Fortsätt till huvudinnehåll

Advent.

För att samla päron-poäng packade vi en väska med varm choklad och smörgåsar, barnen och oss själva, för en tur till skogen.
Pyret hade en grejtans tid där hon knatade in och ut bland mossa och sten för att leta efter kaniner, troll och bra pinnar.

Inte ens vid bron fanns det några troll men hon hittade en kanin som hon fick mata med ett äldre pars medhavda morötter. Hon fick dock inte fånga kaninen och ta med den hem, vissa önskemål tillgodoses inte hur många päron-poäng vi än vill ha.
Polarn kanske inte tycker att det är skitkul att bara sitta i en vagn och titta på granar nu när hon hellre kryper runt och ställer sig upp överallt. Dessutom är hennes lite krassa mage stadigt lite sämre och förkylningen har gått från jobbig hosta till herregud lilla vän. -nytt samtal till bvc imorgon alltså - så hon hade inte en trevlig utflykt. 

Hemma fixades det sista i adventspyntet och Pyret fick en egen gran av sin mormor och morfar. 
Hennes reaktion var att hoppa jämfota, klappa händerna och deklarera att hon älskade den blomman.

Nu är det vår tur att få lite adventfeeling med glögg, Alladin, pepparkakor och saffranslängd. Glöggen är alkoholfri så det blir väl feeling av sockret då.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.