Jag var ute på barnvagns promenad med mammakompisen idag. Nu sa jag till innan vi startade att jag var lite mör efter sjukdomshistorien och att ett par veckor på sofflocket hade krossat den lilla konditionen jag hade övat upp, så jag skulle nog vara lite långsam.
Med det sagt; promenaden tog 3 timmar.
Plus 30 minuter till vår mötesplats och 30 minuter hem.
Eller hem och hem, jag fick ta en något tjurig Polarn på armen och gå direkt och hämta Pyret på förskolan.
Om jag var mör innan så är jag förkrossad nu men trevligt har vi, så det är värt lite aj och utmattning.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer