Pyret är på förskolan och Polarn sover. Själv sitter jag och tittar på den nyrenoverade lägenheten, eller den ny-tillstökade lägenheten kanske jag ska säga. Det är då jag tänker att jag skulle kunna sätta upp hyllor och tavlor för att göra barnens rum fint, tavlor och gardiner skulle äntligen kunna hitta sin plats i andra rum och prydnader skulle kunna tas fram men så känner jag att jag inte orkar. Istället fortsätter jag att titta på Hem till gården - inklusive lite googlande för att hålla reda på handlingen - och inser att jag nog inte mår så bra än.
Det där som kommer ur mina lungor och det jag snyter ut för att få bort trycket från min annars rätt tomma skalle har gjort mig trött. Jättetrött. Så trött att jag inte ens orkar ta möjligheten att inreda.
Då är det illa.
Den "lilla" att-göra-listan med hushållsbestyr och annat skulle kanske också behöva tas itu med för att minska jag-borde-stressen. Jag brukar tycka att det är vansinnigt skönt att få att-göra-listor ur världen men orkar inte det heller just nu.
Det passar bra att de visar två avsnitt av Hem till gården på raken.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer