attvarabob

Sociala medier är inte bara ondskans vapen, det kan också vara en källa till kreativitet. Pyret har till exempel önskat sig färgglada knappar för ett syprojekt. Jag hade turen att hitta sådana på en hobbybutik och nu visade hon vad tanken var: Så nu har hon suttit hela kvällen och sytt i knapp efter knapp. Jag tycker att det ser ut att bli hur gulligt som helst, men är det fler gamlingar som känner 90-tals vibbarna spänna i luften?

07:40 Årskontroll hos tandläkare.  Efter ett snabbt konstaterande att det inte fanns några hål så fokuserade tandläkaren på att undersöka käken, detta efter att jag berättat om vårdcentralens DTM-diagnos. Jag kunde konstatera att tandläkaren kanske inte var jätteimponerad av vårdcentralen och lät antyda att han tyckte att den diagnosen var en lite för enkel förklaringsmodell. Han såg att det fanns viss förskjutning, lite ansträngda muskler och lite knäppning i leden, men inte så omfattande att han tyckte det skulle utredas vidare eller åtgärdas med bettskena.  Samtidigt som det är skönt att inget större fel hittas så är det aningens frustrerande eftersom jag har ont titt som tätt. Kanske kan remissen till öron, näsa hals ge något. 08:20 På plats på jobbet. Kaffe. Morgonmöte. Avstämning med den så kloka chefen. Patient. Teammöte. Säga hej till en föräldraledig kollega som kom på besök med 4 månaders bebis. 12:30 Fika med (annan) föräldraledig kollega. Trevligt att träffa en beb...

Kulturtanterna tog en heldag på stan. Cous-cous och jag skulle på eftermiddagen besöka den tjusiga Dramaten , men var hela dagen lång inne i storstaden och roade oss. Först var vi på en utförsäljning av sminkprodukter och fyndade produkter från bland annat Idun för bara 30 och 60 kronor.  Vi tog en fika på Mr Cake. Och vi gick såklart på secondhand.  Sen hade dagen rusat iväg och vi fick kasta i oss varsin hamburgare för att hinna till pjäsen. På scen visades Fejk . Pjäsen om vad som är på riktigt och vad som är en falsk yta hade sina fullträffar emellanåt men var också lite rörig, ojämn och emellanåt tom. Jag uppskattade mest segmenten när skådespelarna "var sig själva" och allra mest när de vid ett tillfälle kom av sig och hade svårt att sluta skratta. Det är kanske i sig passande för pjäsens tema; att ju närmare de var sig själva desto mer genuint kändes det. Bara sådär var helgen över och vardagen tar vid. Jag har haft trevl...

När jag ändrade min tjänst fick jag ett presentkort hos Truestory av mina kollegor, de tyckte att jag skulle unna mig en upplevelse tillsammans med Arvsmassorna. Jag har tittat, letat och funderat sedan dess. En del upplevelser var ständigt fullbokade, en del hade åldersgräns, många var väldigt dyra. Nu började tiden rinna ut och jag behövde boka något men det fanns inget jag kunde ta med Arvsmassorna till. Det sammanföll med att kollegan klev in och stöttade upp så fint när jag var sjukskriven. Hon höll koll, rensade och tog över så att jag kunde släppa jobbet när jag var borta och landa mjukt när jag var tillbaka.  Därför använde jag presentkortet till att boka Afternoon tea på MAP Petite Maison till oss. Vilken pärla! Fullträff! Servicen var toppklass, maten och fikat var jättegott liksom både te och drink. Det var en väldigt trevlig idé med tapasinspirerade rätter istället för de klassiska snittarna. Även om det vid en första blick kanske inte ser så mycket ut så v...

Så har jag lyckats knåpa ihop min första tröja med mönster, en Strömsötröja. Även fast det finns skönhetsfel här och där är jag väldans nöjd med att ha bemästrat detta.  Det är något ytterst tillfredsställande att lite i taget öka svårighetsgraden och lära sig fler tekniker. Att tålmodigt nöta på, göra fel, backa, göra om, se arbetet växa fram, tro att det aldrig kommer bli klart, påbörja något annat för att man ledsnar, men sedan i slutändan stå med ett färdigt projekt som jag har praktisk användning för det är en otroligt känsla.  Nu lägger jag fokus på mitt andra pågående projekt, det jag började med för att jag ledsnade på tröjan. Sockorna!  Nästa projekt måste nästa bli att kombinera strumpstickor och mönsterstickning. 

Det kändes brutalt att höra Polarn berätta att hon är ledsen för att hon känner sig rädd hela tiden. Rädd för att gå till skolan, rädd för att gå hem från skolan, rädd för att gå till fiol och orkester och rädd för att sova för att hon drömmer hemska mardrömmar om att bli kidnappad. Instinkten skriker att jag ska svepa in henne i bomull och aldrig låta henne vara ensam igen, medan den mer rationella sidan säger att jag måste hjälpa henne utmana rädslan.  Det som är svårt är att jag också förstår att det finns ondska där ute och att den "stökiga mannen" försökte ge sig på henne skrämde mig med. Men hon sa det själv, hon vill kunna göra som förut och gå till skolan och kompisar utan att vara rädd. Då hjälper det inte att bädda in henne i bomull, så istället övar vi på att närma oss det där läskiga. Då är det betydligt lättare att hantera den här ondskan: Hon hade varit i skogen på idrottslektionen och hittade till kvällen två fästingar. Fy. Att det ska finnas så mån...

Hur man vet att man lever med katter? Ger man sig in i leken får man leken tåla. Viktigt dock att säga att jag vann, Ännumindrefjant fick tag i leksaken några gånger, men i slutändan var det ändå jag som fick den. 

Det känns som att det var en evighet sedan jag hade på mig byxor. Jag försöker maximera användandet av kjolar och klänningar medan jag slipper strula med strumpbyxor, eller som de också kallas: ett av de mest obekväma plaggen i garderoben. Men idag tog jag en titt i garderoben och valde ut några av sommarens secondhandfynd.  Det blev Zara från topp till tå, alltså stickad tröja (tyvärr handtvätt), skojsiga byxor och söta sneakers. Tror att de landade på hundralappen tillsammans.  Kläderna blev godkända även av Lillfjant: Halft omöjligt att sticka på det här sättet, men det kanske var det som var meningen.

Serien heter Gift vid första ögonkastet och några av männen i den här säsongen är verkligen som ett gift som sprider sig direkt när man ser dem.  Jag förstår verkligen inte varför jag fortsätter att titta, det är som en horribel olycka jag inte kan låta bli att glo på.  En man som duckar frågor och vägrar stå för vad han tycker, en annan som säger att han inte alltid varit " Den varma och kärleksfulla mannen du ser framför dig ." fast han utstrålar beräknande kyla i alla klipp. Och ett par som diskuterar frågan: " Vad kommer först för dig, din man eller dina barn? " Stor tvekan uppstår, det är en svår fråga och hon "k ommer nog inte kunna välja." Ja, jag fattar att man i en fungerande relation behöver bejaka relationen och sin partner och att det blir positivt även för barnen. Men, frågan var inte ställd så, frågan var Vad kommer först. Mitt svar skulle vara:  Barnen är skyddslösa och beroende av mig medan min partner är en vuxen person med egen agens, d...

Jag kom hem från att ha varit på improteater med Läkaren där vi njutit av skratt levererat av bland annat Psykologen. Det tog emot att ens öppna någon slags valprognos och bryta den goda känslan, för maktlösheten är olidlig. Jag hoppas att jag vaknar till ett Sverige som vill bättre. Inte kan hälften vilja att hat, hot och misstänksamhet ska råda i fyra år till? Det är beklämmande.

De är rätt rara emellanåt. När de inte krafsar på dörrar, snor mitt garn, jagar varandra över min säng klockan 3 på natten, tuggar på mina blommor och såna saker. 

Jag lyssnar ju på en bok om Trauma och där pratas det en del om det där med multipla personligheter. Jag tycker att det är ett begrepp som ligger nära min klädstil, för där är det väldigt oklart vilken person som kommer dyka upp. Idag var det en tant på kontor exempelvis: Framför landets kladdigaste spegel. Hur kan det bli så mycket fläckar på något som man aldrig rör? Vem som kommer kliva ut imorgon vet jag inte än, kanske blir det 80-tal, eller jeans, eller bohemiskt. Efter sommarens secondhand-bonanza finns det hur många möjligheter som helst.

Så läkaren hörde av sig idag och ställde diagnos TMD, eller TMJ. Det är tydligen ett samlingsnamn för besvär från käkleden. Som vanligt får man ju inte jättebra information från vårdcentralen (förlåt alla som gör ett bra jobb på vårdcentralen, men ni är lite i underkant nu för tiden) och den information jag först kunde hitta stämde inte helt in på mina besvär. Men Mayo clinic var mer utförliga: Någonstans stod det att det även kunde påverka hörseln, men att jag ibland knappt hör på den sidan ska utredas vidare. Men vad gör man åt detta då? Inte så värst mycket, så klart. Avslappningsövningar och Ipren var rekommendationen och bettskena för att minska tandgnisslan, fast jag informerat två gånger att tandläkare inte sett någon tendens till tandgnisslan. Annars bara leva med att det emellanåt kommer göra riktigt ont.  Det är roligt att vara i åldern när kroppen bara håller på att haverera med jämna mellanrum. 

Jag såg det senaste avsnittet av Gift vid första ögonkastet XL . Vid tidigare kritik mot hur uppenbart misogyna åsikter fått fritt utrymme så har psykologen och Svt bemött det med att dessa åsikter kommer kommenteras senare i programmet. Nu var det dags: ..." inte sunt och inte särskilt hjälpsamt för relationer ."  Wow. Vad tydligt det framkom hur skadliga sådana åsikter kan vara. Det var ju bra av SVT att vända och inte alls framställa en relation med tydlig över- och underordning som något romantiskt eller eftersträvansvärt. Skoja bara. Det är fortfarande tydligt att de här inslagen av Andrew Tate beundran är en beräknad del av hela produktionen.  Det framhålls under avsnittet av andra deltagare andemeningen att om ett par är lyckliga så får de väl ha sitt förhållande på sitt sätt. Och ja, så är det väl, men behöver statligt finansierad tv framhålla det som ett recept på lycka?  Med detta på tv, en helt sjuk valkampanj och en Regionsledning på jobbet som fåt...

Jag roar mig under mina promenader med att lyssna på tidigare kollegans senaste bok: Generation Trauma . Utmärkt lyssning med välformulerade vinklar och redogörelser. Men jag kan inte låta bli att undra om det är en felsägning när det i ett kapitel pratas om en sammankomst där kliniker medverkar. Betoningen hos uppläsaren när han uttalar ordet kli- NI- ker är som ordet för en klinik , som i mottagning, vårdinrättning eller liknande. Jag tror att det som syftas på är mer som en person som arbetar på klinik , en kli-ni-ker . Sådant roar mig. Jag roar mig också med att komma något varv längre på tröjan min. Det är några skönhetsfel här och där men om det får finnas misstag i välrenommerade ljudböcker så är det väl inget att haka upp sig på. Dessutom, hantverk ska få vara något levande. Det är som att jag vill hylla de där små misstagen som en kontrast till all perfekt yta i dagens AI-våg.  En stund innan jag somnar underhåller jag mig med en fysisk bok. Någon...

Första arbetsdagen med vanliga arbetsuppgifter, på halvtid visserligen så fortfarande mjukstart. Jag kom ihåg hur jag gör mitt jobb, det känns ganska bra. Samtidigt har smärtan i käken ändrats och intensifierats så stundtals kändes det svårt att klara av jobbet, det kändes mindre bra. Fast det löser sig säkert, på något sätt.

Vem kan motstå 2 kilometer loppis? Inte Cous-cous och jag. Vi har varit på andra hela-gatan-loppisar men inte den här, så vi måste ju testa. Solen sken till och med. Till en början verkade det som en strålande idé,  men efter två timmar var det mer trängsel och framförallt mer stress än det var på Götaplatsen när Swedish house mafia spelade. Det var så fasansfullt mycket folk att det inte gick att komma fram. Lägg sen till människor med barnvagn, människor som stannar mitt i allt för att i en liten grupp prata med varann och människor som har med sig hund, och jag drabbas av härdsmälta. Att ha med sig hund i sådana galna folkmassor borde för övrigt räknas som djurplågeri.  Vi gjorde det enda vettiga och flydde ner i tunnelbanan och drog vidare.  Cous-cous gjorde några fynd i början men jag blev utan. Ingen fara, jag blir räddad av att få en god lunch istället. Cous-cous fotobombade.  Och det är ju inte så att jag behöver hitta mer grejer, för ...

Jag gav mig ut för en promenad innan lunch men hann inte gå i mer än 10 minuter innan jag fick stanna. På trottoaren låg denna: Jag försökte se om den bara var chockad eller om den var död medan mina misstankar föll på bostadshuset med många glaspartier. En annan kvinna stannade och försökte också hjälpa till, det var tacksamt att vara två som inte riktigt visste vad vi skulle göra. Vi var dock överens om att vi behövde göra något, så medan hon googlade hur man såg om en fågel var chockad så kontaktade jag viltfågel rehab. Samtidigt försökte jag i mitt bakhuvud lösa hur jag skulle göra om jag skulle behöva vänta till en eventuell upphämtning av djurambulansen. De funderingarna kunde jag efter en närmare undersökning släppa, vi kunde konstatera att den tyvärr inte levde längre.  Det kändes ovärdigt att den skulle ligga kvar mitt på gatan så vi bar bort den och la den under ett buskage. Det är något instinktivt att det måste finnas någon värdighet och ro när en varelse dö...

I Göteborg hittade Pyret en balklänning för 30 kronor. Vi köpte den lite på vinst och förlust, det kunde kanske vara en kandidat för balen i nästa årskurs. Det är långt borta men 30 kronor är ju verkligen ingenting. Än så länge var den dock för stor för henne, så hon ville att jag skulle prova. Så nu letar jag efter en tillställning att gå på. 

Det var dags att börja jobba igen. Fortfarande trött, fortfarande med ett liv som innehåller lite mycket, fortfarande med värk men det kändes rätt. Att vara sjukskriven har gett en del återhämtning men det botar ju inget, eller förändrar livet och jag behöver den stimulansen och den återhämtning arbetet också ger. Jag kan säga att jag imorse var väldigt nöjd med mitt beslut att under skjukskrivningen gå upp samma tid på morgonen, ta två promenader per dag och undvika att bara sitta framför tv:n. Jag hade aldrig orkat med den uppförsbacken det hade inneburit att återgå i den vanliga rutinen annars.  Det var fint att återse kollegor, lite genant att få välkomnanden och kramar och roligt att börja ta tag i uppgifter. Det var mindre kul att få jobbiga besked om hur vi kommer drabbas av omorganisationen och förtroendet för Regionen och dess ledare har sjunkit från lågt till nästan obefintligt. Det kommer bli en tung arbetshöst.  

Jag har ingen stark relation till mitt hår, det är bara hår liksom. Jag har i perioder försökt engagera mig och testat så många frisyrer och produkter genom livet. Inte gör det någon magisk skillnad. Nu orkar jag inte så mycket, jag vill bara ha en frisyr där håret är ur vägen men ser okej ut. Det är svårt med klimakteriets intåg med friss-delux och vallningar. Hur som helst, eftersom att jag inte är superengagerad så har jag inte haft några problem med att klippa topparna själv när det behövs, det har dugit så väl. Fast nu kände jag att jag skulle unna mig ett besök till frisören ändå. En kvinna som tvivlar på livet i stort går och klipper sig, det är allmänt känt. Valet föll på salongen som funnits länge, där alla frisörer hade minst gesällbrev.  Jag spenderade en timma under den väldigt varma capen (inte klimakterie-vänligt) och hade en frisör som noggrannt gick igenom hela håret. Hon klippte ur och klippte upp för att "skapa volym och rörelse" och gjorde mig 710 kronor fa...

Att gå utanför dörren kan vara läskigt.  På grinden satt den här: Och i brevlådan låg det här: Det är bäst att inte gå ut.

Jag har sett klippen och följt debatten men bestämde mig för att titta på programmet först innan jag bestämde mig för vad jag tycker. Jag pratar så klart om Gift vid första ögonkastet XL. Jag har bara sett en säsong tidigare, för flera år sedan och tyckte redan då att upplägget hade något obehagligt över sig, så jag såg inte fler säsonger. Redan det här att främlingar ska matchas av de som "vet bättre" har ju en gammaldags äktenskapsmäklar-vibe jag har svårt för, men det blev också uppenbart att vissa deltagare var med för att skapa drama. Men i år, jag tappar hakan. Att SVT skulle vilja rakt upp och ner haka på Andrew Tate-trenden gör mig mållös. Jag fastnar inte bara i de män som diskuteras livligt i media, de som beskriver sig som "Den m inst ödmjuka personen på planeten." och söker en "traditionell kvinna", för det är ju inte bara en sådan man. Jag reagerar även på kvinnorna som så öppet vill underkasta sig, eller "vara traditionella...

Hur kommer det sig att hotellrum har manicker för luften i rummet, men att det aldrig går att ändra temperaturen? För en klimakterietant skulle det vara trevligt att bo på hotell utan att svettas ihjäl varje natt, till exempel. De där apparaterna är ett hån. De har också duschar som gör att jag känner mig lagom korkad innan jag listat ut hur jag får igång den och får rätt temperatur. Det är någon lätt förnedrande över att stå naken och vrida och trycka utan att få igång vattnet.  Duscharna är också alltid konstruerade så det svämmar över efter varje dusch. En annan grej med hotell; är det en person i hela världen som designar mattorna? Trots nybyggt hotell skulle jag säga att detta är en karakteristisk hotellmatta. Jag roade mig denna morgon med att betrakta behind the scenes på Liseberg. Som när Lisebergskaninerna gick till morgongiget: Och jag tittade på när en man inspekterade berg och dalbanan: Spännande at...

Jag valde att ta en weekend i Göteborg för att kunna skrota runt på Göteborgskalaset och ta del av gratis aktiviteter. Då råkar det sammanfalla med att Swedish house mafia försöker kompensera för en inställd spelning med en gratis spelning på Götaplatsen. Det kändes som olagligt att befinna sig I centrala Göteborg utan att gå dit, så vi gjorde som rapporterade 40 000 andra. Vi hittade hyfsade platser där folk stod med lite avstånd, Arvsmassorna trivs inte riktigt i trängsel. Vi såg tillräckligt och egentligen var stämningen det som var upplevelsen.  Vi både kände av att det var en rejäl folkmassa och inte. Trots så stor publik så var det inte trängsel eller stökigt, det gick till och med smidigt att ta sig därifrån. Där ungefär befann vi oss. Arvsmassorna var inte jätteimponerade, de förstod inte hur stora SHM är, i alla fall inte förrän de fick se bilder från platsen, då blev det lite häftigt att ha varit där. Sen kan jag förstå att en ...