När jag nämnde skolan (vad vi kallar förskolan) till Pyret i onsdags stannade hon upp och sa med allvarlig min Inte gå skolan, något som hon också upprepade på under morgonen på torsdagen. Vad nu? Hon hade varit kinkig vid lämning och hämtning under veckan men jag tänkte att det handlade om att hon varit hemma i mer än en vecka och att hon var lite extra mammig eftersom jag hade varit sjuk.
Vid hämtning på torsdagen sa ena fröken att hon varit kinkig till och från på onsdagen och torsdagen, vilket var lite olikt henne men säkert berodde just på att hon varit hemma och att jag varit sjuk. Vi försökte prata med henne om att hon inte ville gå till skolan på torsdagen när vi åt och hon sa igen Inte gå skolan och la till Pyret ha ny skola.
Idag kom det fram. Pyret hade ramlat när hon lekt på en stol på förskolan på tisdagen, vilket vi informerades om vid hämtning och jag inte la så mycket notis om, det hade gått bra och vi vet att hon är en liten kamakazipilot. Sånt händer. När vi satt och åt middag och jag sa till henne att sitta still på stolen så att hon inte skulle ramla sa hon:
Pyret ramla stolen skolan.
Ja, sa jag, gjorde det ont?
Mmm, Pyret fick aj näsan.
Usch då, bäst att sitta still på stolen då. sa jag.
Pyret fick aj näsan. Dom skrattade. Inte roligt, Pyret ledsen.
Så det är vad det har handlat om. Några skrattade när hon ramlade och det gjorde henne ledsen så då ville hon inte gå tillbaka.
Jag fick så ont i hjärtat för hennes skull, samtidigt som det är skönt att veta vad som har hänt och att hon är så verbal att hon kan tala om vad som har hänt. På måndag får jag prata med någon fröken så kan de säkert få henne trygg igen.
Lillan börjar onekligen bli stor och med det kommer det jag bävar mer för än blåmärken och skrapsår, att hon blir sårad. Det gör så mycket ondare att veta att hon är ledsen och sårad än att hon är ledsen och har fått en aj, för det är så mycket svårare att trösta. Suck.
Kommentarer