När Pyret började äta mat skulle jag vara lite piffig och ge henne hemlagat. Det gick inte hem. Då var det lätt att känna sig lite kritiserad för sina matlagnings kunskaper. Sen har ju Pyret gått vidare till att vara en matkritiker av stor rang i många lägen så det är ju inte bara mammas mat hon ratar.
Nu när Polarn äter mat kändes det dags att göra ett nytt försök. Den här gången gick det hem. Det gick hem mucho. Då är det lätt att känna sig nöjd med sina matlagnings kunskaper, när hon äter mer av middagen än vad Pyret gör.
Fast när jag tänker efter lite så äter Polarn så glatt och friskt av allt att jag får känslan av att hur maten egentligen smakar är ganska oviktigt för henne.
Summa summarum: mina konster i köket är irrelevanta för båda barnen. Grejt.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer