attvarabob

Det slog mig hur intimt det är att äta hotellfrukost. Att sitta där tillsammans med ett gäng främlingar, alla lite nyvakna, och bre smörgåsar, knäcka ägg och strö müsli över yoghurten. Lite som att man avslöjar sina hemliga ritualer när man väljer pålägg, fyller sin kaffekopp och blandar sin egen granola. Är du en ägg och bacon person, eller rostat bröd med marmelad, kanske mer yoghurt och mörkt bröd? Jag är väl lite överallt på den kartan. Här serverades en overnightoats med rivet äpple som var magisk. Det känns som att andra bufféer är mer färdiga måltider än frukostbuffén. Eller är det att frukosten är just känslan av nyvakna människor som gör det intimt? Jag uppehöll mig inte länge över saken, det fanns så mycket gott som distraherade.   

Dags för utflykt. Jag följde med till Boda borg. Jag kan rapportera att utmaningar som kräver styrka går bra, liksom utmaningar som kräver att man är lite klurig. Utmaningar som kräver vighet däremot, de går icke. Att krypa, kräla, hänga och svinga behövde jag välja bort efter att ha sträckt mig över skuldran, ena fingret och ljumsken. Jag känner att efter gungstolen trillar pensionärspoängen in med en rasande fart.   Men jag listade ut tre utmaningar som krävde mer av problemlösning och uppmärksamhet, vilket är en bedrift just nu när den kognitiva kapaciteten ofta är begränsad. Fem timmar senare checkade vi in på Sunlight hotell och jag lyckades hålla mig vaken till den alldeles fantastiska förbokade middagen: Det gulligaste och godaste lilla kuvertbrödet jag någonsin ätit! Grillad spetskål och friterad färskpotatis, magiskt gott. Efter det var jag helt golvad. Jag skulle gärna testa det otroligt välutrustade gymmet men orkade bara inte. Kanske ...

Alldeles ensam har den letat sig fram genom de tunga stenarna i muren. Så väldigt, väldigt gulligt. 

Jag råkade hänga med Cous-cous idag och då råkade vi åka till en secondhandbutik. Jag råkade bli kär och lyckades få hem min nya kärlek: Jag har länge önskat mig en gungstol. Bilden av en fårskinnsfäll och en stickning började dansa runt i mitt huvud och jag kunde inte släppa den. Särskilt inte när jag såg prislappen: Etthundratrettionio. Det är lyckosamt för mig men också lite av ett hån mot hantverket. Hur kan inte gungstolar uppskattas mer? Nur jag fullt medveten om att denna romans ger mig väldigt många tant-poäng och det är jag verkligen helt okej med. Jag väger upp det med att jag bad Chat-gpt ge förslag om var i rummet en gungstol bäst skulle placeras, så att jag fick en bild av hur det skulle bli innan jag bestämde mig. Ändå lite av ett försök att leva i min samtid.  

Psykologkollegan ska flytta till ny lägenhet och ville ha hjälp av föredetta målaren att välja färger. Jag hakade självklart på det förslaget och bestämde att vi skulle mötas vid lägenheten vid sen eftermiddag. Problemet var att väl framme så gick inte dörren att få upp. Hon försökte med alla nycklar flera gånger, jag försökte med alla nycklar flera gånger. Nyckeln gick i, men gick inte att vrida om. Det blev samtal till hyresbolaget, som enligt alla principer om sakers jävlighet hunnit stänga, så då blev det till att ringa jouren. Sedan blev det  lite väntan på att någon kunde komma ut till lägenheten. Självklart provade vi många gånger på många sätt att få upp den där dörren men nyckeln gick inte att rubba. Kollegan sa att det skulle vara jäkligt pinsamt om jouren kom och bara öppnade på direkten.  Det kom en man från jouren som satte i nyckeln, vickade och trixade och fick upp dörren på några sekunder.  Han var vänlig nog att försäkra oss om att låset var trasigt och...

Efter en morgon av sämre kaliber åkte jag och Polarn iväg för en heldag på Läkarens sommarställe tillsammans med Psykologen och hennes arvsmassa.  Vi satt mest här: Där fikade vi, åt lunch från grillen och spelade spel. Vi tog också en promenad över ön till klipporna: Mycket tid gick åt till att roa mini-arvsmassan med att kasta kottar i vattnet och ropa " Å hej! ", att kasta i ett snöre i vattnet för att dra upp det, att arrangera om solcellsbelysningen och konstatera att i skogen finns inga bilar och därför behöver man inte hålla i handen. Vad fort man glömmer hur intensiv den där tiden är. Polarn badade med de andra och vågade hoppa i från bryggan ut i det kalla vattnet. Det var verkligen modigt.  Men allra gladast blev hon av att få sitta i fören medan Läkarens man prickade in vågorna för en riktigt skumpig färd: Psykologens arvsmassa ropade " Kör fort!! "  och tjöt förtjust hela vägen. Allt som allt, trots en jobb...

Vi behövde en långsam morgon och då passade Polarn på att måla på sitt senaste alster. Hon har ett enormt tålamod och kan ägna en timme åt att få rätt nyans på ögon eller rätt struktur på pälsen. Hon har hållit på med den här tavlan i två veckor. Idag var fokus på att få till pälsen: Jag är visserligen partisk, men skulle säga att hon har kommit på något. Jag önskar att hon ärvt det tålamodet från mig, men det har hon inte. Jag vill alltid bli klar så snart som möjligt. Jag invigde ett secondhandfynd, vintage 80-tal blev det idag: Tvättställningen står obligatoriskt i bakgrunden. Hur mycket kan man tvätta egentligen? Det var dagens outfit när vi på eftermiddagen begav vi oss till Mall of Scandinavia med målet att äta buffé. Men innan det släntrade vi in på secondhand.  Det händer ju att de som sorterar varorna butikerna får in inte vet vad de har i händerna. Polarn hittade det här halsbandet för 89:- Jag såg direkt att vi hade en Fröj...

Mellan ledbesvär och vallningar fortgår mitt projekt att bejaka min inre tant. När vi råkar trilla in på en secondhandbutik och jag säger till mig själv att inte köpa något, om det inte är vintage i den stil mitt hjärta klappar för, så är det som om de gamla godingarna hoppar fram på galgarna.  Som idag: En tröja från Liljeros: En kjol från Markwald: Och en klänning i klassiskt mörkbrun och orange, av okänt ursprung: Tillsammans kostade de 58 kronor. Men nu börjar garderoben klaga över alla vintagefynd och det vet jag inte hur jag ska lösa. Det är ju inte som att jag bara kan strunta i att köpa dem. Jag tänkte verkligen nöja mig med kjolen och tröjan idag, men just som jag skulle gå och betala så kom de rullande på en ställning med kläder som skulle ut i butiken och där hängde klänningen mitt framför ansiktet på mig. Det måste väl ändå räknas som något tecken från ovan? Jag inser nu att jag måste ordna större garderob, det är enda rimliga lösnin...

Det har kanske inte varit strålande väder alla dagar denna sommar men idag utlovades sol. Jag tillhör de som får lätt panik vid fint väder och känner att då måste vi vara utomhus. Detta kombinerat med årskort på Skansen ledde fram till resonemanget att man kan ju lika gärna promenera runt där som någon annanstans. Vi åt glass, tittade på Tupptutarna (en trio i tuppkostym som spelade blåsinstrument), klappade får och stod väldans länge och tittade på bedårande lodjursfamiljen, inklusive en kavat unge på äventyr. Vi tog en sväng på Akvariet också, fast det kostar extra (och de har tagit bort den lilla rabatten man förut fick när man hade årskort). Och ja, jag klappade orm och spindel, för sån är jag. Efter många steg på Skansen promenerade vi tillbaka in till city och ännu en gång var vi turister i en hel arbetsdag. Känner mig rätt mör nu.

Andra försöket; vi skulle besöka Vasamuseet. Den här gången var vi ute lite tidigare men möttes ändå av fullpackade spårvagnar, så jag trodde nästan att vi skulle behöva försöka igen en annan gång. Men idag var det ingen kö! Vi kunde leka turister i vår egen stad och lära oss allt om Vasaskeppet. Jag minns museet som mycket tråkigare om jag ska vara ärlig, men det var å andra sidan många år sedan vi var där så kanske har de utvecklats en del. Det kändes som en fylligare och mer innehållsrik utställning, vi spenderade ändå rätt mycket tid där. När vi skulle gå hade folk hittat dit. Så innan klockan 10 är tydligen tipset. Efter historielektionen strosade vi runt på söder för att hitta en sen lunch, vi hade lovat Polarn en glass, Polarn hade lovat Pyret att få gå till en secondhandbutik och tiden gick. I slutändan spenderade vi en hel arbetsdag på stan. Jag fixar inte riktigt det just nu ska jag erkänna, jag tar liksom slut. Då är det vansinnigt trevlig...

Råkade trilla in på en secondhandbutik. Polarn råkade hitta fler delar till Arcoroc aspen lövet. Uppläggningsfat, 6 avlånga assietter och 8 vanliga assietter. Så nu har vi olika stora skålar, olika uppläggningsfat, mattallrikar, djupa tallrikar, frukostskålar, djupa assietter, avlånga assietter, vanliga assietter, små dricksglas, vanliga dricksglas och vinglas.  Behöver omorganisera mina köksskåp nu. Kanske också borde pausa att besöka secondhandbutiker ett tag.

Arvsmassorna har länge pratat om den hajpade rätten fluffy pancakes. Jag är lite för gammal och erfaren för att gå på superhajpade saker och lite för bitter för att betala massor om jag inte vet att det är värt det. Men nu är det sommarlov och då gäller typ inga regler, så idag var det dags. Polarn tog en med pistage  (jodå, det är lite hackade nötter på bären)  och en smoothie till. Pyret tog en med matcha och en matchalatte till. Jag tog en med tiramisu och en moccalatte till. Omdöme:  Fluffy pancakes var gott och mättade oväntat mycket. Upplägget var dock inte lika tjusigt som bilder från andra kunder: Smoothien var mer som en juice, m occalatten smakade varm choklad och matchalatten var lite vattnig. Det är bra att tänka på att det inte är fast food och tar lite tid att göra iordning varje beställning. Var det värt 666 kronor? Svar: nej.  Men nu har vi ändå provat.

Vi såg ett rådjur. Rådjuret hade sällskap. Alltså var det två rådjur vi såg. Vi hittade en larv. Larven var mitt på gång- och cykelvägen, det var bara en tidsfråga innan olyckan skulle vara framme. Så vi blockerade vägen och manade den vänligt men bestämt mot gräset på sidan. Den uppskattade inte att man blockerade vägen kan jag berätta, den bet i pinnen flera gånger. Men vi höll ut.  Det såg dock ut som att den förvånansvärt snabbt kravlade i riktning mot gångbanan igen när vi lämnade den, fast då har vi ändå gjort vårt bästa.  Jag dokumenterade inte alla humlor, trollsländor och fjärilar Pyret stannade för att försöka få dem att kliva över på hennes finger. Jag har inte tillräckligt med minne i mobilen för det. 

Ännumindrefjant har roat sig ett tag med att fånga olika byten i handfatet, nu levlar vi upp. Han fångade sitt byte i badkaret idag. Samma procedur som när vi jagar i handfatet; han lämnar bytet en bit utanför badrummet, skriker, jag hämtar den, kastar i den i vattnet och jakten kan återupptas. Vi har så väldans roligt.

Morgonrundan badade i solsken och lila. Jag valde rött och rosa. På secondhand hittade jag gult som skapade en hel familj av brickor. Sedan gick jag tillbaka till tryggheten och köpte en vintageklänning i beige.