Fortsätt till huvudinnehåll

Det var ju det där med att ropa hej.

Säg den lycka som varar. Polarn är tillbaka till att vråla som en djungelapa och gråta Lille Skutt tårar så snart jag sätter ner henne. 
Kombinerat med en nedstämd Pyret som vill sitta i famnen och kramas och en pajad axel är livet så där på topp igen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.