När Pyret började äta mat skulle jag vara lite piffig och ge henne hemlagat. Det gick inte hem. Då var det lätt att känna sig lite kritiserad för sina matlagnings kunskaper. Sen har ju Pyret gått vidare till att vara en matkritiker av stor rang i många lägen så det är ju inte bara mammas mat hon ratar.
Nu när Polarn äter mat kändes det dags att göra ett nytt försök. Den här gången gick det hem. Det gick hem mucho. Då är det lätt att känna sig nöjd med sina matlagnings kunskaper, när hon äter mer av middagen än vad Pyret gör.
Fast när jag tänker efter lite så äter Polarn så glatt och friskt av allt att jag får känslan av att hur maten egentligen smakar är ganska oviktigt för henne.
Summa summarum: mina konster i köket är irrelevanta för båda barnen. Grejt.
Kommentarer