Fortsätt till huvudinnehåll

Då är det illa på riktigt.

Pyret är på förskolan och Polarn sover. Själv sitter jag och tittar på den nyrenoverade lägenheten, eller den ny-tillstökade lägenheten kanske jag ska säga. Det är då jag tänker att jag skulle kunna sätta upp hyllor och tavlor för att göra barnens rum fint, tavlor och gardiner skulle äntligen kunna hitta sin plats i andra rum och prydnader skulle kunna tas fram men så känner jag att jag inte orkar. Istället fortsätter jag att titta på Hem till gården - inklusive lite googlande för att hålla reda på handlingen - och inser att jag nog inte mår så bra än.
Det där som kommer ur mina lungor och det jag snyter ut för att få bort trycket från min annars rätt tomma skalle har gjort mig trött. Jättetrött. Så trött att jag inte ens orkar ta möjligheten att inreda.
Då är det illa.
Den "lilla" att-göra-listan med hushållsbestyr och annat skulle kanske också behöva tas itu med för att minska jag-borde-stressen. Jag brukar tycka att det är vansinnigt skönt att få att-göra-listor ur världen men orkar inte det heller just nu.
Det passar bra att de visar två avsnitt av Hem till gården på raken.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.