligtvis för att de kommer bli två olika människor, dels för att man glömmer hur det var ungefär trehundrade

Tuut Tuut.

Vi tänkte att vi skulle aktivera våra avkommor lite grann, jag och M, så avkommor och bihang släpades med till Spårvagnsmuseet. När ungarna är så små att man aldrig vet vad de kommer gilla så känns en aktivitet där entrén kostar 50 pix som ett vettigt val. En något hajpad minitågs färd, smaklös lunch och många inte senare tog vi oss hemåt igen i snålblåsten. Men ungarna klättrade upp och hoppade ner, åkte det menlösa tåget och tittade på när leksakstågen åkte i vad som kändes som hundra varv, så jag tror faktiskt att de uppskattade det. Jag glömde bort min nuvarande lite crappy fysiska status och tänkte inte på att en promenad genom halva söder, knata runt och halva tiden bära och lyfta Pyret, för att sen promenera tillbaka genom halva söder kan kännas lite. Lite trött och mör är jag kanske nu. Fast vad fasen, att vi lyckade med konststycket att få med båda ungarna kommunalt, hålla den stora vaken vid rätt tid och få henne att somna enligt planerna, få den lilla att sova vid rätt ti

Hängiven.

Pyret avslutade sitt morgon-röj med att visa ett häpnadsväckande tålamod och en enorm hängivenhet genom att bygga ett lego-torn.  Sååå hööööög! sa hon stolt och det kan man ju hålla med om.

Stora drömmar.

Här sitter jag med en segdragen feber som stökar till kroppen och längtar efter att träna. Logiskt eller hur? Jag är trött så jag håller på att gå upp i atomer, har värk till och från och kommer mig inte ens för att gå in och duscha men jag drömmer om att ge mig ut på en joggingtur, göra utfall, död insekt, upphopp, plankan och ett eller annat pass på crosstrainern. Jag längtar efter lite ork antar jag. Just nu går orken åt till att få ihop dagen, aktivera mig själv och de små och hitta balans mellan vila och gott för själen men bara det här tjafset som pågår i kroppen går och dör så ska jag utnyttja Polarns nya relativt goda humör till att börja träna igen. Med vänner som Ellegulle och Greken så är det ju inte svårt att bli inspirerad, de tränar ju så man blir grön av avundsjuka. Dessutom kan årstiden inspirera till att få svettas och bli varm. 19.6 grader är det vid vår soffa, hur har ni det?

Har du saknat mig?

Febern är tillbaka. Igår och förrgår var den bara lite förhöjd men idag fick jag den där feber känslan i kroppen, den där tunga, frusna, mosiga känslan och en liten koll visade en temp på 37.9 istället för vanliga 36.1 eller 2. Va fan.

Räkna med mig.

Äään tåååå tteeeee fura fääm sääks suuu åtta niijo tiijo äälva toooov tättonn foootonn följt av en massa ord som slutar med :tonn. Så mycket räknar hon nu, Pyret. Att lägga den lilla diktatorn nu när hon har kommit in i jag-gör-allt-för-att-förhala-läggdags-fasen är intressant. Hon använder just räkna som ett sätt att hålla sig vaken, så där i mörkret får man lyssna till den där ramsan om och om och om igen. Det tar typ en hundradels sekund efter att hon avslutar med en :tonn så börjar hon om. Igår bröt jag ihop i en skrattattack när hon började om för femte gången men räddade mig själv med att börja hosta så att hon inte märkte hur roligt det var. Årets morsa pris på det. Hade hon märkt att det var roligt hade jag aldrig fått henne att somna. Polarn kontrar med att ha lärt sig thhhhrrrr med tungan. Speciellt när hon äter. Måltiderna med henne blir lika intressanta som läggdags med Pyret. Vi har roligt här hemma.

Maijgrän.

Igår var det fars dag och herr B.o.B. fick en liten present från "barnen" på hans första fars dag med två avkommor. I övrigt fick han fira dagen på äkta pappa-vis; med ett besök på IKEA och att montera saker, typ som att min pappa fick spendera halva min barndom med att flytta på mina möbler för att jag ville göra om mitt rum hela tiden. Pappor liksom, underbart. På fars dag får pappor presenter och jag! Barnen gav mig den härliga gåvan av migrän serru. Under båda graviditeterna drogs jag med en skum huvudvärk och nu, efter Polarn, har jag haft tre episoder med en känsla av att skallen ska explodera, det är disco i bästa Alcazar stil bakom ögonlocken, nacken spänns som att någon kör ner järnrör från skallbenet och magen vänder sig som en berg- och dalbana. A.k.a.: maijgrän. Lovely. Nåväl, med tanke på allt som skuttar runt, byter plats, programmeras, höjs och sänks i kroppen under en graviditet så kanske man får räkna med att något blir lite knas. Det blir väl till att kö

Men aj i hjärtat.

När jag nämnde skolan (vad vi kallar förskolan) till Pyret i onsdags stannade hon upp och sa med allvarlig min Inte gå skolan , något som hon också upprepade på under morgonen på torsdagen. Vad nu? Hon hade varit kinkig vid lämning och hämtning under veckan men jag tänkte att det handlade om att hon varit hemma i mer än en vecka och att hon var lite extra mammig eftersom jag hade varit sjuk. Vid hämtning på torsdagen sa ena fröken att hon varit kinkig till och från på onsdagen och torsdagen, vilket var lite olikt henne men säkert berodde just på att hon varit hemma och att jag varit sjuk. Vi försökte prata med henne om att hon inte ville gå till skolan på torsdagen när vi åt och hon sa igen Inte gå skolan och la till Pyret ha ny skola . Idag kom det fram. Pyret hade ramlat när hon lekt på en stol på förskolan på tisdagen, vilket vi informerades om vid hämtning och jag inte la så mycket notis om, det hade gått bra och vi vet att hon är en liten kamakazipilot. Sånt händer. När vi satt

Då är det illa på riktigt.

Pyret är på förskolan och Polarn sover. Själv sitter jag och tittar på den nyrenoverade lägenheten, eller den ny-tillstökade lägenheten kanske jag ska säga. Det är då jag tänker att jag skulle kunna sätta upp hyllor och tavlor för att göra barnens rum fint, tavlor och gardiner skulle äntligen kunna hitta sin plats i andra rum och prydnader skulle kunna tas fram men så känner jag att jag inte orkar. Istället fortsätter jag att titta på Hem till gården - inklusive lite googlande för att hålla reda på handlingen - och inser att jag nog inte mår så bra än. Det där som kommer ur mina lungor och det jag snyter ut för att få bort trycket från min annars rätt tomma skalle har gjort mig trött. Jättetrött. Så trött att jag inte ens orkar ta möjligheten att inreda. Då är det illa. Den "lilla" att-göra-listan med hushållsbestyr och annat skulle kanske också behöva tas itu med för att minska jag-borde-stressen. Jag brukar tycka att det är vansinnigt skönt att få att-göra-listor ur vär

Spring för livet!

Aaahhhhh! Polarn kommer!! hör jag Pyret ropa bakom min rygg, följt av ett glädjetjut från Polarn. När jag vänder mig om stapplar Polarn s a k t a framåt under köksbordet med siktet inställt på Pyret som "gömmer" sig bakom en stol. När Polarn har rusat fram fyra steg så studsar Pyret vidare till andra hörnan och fortsätter förskräckt ropa att Polarn kommer, varpå Polarn tjuter till och byter rikting. Det var ju inte på något sätt den minsta risk att någon fångades eller fångade men roligt hade de t i l l s a m m a n s. Jag fick en glimt av framtiden och anar att det ibland kommer vara riktigt bra att det blev två, att de kommer ha det bra som systrar, och det gjorde gott för trötta själen.

En dag i Årets ickemorsas Instagramfria liv.

Mina bihålor har försökt tränga ut genom ögongloben idag, förkylningen dansar fram och -idag- tillbaka i otakt och barnen är... ...livliga. Årets morsa I am not. Jag vill så himla gärna ha tillbaka lite energi nu. Känns som länge sen. Istället får Årets ickemorsa nöja sig med att Pyret har fastnat för Nickelodeon Jr så att jag får titta på lite nya program medan jag hostar upp flubber och förbereder mig för att orka laga middag. Eller titta och titta, Pyret tittar i några minuter innan hon åker kana i soffan, hämtar allt hon äger, springer runt med dockvagnen och tigger mellis. Polarn studsar i knät, vill jaga sin syster, vill sno allt som Pyret släpar in till soffan och tigger allt ätbart hon får. Årets ickemorsa ger upp och förflyttar cirkusen till köket där Pyret istället vill dansa till Da bess (All About That Bass med Meghan Trainor). Ironin i att vår mini-planka gillar en låt som hyllar rediga kvinnokroppar med ordentlig bakdel gör att jag orkar stå på benen tills herr B.o.B

Upp och hoppa.

Polarn ställde sig upp på egen hand för första gången idag. Ta-da ! sa hon inte men borde ha gjort. Lite nonchalant satt hon och pillade på Pyrets badrumspall, som jag höll en fot på för att hon inte skulle tippa den, och så bestämde hon sig för att kolla utsikten från toppen och hävde sig upp. Jag spottade ut tandkrämen och jublade tillräckligt lågt för att inte skrämma vår sköra lilla blomma men tillräckligt högt för att glädja henne. För att visa att det inte var en slump gjorde hon om prestationen senare på dagen. Det är inte annat än att jag blir imponerad en sådan här dag. Att rodda dubbelvagn i uppförsbacke till förskolan, var väl ungefär vad jag orkade prestera idag. Annars har jag mest försökt hosta upp en lunga, snyta ut hjärnan och lindra vidrig huvudvärk. Eller, det är inte riktigt sant, jag har skött mig som urmoder också, barnen har fått mat, blivit roade och badade. Fast inte hade jag orkat med att prestera på Polarns nivå, även om jag svajade lika tjusigt som hon gjor

Veckans nyheter.

Pyret har hamnat i det efterlängtade " Va ä dä ? " fasen och i runda slängar kommer frågan tvåhundrafemtioelva gånger per dag. Vi har sååååå sett fram emot den och tycker att det är lika charmigt varje gång hon frågar... Polarn kryper nu. Hon missade sin systers deadline (6 månader och 3 veckor) med en vecka och började inte lika abrupt som Pyret. Polarn har liksom smugit in det lite, några stapplande tag här och där, men nu tar sig en bit, i alla fall om hon ser något hon vill ha och det är oftast något som tillhör Pyret. När hon väl får tag i det hon ansträngt sig för att nå, lika graciöst som en överförfriskad bargäst på jakt efter ett femitre-ragg, så är hon mest en Ferdinand som sitter under korkeken och tuggar på sin vinst. Jösses vad hon tuggar på allt. Undertecknad började få ont igår kväll och vaknade imorse med vad jag antar är bihåleinflammation. Värk runt ögat? Check. Ont i käken? Check. Tjockt äckligt snor? Check. Känner mig som att jag blivit överkörd av tåget