attvarabob

Jag tror att det är få som hör ordet BUP och tänker på något positivt nu för tiden. Det känns intimt förknippat med köer och brister. Då är det en otrolig lättnad att allt går snabbt, enkelt och med ett fint bemötande, när det viktigaste man har behöver hjälp. Inom loppet av några veckor var bedömningar klara och stödet på plats. Det var mer än vad jag hade vågat hoppas på.  Att utöver det ha en chef som genast kliver in, anpassar och stöttar är fullkomligt ovärderligt. Men också suveräna kollegor som hjälper mig att klara av jobbet både känslomässigt och praktiskt.  Idag var det flera positiva besked, både från vården och chefen, efter veckor av planering och jag känner mig lättad. Som att jag lite försiktigt vågar börja andas igen. Livet har varit omtumlande, oroligt och ovisst men nu när allt är på plats kommer en gnutta lugn. Även om det fortfarande är mer att hantera än en vanlig vardag så är det så mycket tydligare än det har varit i den massiva förvirring som rådit, att...

Utbildning är alltid bra, för oavsett hur mycket man kan så kan man alltid lära sig något nytt. Idag var jag därför här: Lustikulla konferens. Jag och kollegorna fick en heldag med proffsiga föreläsare från Origo . Vi hade anmält oss till en grundutbildning i hedersrelaterat våld och förtryck;  De säger att jag är en skam för familjen . Det är skönt att få bekräftat att man tänker rätt och hanterar ämnet på ett korrekt sätt men också värdefullt att få djupdyka i frågan. Det blir alltid nya infallsvinklar då. Det ska bli spännande att om några veckor gå en utbildning i deras samtalsmetod. En bonus var att få komma iväg en solig dag och kunna köpa lunch som vi åt utomhus, det ger också lite extra energi.

Det är inte lätt att vara i en fas i livet där man i många delar förväntas vara som en ståtlig ek; kraftfull, tålig och stadig. Det är mycket begärt att stå emot såväl stormar som brännande hetta. Jag försöker verkligen vara den där eken som är väl rotad i marken och sträcker sig långt upp mot en blå himmel men känner inte alltid att jag når dit. Ofta känner jag mig mer som en tilltufsad tussilago som letar mig fram mellan spridda gruskorn och kämpar mot frosten. Men jag påminner mig om att det tar tid att bli sådär stor och stadig, jag får ha lite tålamod och rida ut några fler stormar.   

Polarn fortsätter måla. De senaste konstverken fick tema: Ankor. Jag vet inte riktigt hur det kom sig att hon snöade in på ankor, kanske var det någon sån där badanka som var först i kollektionen och det växte. Det är väl strunt samma egentligen, det är i alla fall ett favorittema och nu också konst.

Vi får genom jobbet så himla mycket information från alla håll och kanter. En sak vi testade var denna: Pengalabbet. Ett kort spel där man slumpas till olika yrken, inkomster och utgifter. Förvånansvärt roligt och pedagogiskt.  Tänker tipsa alla unga människor på väg ut i vuxenlivet om det

Jag tycker att det är så himla fint med regndroppar. Speciellt regndroppar på gröna blad.

Det var dags för nya äventyr med Cous-cous. En heldag i stora secondhandbutiker där jag inte kunde hålla mig från skinnväskorna. En från Wera där jag tror kanske att min laptop får plats. En ryggsäck i jaktmodell där ungefär allt får plats. Jag kan heller inte låta bli att hitta fler delar i Arcoroc lövet serien. Denna gång ett uppläggningsfat. Vi tog en paus för lunch och gjorde en avstickare för att köpa glass. Jag blev introducerad till Magnus Johanssons glass & konfektyr. Det var väldigt angenämt. Sen, bara sådär, så hade hela dagen gått. Lite trött kom jag hem och möttes av att ha fått nya grannar ovanför. Det har smällts i dörrar, sprungits i trappor, stampats och skrapats i golv, och så här vid 22 tiden på kvällen bankats i väggar. Jag hoppas att det bara är på grund av inflyttning. Värmen har ju även väckt upp de som vill spela hög musik med öppen balkong och salongsberusade individer som vill prata om livet utanför fönstret. ...

Nämen jag kan inte låta bli: Dagens väder! Pyret sa flera gånger: " Det är ju liksom varmt. På riktigt. Och vi har kjol på oss ." Det kändes otroligt ovant, kanske för att det är ett par dagar till låns innan ordinarie vårväder återvänder. Men vi passade på att äta lunch utomhus, då kunde vi också få se en fiskmås sno matrester från ett bord intill. " Jag trodde du skulle schasa bort den mamma ." sa Polarn. Inte en chans att jag ger mig i lag med en hungrig och målmedveten fiskmås, d e är så vansinnigt stora fåglar. Nu är i alla fall sommarsäsongen invigd och då är det strunt samma om våren gör comeback, jag har varit barbent och ätit lunch utomhus, så nu mår jag bättre.

Rapport: Lillfjant mår bra nu. Idag har hon haft tok-race efter muspekaren, tiggt efter mat och skällt ut fåglarna utanför fönstret. Ordningen är återställd. Ännumindrefjant är lite krasslig fortfarande, men kom också och bad om mat, så det är på bättringsvägen.

Vi noterade att Polarns syn kanske inte var tip-top, så jag bestämde att vi behövde boka tid för synundersökning. Jag valde Synsam eftersom det stod på deras hemsida och i bokningen att synundersökning för barn 9-12 år var gratis. För 13-19 år kostade det dock. Dessutom erbjöds alla barn mellan 9-12 ett par gratis aktivitetsglasögon. Redan innan undersökningen började assistenten att sälja bågar, bad Polarn att prova och höll de bågar hon tyckte om så hon visste vilka hon ville ha. Jag tänkte att man först ska undersöka om de behövs och att man kanske behöver mer än 5 minuter för att välja glasögon när man är 12.  Undersökningen visade att hon såg lite dåligt på både långt och nära håll och hade en liten skelning. Optikern började sälja in idéen att hon nog skulle behöva slipade solglasögon utöver vanliga glasögon och därför var deras abonnemang så himla bra. Sedan lämnade hon över till assistenten igen som använde alla knep i försäljarkursen, såsom att påpeka att det Polarn nämnde...

Inviger de nya stickorna med ett nytt projekt: Beräknas vara klart 2027eller nåt. Fast med de här stickorna är det så himla behagligt att det inte gör något om jag aldrig blir klar

When life gives you lemons; sticka. Så jag köpte ett till set med stickor. De korta Knitpro symfonie var fantastiska så nu köpte jag de långa. Jag ska köpa till några mindre och större storlekar separat, men inte nu. Just nu räcker de här.  Och vet ni, när jag började på den nya stickningen så kändes allt lite bättre. 

Polarn envisas med att växa, så helt traditionsenligt när vädret skiftar så behövs nya skor. Vi begav oss för att finna sådana men det gjorde Pyret uttråkad. Hon fick därför ta en titt på secondhand först. Där hittade Polarn skor. Ett par Adidas Campus och ett par Converse, för sammanlagt 130 kronor.  De är i godtagbart skick men trots allt använda, så vi toppade med ett par nya sneakers också. Fast secondhand ändå, det är ju fantastiskt. Jag hann också med att förbereda för skifte i vädret, fast till nästa vinter. Jag blev äntligen klar med min balaclava. Här modellad av modellen.  Nu ska jag sticka något roligare.

Lillfjant var lite hängig och jag tyckte att hon behövde en kontroll hos veterinär. Döm om min förvåning när jag gick in på veterinärklinikens bokningsportal igår och hittade bokningsbara tider till vanligt veterinärbesök var tionde minut hela eftermiddagen fram till 19.00  Jag bokade tid klockan 18.00 och ordnade med skjuts. När jag kom fram fick jag veta att det var ett fel i deras bokningssystem så besöket var bokat på en akuttid. Jag skulle inte debiteras med några akuttillägg utan få vanliga besökspriser men besöket hanterades av akutteamet och därför kunde jag få lov att vänta några minuter extra. Akuta ärenden skulle prioriteras.  Klockan 22.20 fick vi träffa veterinären, det tog fem minuter. Milda symtom på kattsnuva blev diagnosen, hon ordinerades vila, ett recept skrevs ut och en febernedsättande spruta gavs.  Hade det inte varit mer effektivt att klämma in det mellan akuta ärenden och bli av med en klient undrar jag. Istället för att bjuda på Delicatofika och g...

En lång dag blev till en lång kväll. Därav är detta inlägg kort i väntan på att det kommer en ny dag där vi tar nya tag.

Av någon anledning var jag extra trött idag. Trött när jag vaknade. Trött när jag gick till jobbet. Trött när jag jobbade. Trött när jag gick hem från jobbet. Trött när jag lagade mat. Trött när jag plockade fram kvällsmål. Trött när jag läxförhörde. Trött när jag duschade. Trött när jag nattade. Trött när jag gick och la mig. Att lyssna på den här gjorde i alla fall promenaderna lättare. Vitön: Den fristående fortsättningen på Expeditionen av Bea Uusma. Jag hade ingen aning om att ljudböcker kunde vara bra. För mig handlar det om intressanta faktaböcker eller biografier som passar som ljudbok. Skulle fortfarande inte klara en roman. Jag behöver höra de olika rösterna i mitt eget huvud, måla upp min egen bild. Men fakta och biografier går ju, då räcker det med en röst. Just denna kan rekommenderas, precis som  föregångaren. Så spännande att Bea Uusma kunde bli så vansinnigt intresserad och engagerad, Det gör att jag också blir det. 

Hon håller i och håller ut.  Det är fascinerande att se hur lätt de lär sig nya saker och otroligt svårt att förstå att man själv besuttit den förmågan. En termin med fiollektioner och hon kan redan spela melodier. Nästa termin kanske hon ska få egna lektioner eftersom läraren tycker att hon har gått om de andra två i gruppen i sin utveckling. Hon håller tummarna för att det blir så för hon vill lära sig mer än vad som hinns med på lektionerna. Själv försöker jag lära mig nya mötestider på jobbet och vilken månad som helst kommer jag ha koll på om det är Apt eller inte. 

Det finns många fördelar med att solen, värmen och ljuset är tillbaka; som att jag känner mig lite allmänt gladare. Nackdelen är att jag med åldern känner av pollen allt mer. Varför är det så? Hur många saker ska dyka upp i medelåldern? Effekten av att ljuset gör en piggare försvinner om hela kroppen kämpar mot en invasion. Glädjen över vädret förtas av att all utomhusvistelse är förknippad med rinnande ögon och snuva.  Nu har jag påbörjat årets pollenmedicinering och känner mig inte lika bedövad av trötthet men har fortfarande ständigt rinnande näsa och ögon. Jag hoppas att effekten ökar snart, för så här orkar jag inte ha det, jag vill kunna njuta av sånt här:

Idag fick jag ett brev i brevlådan. Det händer så himla sällan att jag tänker att det måste vara direktreklam, för nu kommer ju inte ens räkningar med post. Och det var det, på sätt och vis, eller mer samhällsinformation kanske man ska säga: Systembolagets " Tonårsparlören " Jag känner inte att jag har några ämnen som jag tycker är jobbigt att prata med Arvsmassorna om, det finns få saker jag duckar. Vi pratar politik, religion, sjukdom, mens, rädslor, sorg, oro, kärlek, droger, alkohol och allt däremellan. Så jag tycker inte att det är jobbigt att prata med Arvsmassorna om alkohol, men jag tycker att det är lite jobbigt att vi är där redan. Tanken på att någon av dem skulle komma hem påverkad är helt absurd och totalt frånvarande, de är ju mina små tjejer. Fast jag fattar, det är inte alls omöjligt att de kommer komma i en situation att någon vill bjuda på något, för de är inte så små tjejer längre. Det är jag inte redo för, att tiden går. Fast då ska jag väl se ...

Tvätta, storhandla, städa, vattna blommor, göra lunchlådor och göra mellis. Allt så snabbt som möjligt så jag också hinner njuta av vädret och få in en långpromenad: Men också så jag hinner vila: Det blir lite stressigt när allt ska hinna fixas men också hinna känna att jag får varva ner, när jag bara har en dag på mig.  Nu är det dags att öka tempot i 12 dagar innan jag får nästa återhämtning, det gör mig lite stressad.

Eftersom Polarn skulle ha sitt kalas idag sådär lite i efterskott, så fick jag en extra dag med Pyret. Hon önskade inte helt oväntat att vi skulle ägna dagen åt secondhand. Sagt och gjort; jag introducerade henne till min och Cous-cous secondhand-runda på Södermalm. Med strålande sol gick vi gata upp och gata ner, in och ut i butiker, med paus för lunch på Hornsgatan kvarterskrog & bar : Det blev en alldeles underbar dag sådär på tu man hand. Det kändes som att mitt i allt det svåra fick vi tid att prata, skratta och komma varandra lite närmare. Jag blir ständigt förundrad över hur klok denna nybakade tonåring är och jag blir påmind om hur mycket hon behöver sitt eget utrymme. Vi behövde nog också en dag att slippa allvaret, utmaningarna och jobbet och bara umgås. Vi unnade oss lite secondhandfynd i bara farten: Några jeans, en klänning, en tröja och två blusar till mig, en blus, en pyjamas och en skjort-jacka till Pyret. Inspekterat och godkänt av Ännumindr...

" Kan inte vi skaffa hund ?" Sagt av Arvsmassorna många gånger under många år. Det kan vi ju inte, men vi har ju Ännumindrefjant.  Han är absolut redo att bli ställföreträdande hund. Han sover vid ens sida, följer en var man än går, tigger mat, apporterar och går lydigt i koppel. Jag förstår inte vad vi ska ha hund till.

Vi hade fått så otroligt fina äpplen i fruktkorgen på jobbet och kollegan stod och smaskade på ett när hon kom in för att rådfråga mig om en sak. Jag kunde inte motstå, jag behövde testa. Och det gick bra! Jag kunde äta hela, stora äpplet utan att få minsta magknip efteråt. Kan det ha vänt? Kan det vara så att jag äntligen kan återgå till att äta mina älskade eftermiddagsäpplen igen? Jag vågar inte hoppas helt och hållet, jag håller förväntningarna låga så att jag inte blir besviken. Och det var ett väldigt gott äpple.

Det kan hända att jag är lite tankspridd för tillfället, av olika anledningar. Det innebar att jag kom fram till tågstationen redo för att åka med Pyret på ett viktigt läkarbesök och såg att plånboken inte låg i väskan. Som tur är kunde jag lösa den situationen genom att ladda en appbiljett för resan, tekniken är ibland lite hjälpsam trots allt. Vi kom till besöket.  Men ända tills vi kom hem igen var min redan lättdistraherade hjärna upptagen med att lista ut var mina kort kunde vara. Jag gissade att de låg i en jackficka, men säker kunde jag inte vara. När vi väl kom hem igen kunde jag fiska upp plånboken ur just den jackficka jag trodde. Så någonting fungerar fortfarande tankemässigt.  Fast jag får erkänna att jag överlag är lite flyktig just nu.

Att spendera en timme på webinarium från Socialstyrelsen kanske inte är det mest spännande som dyker upp på jobbet. Ändå ingår det i uppdraget att ha koll på förändringar hos myndigheter och i lagar och då är webinarium ett sätt att ha koll.  Just idag var det ett webinarium som inte kunde ge svar på många frågor för att mycket inte är klart än. Då känns det fint att ha som uppdrag att förmedla till medarbetare hur en kommande förändring hos socialtjänsten kan påverka vårt arbete.  Jag är ironisk.

Sociala medier är ju ett löjligt tidsfördriv fullt av nonsens där mina flöden mest fylls av pandor, uttrar, katter, hundar och sociala frågor jag redan är insatt i (men ändå blir arg över). Men nonsens kan ju vara roligt också, som den här: Så vad ska jag få för nytt jobb, det fanns så många roliga. Min månad: Det blev fel som i nytt jobb, men inte fel ändå på sätt och vis. 

Vi avslutade påsklovet och inledde våren med ett besök på Skansen. Det blev så tydligt hur det var precis vad vi alla behövde, som att vi kunde andas för första gången sedan sportlovet. Allt som hänt, all oro, alla saker vi kämpar med var borta för en stund. Kvar hade vi sol, öppna platser och att ta dagen som den kom. Vi åt våfflor på en parkbänk och mindes den där gången en fiskmås snodde Pyrets korv. Vi tittade in i kyrkan. Vi tittade på djur som njöt av solen och enades om att vi vill ha en utter eller en sån här: Vi åt korv och tittade ut över Gröna lund och Pyret berättade om allt hon åkt när hon förra sommaren var där med klassen. Vi tog vägen hem via färjan till slussen så att vi fick promenera lite till och känna av våren. Lugnet höll i sig resten av dagen; medan vi ordnade frukostmiddag med chiapudding, croissant med äggröra, färska bär och melon. När vi tog med katterna ut och Ännumindrefjant var jättemodig. När jag introducerade arvsmasso...

Kaffe. 20 minuters styrketräning. Dusch. Klippa topparna. Sätta igång en tvättmaskin. Göra frukost till alla. Plocka undan frukosten. Hjälpa till med frisyrer. Fålla två gardiner. Hänga tvätt och starta nästa maskin. Veckohandla. Ordna lunch. Plocka disk och starta diskmaskinen. Vårstäda balkongen. Gå till zooaffären och köpa kattsand. Hänga tvätt och starta tredje maskinen. Gå ut med katterna. Testa cyklar. Åka och köpa godis. Städa uteplatsen. Ta fram krukor och jord. Plantera olika frön. Laga middag. Plocka diskmaskin. Hänga tvätt och starta fjärde maskinen. Servera middag. Plocka disk. Fixa kaffe. Leta fram förslag på en film. Se en film. Hänga tvätt. Få alla i säng. Svara på alla frågor som dyker upp när Arvsmassor lägger sig. Leka med katt. Sova.

Polar valde att göra en hatt till Lillfjant.  Kunde inte blivit bättre.

Vad får man om man blandar en del Polarn, en del ny symaskin, en del gammalt lakan och en del önskan om målarförkläde? Hon passade på att testa nya maskinen medan jag var på jobbet och hittade broderistygnen som fanns bland alla nya stygn.  En ganska kreativ själ det där.

Genom ett sparande så får jag utskick från Skandiabanken som idag tipsade om livet efter pension. Tänk vad fint ändå att bo i ett land där man kan överväga att spendera delar, eller hela, pensionen i ett varmare land. Man kan också få hjälp att fundera över hur det påverkar inkomsten skattemässigt beroende på var man väljer att flytta. Vill man bo i varmare klimat bara under tråkiga svenska vintern eller kanske spendera alla sina pensionspengar i något annat land?  Är det inte lite märkligt att kunna välja på det sättet när personer från de länderna i stadig takt  får mindre möjlighet att välja Sverige av olika anledningar? Varför får svenskar bosätta sig där de känner för det om andra inte får bosätta sig i Sverige om de känner för det? Tänk om andra länder skulle välja samma politiska linje?  Var är debatten om hur pengar flyttar med dessa personer utomlands och spenderas på spanska marknader istället för på ICA? Om man vä...

Jag kan ha svårt för att vara ledig med semesterdagar, det känns som att jag måste utnyttja sådana dagar extra väl. Det går inte an att bara skrota runt hemma och inte göra något särskilt. Fast det kanske är precis det jag behöver. Att börja dagen med en kopp kaffe ensam, sedan träna och äta frukost riktigt länge, istället för att morgonen är snabb, effektiv och inrutad. Att göra lite vad som faller mig in, som att testa att gå ut med katterna. Det var mest för Ännumindrefjants skull eftersom han är en rastlös själ som behöver mycket stimulans. Sedan visade det sig att blyga Lillfjant var den modiga som vågade testa mest. Det fanns tid och ro för att testa nya symaskinen lite grann och jag orkade gå emot all min teknikskräck och hitta en massa funktioner. Den hade en nålträdare som verkade ta mer tid än att bara försöka pricka in tråden i ögat, men när jag lärt mig den kanske det underlättar ändå. Jag kom inte på något bra syprojekt så tiden användes till att bara kolla in ...