Polarn ställde sig upp på egen hand för första gången idag. Ta-da! sa hon inte men borde ha gjort. Lite nonchalant satt hon och pillade på Pyrets badrumspall, som jag höll en fot på för att hon inte skulle tippa den, och så bestämde hon sig för att kolla utsikten från toppen och hävde sig upp. Jag spottade ut tandkrämen och jublade tillräckligt lågt för att inte skrämma vår sköra lilla blomma men tillräckligt högt för att glädja henne. För att visa att det inte var en slump gjorde hon om prestationen senare på dagen.
Det är inte annat än att jag blir imponerad en sådan här dag. Att rodda dubbelvagn i uppförsbacke till förskolan, var väl ungefär vad jag orkade prestera idag. Annars har jag mest försökt hosta upp en lunga, snyta ut hjärnan och lindra vidrig huvudvärk. Eller, det är inte riktigt sant, jag har skött mig som urmoder också, barnen har fått mat, blivit roade och badade. Fast inte hade jag orkat med att prestera på Polarns nivå, även om jag svajade lika tjusigt som hon gjorde emellanåt under dagen.
Kommentarer