Här sitter jag med en segdragen feber som stökar till kroppen och längtar efter att träna. Logiskt eller hur?
Jag är trött så jag håller på att gå upp i atomer, har värk till och från och kommer mig inte ens för att gå in och duscha men jag drömmer om att ge mig ut på en joggingtur, göra utfall, död insekt, upphopp, plankan och ett eller annat pass på crosstrainern. Jag längtar efter lite ork antar jag.
Just nu går orken åt till att få ihop dagen, aktivera mig själv och de små och hitta balans mellan vila och gott för själen men bara det här tjafset som pågår i kroppen går och dör så ska jag utnyttja Polarns nya relativt goda humör till att börja träna igen. Med vänner som Ellegulle och Greken så är det ju inte svårt att bli inspirerad, de tränar ju så man blir grön av avundsjuka. Dessutom kan årstiden inspirera till att få svettas och bli varm. 19.6 grader är det vid vår soffa, hur har ni det?
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer