attvarabob

Nu tänker jag att min blonderings/göra om mig grej är en slags medelålders kris. Sen kan man ju ha medelålders kris på andra sätt.

Det sades att dagen skulle bringa solsken så vi drog på oss regnkläder och åkte till skogen.  Någon. Förbaskad. Dag. Den. Här. Sommaren. Ska. Spenderas. I. Naturen. Efter en lunch på värdshuset (ja, det var stora protest-fabriken hemma hela morgonen så det hanns inte packas någon picknick) så gav vi oss in på ett av spåren. 10 steg in i promenaden skulle båda barnen stå och leka med varsin sten. 20 steg senare skulle de leta efter kaninen som skuttat in bland snåren. 30 steg tog det väl innan Polarn fick utbrott över att behöva gå, för slöfocken ville självklart helst bli buren. Pyret fick ett lika stort utbrott 10 steg senare och började resolut gå tillbaka. Vi ledsnade på allt skrik och bråk, satte dem i varsin blåbärs dunge och sa: Ät. Och åt gjorde de. Jisses. Polarn var helt salig över insikten att naturen gick att äta och ville knappt sluta. Senare försökte hon äta blad så det kanske inte var så smart att visa henne det där. De käkade säkert såväl blåbär som bärfisar, spindla

Vi suckade över de tunga regnmolnen och försökte roa oss inomhus, jag gjorde müsli och barnen klättrade på väggarna. Till sist kapitulerade vi, drog på oss regnställen och gick ut. Aldrig hade man väl kunnat ana hur händelserik dagen skulle bli. Vi hann inte ta många meter på den planerade långpromenaden innan båda arvsmassorna började gnälla och ville åka i vagnen. Så klart. Inte hann de åka många meter innan de slocknade heller. Så klart. Men vi passade på att njuta av tystnaden och fortsatte, halvvägs skulle ett lunchställe dyka upp och vi tänkte att det skulle vara lagom att tjejerna vaknade då. Så öppnade sig himlen. Så klart. När vi väl anlände till lunchen vaknade mycket riktigt de små damerna och vi var totalt genomdränkta men regnet upphörde så snart vi klev in genom dörren. Så klart. Med mat i magarna  gav vi oss av, men först ville Pyret kissa, hon vågade gå in på grillens toalett och försöka kissa på vanlig toalett. Det blev inget, men hon försökte på egen begäran!! Mi

Vad man gör när man är så less på sig själv att det känns som att klockorna stannar? Hur man råder bot på att ha lite kris i förhållandet man har till en själv? Exakt hur yttrar det sig att ha passerat 40? Jag vågade mig på att prova den där frisören jag hade fått nys om och tokblonderade mig. Min erfarenhet av frisörer är kanske inte den bästa, det har varit mycket tant varningar och Good Morning America i slutresultaten, men när den här bruden klev ut från pentryt med spretig hår dekorerat med snusnäsduk och en b&w dödskalletatuering som täckte överarmen misstänkte jag att hon skulle förstå mig. Det gjorde hon också. Nu blev det blont, nästa gång siktar vi på mer platina. Det är min Ferrari.

På kryssningen fick vi en kupong för en "gratis"-resa, den gällde självklart enbart på vardagar. Alltså var den här veckan enda chansen att utnyttja den. Vädret är skittråkigt. Alltså utnyttjade vi den. Ungarna hade ju skitkul sist liksom. Att vi på vägen till båten tappade Pyrets Elmo-docka borde ha gett oss ett omen om att den här resan inte skulle bli lika lyckad. Visserligen hittade vi Elmo när vi raskt gick tillbaka i våra fotspår, vilket är tur, för även fast vi säkrat genom att köpa två extra Elmo så: 1. De var inte med. 2. Hon känner igen orginalet och vill helst ha "skrutt-Elmo". Vi rivstartade med att båda barnen var på nejhelatiden och vägrasittastill humör under middagen, trots van serverings personal som raskt drog fram kritor och papper och vi själva hade laddat med Bamse tidning. Hundra utbrott senare räckte inte mantrat: De måste öva, de måste öva demåsteöva längre så vi begav oss till lekrummet.  Som ett gäng ungar som var syskon och kompis

Igår gav vi oss in till storstaden med siktet inställt på ännu en runda på Skansen. När vi kom till Slussen och såg kön till färjan ringla sig över hela kajen så fortsatte vi att gå.  Imorse hade vi en bra matchtid efter frukosten och en väderprognos som pekade på uppehåll under bältet när kastade vi oss iväg för ett nytt försök. Dimman lättade och avslöjade en sol när vi gav oss iväg, det var ju ett gott omen, och dagen blev riktigt lyckad. Mycket riktigt, det var ett bättre läge för att åka färja idag. Skansen var ju inte heller direkt välfylld, det fanns flera lediga kassor vid entrén där de rånade oss på biljettpriset. När vi började knata runt stod det några tjejer och frågade om barnen ville prova på dåtidens lekar. Helt allena fick tjejerna prova att kasta kula, leka med jojo och Pyret provade styltor. Nästa anhalt blev Sollidenscenen där de höll på att repetera inför Barnens Allsång. Vi tog plats, med en handfull andra familjer, på första parkett och lyssnade på Dolly st

Pyret är inne i sin trotsigaste period någonsin. Med trots menar jag då inte att hon är ute efter att jävlas, vill jag klargöra i dessa pk-tider när ordet trots är så laddat. Hon är självklart inne i någon utvecklingsfas, förvirrad period, omvälvande omställningar eller vad man vill förklarade det med, som gör att hon inte riktigt orkar med sig själv eller omvärlden just nu. Problemet är att det blir väldigt svårt som förälder att orka med henne, även fast hon inte kan rå för hur hon mår just nu. I stort sett vartenda ord som yttras av den lilla damen sägs med buhu-rösten; hon hulkar, snyftar eller tjuter fram orden. Det är om hon ens vill svara längre, den makalöst verbala ungen pratar nämligen helst i någon slags neandertal/tonårings språk om hon inte bara stänger öronen och ignorerar alla försök till kommunikation. Hon vill bestämma allt och får utbrott så snart saker inte är som hon vill. Som att tåget skulle komma om 5 minuter, det var fel " Det ska komma Nuuuuuu!!! &quo

Så har jag en hel veckas semester att se fram emot. Den andra av två. Under hela det absurt långa sommarlovet blir det ju bara två veckor med maximal ledighet, det vill säga två veckor där jag varken jobbar eller är ensam med barnen. Det var ju kanske inte så bra planering kan jag känna nu, men sommarjobb, semester och förskoletider på syskontimmar är inte en höjdare att få ihop. Idag har jag känt mig sliten på riktigt, på ett faktiskt oroväckande sätt. Fast det är kanske väntat efter formen jag var i, eller snarare ur, när jag lämnade min maraton-preggo-kolik-föräldraledighet. En skoltermin är väl kanske inte mycket till " ledighet " för att komma i form. Fy vad gnälligt. Vilken tur att fina Greken kom förbi med sin fina grek och lös upp vardagen lite med fina presenter, avundsvärd solbränna och varma leenden. Så fint att ha så fina vänner.

Pyret fick en ny potta idag. Efter att ha hört om hennes motstånd mot vanliga toaletter ringde Åh och erbjöd deras gamla potta, som ser ut som en riktigt toalett och har ljud. När det gäller att få potträningen att gå så smidigt som möjligt är man redo att prova allt, så tack sa jag. Pyret fick syn på den och sen var det "Robotpottan" för resten av kvällen. Vi skulle göra rent den, vilket hon ville hjälpa till med, i evigheter, så det blev den renaste pottan i världshistorien. Sen kunde hon inte ens vänta på att den skulle torka innan hon ville prova den och så snart hon var färdig ville hon kissa igen. Med inte alls så mycket tålamod som behövdes lyckades vi få henne att vänta tills det var dags igen, varpå hon flyger in i badrummet, sliter upp locket, drar ner byxorna och gör sin grej innan man ens hinner blinka. Å så vill hon kissa igen, direkt efter. Fortsätter det så här kommer potträningen gå som en dans hädanefter. Vi får väl hoppas, och tack som attan Åh.

När jag ligger där på golvet och leker häst för att Pyret vill borsta mitt hår och sedan mina tänder, med samma borste... När hon säger: " Sååååå jaaa, lilla gumman, du är en sån duktig häst, jag tycker så mycket om dig. Åhhhh! Vännen ." Samtidigt som Polarn bestämmer sig för att leka kram; hon rusar fram, kastar sig i famnen, säger " Kjaaaam!! " och ger den varmaste kramen i världen, för att springa bort några meter, vända och upprepa proceduren några gånger. "Några gånger" i barnversion, vilket alltså betyder allt mellan två och hundra beroende på vad som får dem att ledsna. Där och då, när de klappar, kramar, leker, visar kärlek, kramar varandra ibland, Pyret kallar Polarn " söt ", allt är gratis och värt alla miljoner och diamanter i världen, så betyder alla utbrott och vaknätter ingenting. Just då är verkligen ren kärlek, just då älskar jag dem så mycket att jag inte kan titta mig mätt eller sluta klappa och krama tillbaka. 

Polarns sinne för humor är inte alls i vår smak. Att äta så hetsigt att hon sätter i halsen, på riktigt, så där att vi får slita upp henne ur stolen, sätta henne gränsle över mitt ben och dunka henne rejält i ryggen tills hon kräks upp maten, och en stund senare fejk-hosta. Inte alls kul. Hon gör det nämligen, hostar sådär på inandning, hulkar lite och skrattar. Samtidigt sitter vår lilla tant bredvid och ska fråga och kommentera allt. "Vad gör hon?" "Hon kräks." "Är hon sjuk?" "Nä, hon råkade sätta i halsen." "Ät en bit i taget nu Polarn!" "Just det, en bit i taget Polarn, så du inte kräks igen!"

Vi hade någon slags förhoppning om att gårdagens nattsudd, till följd av det sena läkarbesöket, skulle resultera i något av en sovmorgon. Polarn däckade ju vid nio och Pyret var som en cheerleader på koffeinkick av lättnad efter att ha träffat doktorn, som gav henne en Bamse-stickers Oh My God, så hon slocknade först halv tio eller något sånt. Jodå, lite sovmorgon blev det väl, de satte igång sådär en timme senare än vanligt. Yey.  Så idag var alla lite trötta och griniga och därför var dagens aktiviteter på låg nivå. Vi storhandlade, övade på att socialisera avkommorna del 1 genom att äta lunch på Subway, lekte i parken, övade på att socialisera avkommorna del 2 genom att äta middag på O'Learys och övade på att vara utan blöja. Den här sommaren har för övrigt handlat mycket om att försöka socialisera avkommorna genom att äta ute. Det är svettigt på en sådan nivå att det kompenserar för bristen av värmebölja. Fast vi tänker att om vi inte utsätter oss, och dem, för sådana saker

Vi börjar bli lite less på att släpa runt på ungarnas prylar och tycker att det är dags att de får jobba lite de med... Skämta bara. Det var liksom dags att skaffa en ryggsäck till Pyret, vilket innebar att Polarn också fick en. Vi drog iväg till Lekmer, radade upp de olika ryggorna från Skip Hop och lät dem välja. Pyret föll för alla ryggsäckar i hela butiken men valde den här: Polarn tog en sån här (med lite hjälp från syrran): Efter en lunch drog vi till IKEA för att välja en ny matta till avkommornas rum, den gamla hade råkat ut för en... olycka. Pyret fick välja själv och ville ha en sån här: Samma som alla andra barn, men både hon och Pyret satt parkerade (höhö) på den där mattan från att vi kom hem så den är väl inte så dum. En dag tillägnad ungarna igen, även om det bara var tråkig shopping, men så tråkigt kanske det inte var, de fick i alla fall välja själva. Vi råkade ju springa in i Annika också, vilket fick Pyret att bli galet till sig, hon stod liksom och hoppa

Det är lite märkligt hur många gånger jag bara sedan i höstas fått frågan: - Men vad då, du dricker inte (alkohol) alls längre ? Alltså ingenting ? Varför inte det? Speciellt med tanke på att jag aldrig någonsin fått frågan: - Så varför dricker du (alkohol)? Nu kan jag ju dra fram förklaringar: Efter ett långt uppehåll (preggotime) tålde jag det sämre, insåg hur löjligt det lät att man måste "vänja kroppen" vid alkohol för man "vänjer den" ju eftersom att den behandlar alkohol som gift. Alkoholhaltiga drycker smakar inte gott längre. Jag gillar inte att bli berusad. Alkohol gör mig skittrött och det är lite obekvämt när jag redan kämpar allt jag kan för att hålla tröttheten borta. Jag har sett Pyret bli rädd när hon har sett personer bli lite berusade, vilket tydligen är vanligt att barn blir eftersom det är lite läskigt att se en person de känner bli förändrade i sin personlighet. Jag känner att jag vill bespara henne, och Polarn, det obehaget. Som exemp

Att vara innehavare av två energiska tvåfotade varelser och ha semester/sommarlov i detta eviga regnande gör en lite frustrerad. Det gör väl inget att det inte är medelhavstemperaturer men att roa två ungar är fasiken så mycket lättare när det är uppehåll. Som med en skogspromenad, gå till lekpark, ha picknick och annat mys. Jodå, det går att dra på dem regnkläder och sitta i en lekpark också, men så mycket kan jag erkänna att där går min gräns för vad jag pallar med. Parkhäng kan vara okej, regn kan vara okej, men parkhäng plus regn blir minus för mig. Alla morsor har något mammalivs göromål de inte mäktar med, att vara ute och leka i regn är mitt. Så idag efter ett arbetspass drog vi med mammakompis med la famiglia och våra egna avkommor till Naturhistoriska museet. Igen. Pyret och Polarn springer, kollar på massa prylar, blir lite uppspelta och tjuriga av trötthet. Mission accomplished. En middad/naturkatastrof på Pizza Hut som avslutning och ungarna däckade snabbt efter att vi k

Pyret tjatade om att hon ville åka båt. Plus: Vi försöker semester-roa barnen. Är lika med: Birka Paradise. Lite spontant råkade vi få syn på att det fanns kryssningar till Mariehamn där hytten gick på 100 spänn och där de snorbilliga bufféerna var gratis för barn under 5 år. Alltså skulle vi kunna roa barnen halva måndagen och hela tisdagen för liten peng. Efter aningens tvekan, eftersom vi vuxna i hushållet tycker att kryssningar är lite granna superdupermega trista, så bokade vi, packade väskorna och drog iväg efter mitt arbetspass. Jag menar, att hitta på aktiviteter anpassat för barn är snordyrt (Hej exempelvis Skansen, Kålmården, Tom Titts, Junibacken och Fjärilshuset.) nu blev det samma kostnad, eller till och med billigare än vissa ställen, och då hade vi två dagars happening. Ja vi får lägga till den där påsen med taxfree godis (vi har under hela resan inte inhandlat en enda droppe alkohol, vilket kanske gör oss lite... unika... i sammanhanget, och gjorde påsen rätt bi

Ni vet, ibland träffar man ju på människor där man snabbt inser att man funkar bra ihop. Så där att det känns som att man har känt varann i hundra år fast man inte har det. Idag när Pyret öppnade ögonen efter en liten middagslur stod " Annika " i dörröppningen bakom mig medan jag väckte henne. Pyret tittade förvånat och lite yrvaket på henne och började le. Jag frågade om hon ville gå och hälsa på mammas kompis " Annika" och ungen nickade, log, klev ur sängen och mer eller mindre sprang fram och gav henne en kram. Typ en vaken minut, sen var hon liksom in lööööv. " Annika " skulle sitta bredvid henne vid middagen, hon skulle följa med in på rummet och leka efteråt, hon skulle sitta i soffan med Pyret när det var dags för välling, hon skulle sätta på nattlinnet och hon skulle läsa godnattsagan. När jag satte mig hos Pyret för att säga godnatt och som vanligt frågade: - Har du haft roligt idag? svarade hon: - Mmmm, det var roligt att träffa "Annik

Att Pyret och Polarn får spendera många långa dagar tillsammans verkar vara guld för syskonkärleken. Nog för att de fortfarande snor varandras saker, skriker varann rakt i ansiktet och ger varandra tjuvnyp och rena slag men det börjar balanseras upp. Nu är det lika mycket goa kramar, gemensamma lekar och de raraste " f'låt ". Man kan säga att lika ofta som de skriker på varandra för att de har något pågående världskrig så skriker de för att de tycker att det är superkul att skrika båda två och därför försöker överrösta varandra. Pyret har allt mer lagt sig till med storasyster-rollen och vill hjälpa Polarn med allehanda göromål så som att klä av sig skorna, borsta håret, borsta tänderna och dricka. Hon vill gärna hålla handen och bjuda på ätbara saker och, som den lilla matvägrare hon är, har upptäckt att lillasyster är ett behändigt matvrak som hon kan lasta över sina portioner till. Polarn har i sin tur upptäckt att hon kan få sin stora idol att härma henne, se henne

Eller i Polarns fall; ropa Aj! Det är hennes nya hangup, hon säger Aj! hela tiden. Verkligen h e l a  t i d e n . Nu är hon ju planetens klantigaste bebis, hon är mästare på att snubbla och kan dratta på ändan bara av att står rakt upp och ner på ett tomt, plant golv. Hon klämmer fingrar, slår i skallen och tappar saker ofta , men inte ens i närhet av så ofta som hon säger Aj! Jag försöker förklara för henne att om hon fortsätter så där så kommer vi inte reagera den dagen hon gör sig illa på riktigt, fast då tittar hon bara mig rakt i ögonen och säger: Aj! Det går inte att lita på den där ungen.

Med största tvekan gav vi oss på att åka till ett lekland med våra tornados. Vi hann inte mer än innanför dörrarna innan båda barnen stod och studsade som om de hade slickat i sig en hel påse med socker. Pyret ville rusa in på en gång, " Det är jättestort!!! " och Polarn hoppade jämfota, pekade och skrek. Jag kan väl känna att de är lite i minsta laget för att få ut det mesta ur den typen av aktivitet av två skäl: De är lite fega och vågar inte ge sig på mer än hälften av grejerna. De måste ha hjälp av oss i allt. Men vi åkte rutschkanor, klättrade och cyklade på skitsmå cyklar innan vi lyckades peta i dem lite lunch till hyggliga priser. Pyret fortsatte rusa runt ett tag till efter lunch medan jag tog med Polarn ut på barnvagns promenad, eftersom hon mest fnittrade, snubblade och kliade sig i ögonen. Hon slocknade ganska snart. Vi päron hade brännmärken lite här och där och ont i röven av alla märkliga skarvar i rutschkanorna, träningsvärk av allt klättrande och ont i

Någon som känner igen sig i den fantastiskt fantasifulla kreationen?

Vid en förhandling värdig EU kommissionen skulle vi få Pyret att ta sin medicin imorse. Hon vägrade. Hennes argument började svagt med ett " Den är äcklig, jätteäcklig, den smakar blä! ". Varpå vi släppte pratet om att den skulle hjälpa till att få bort aj och doktorn har sagt att hon måste ta den, för att gå in i hårda förhandlingar. " Du får såna där lördagsgodisar ! " Hon kommer garanterat hamna i ett yrke där hon på något sätt kommer syssla med förhandlingar, hennes framtid är utstakad, vi kunde förstå det när hennes nästa argument kom efter en stunds funderande: " Polarn äter medicinen så äter jag upp godiset, okej?! " Hon är lika påhittig som hon är envis.

...tänkte jag imorse. Vi har ju varit ofantligt välsignade med att Pyret hållit sig ifrån allvarliga sjukdomar och skador i stil med kräksjuka, pest och brutna ben. Ja, Polarn med men hon är ju ändå konstant förkyld, har försökt hosta upp sina lungor med jämna mellanrum och ramlar exakt etthundratjugoåtta gånger per dag så hon följer mer någon standardiserad bebis-mall. Pyret har ju banne mig inte mer än haft ett par febertoppar och problemfria förkylningar. Men den här morgonen skulle hon då ta sin första dos penicillin, eftersom hon lyckats med bedriften att få ett skavsår att bli tokinfekterat. Vi kände oss höga på livet när vi efter övertalning och förhandling fick i henne de illasmakande 6 millilitrarna. Men lyckan var kortvarig, en halvtimme senare började hon hosta, sen hulkade hon och ägnade följande timme åt att kräkas. Imorgon ska vi försöka få den lilla matvägraren att inta en någorlunda frukost innan hon tar sina beska droppar med hopp om att slippa sitta med spypåsen be

För en vecka sen fick Pyret ett skavsår på lilltån, en lite blåsa som sprack, torkade och verkade läka som den skulle. Sen blev det ett litet sår. Efter en heldag på Kålmården gnällde hon lite om skorna, vilket vi tänkte inte var så märkligt, för att knata runt en massa i den där värmen är plågsamt för alla fötter liksom. Igår sa hon att det gjorde aj i foten och vi såg att tån hade blivit röd, varm och att en rodnad börjat sprida sig över foten. Det tog en minut hos en doktor på närakuten för att fastställa det vi redan visste; såret hade blivit infekterat. En penicillinkur och spritomslag är ordinerat. Pyret tyckte först att det var läskigt att gå till doktorn, eftersom hon kopplar det till " Vem-böckerna " där nalle går till doktorn och måste operera bort blindtarmen. Sen tyckte hon att det skulle bli lite spännande och hon började tjata om att gå till doktorn. Väl på vårdcentralen var hon exceptionellt duktig och modig, ända tills doktorn ropade upp oss. Det en minut

...fast det är hemligt så säg det inte till någon. Jag säger bara: Bryggartäppan . Vi lyckades hitta till en lite annorlunda, söt och lugn lekplats, uppbyggd som en liten mini-version av söder på 1800-talet. Jag njöt av att den var så söt, hade så lite folk och ett litet fik. Barnen njöt av att den var lite annorlunda och inte uppbyggd i båt-tema (varför har 99% av alla lekparker båt-tema?!). Grymt för alla parter alltså.

Vi rev av semesterns första dag med ett besök på Kolmårdens djurpark. Sedan de började tapetsera varannan reklampelare och annonsera i varenda tidning om Bamses värld har Pyret tjatat sig blå om att hon vill åka dit. Jag vet inte ens hur hon fattade att det var ett ställe man kunde åka till. Vi påpekade att hon fick frispel bara av att åka och storhandla och att hon därför kanske behövde öva på att åka bil innan vi kunde åka dit, medan hon bestämt hävdade att om vi skulle åka till Bamse skulle hon minsann kunna åka bil länge. Då körde vi med att Bamses värld inte hade öppnat än. Men imorse tog vi ner annonsen från kylskåpsdörren, som hon har glott på i månader, och sa att idag skulle vi åka till Bamse, för nu var det öppet. Lyckan var total. Lyckan var rent av övermäktig när vi faktiskt klev in på Bamses värld . När hon fick se båten, tåget och allas hus. Hon fick åka Vargens bil och i dunderhonungsburk-karusell. Hon fick äta lunch i Farmors kök. Men, störst av allt; hon fick trä

Jag jobbar inom psykiatrin, alltså möter jag människor som kanske inte alltid är lätta att handskas med. Paranoida, rädda, ledsna, psykotiska, svårt deprimerade, beroende och utsatta. Men. De som är tuffast att handskas med på jobbet är alla dessa, framförallt män, som drabbas av någon slags Florence Nightingale kick så snart de ser en kvinna iklädd vårdklädsel. Visst händer det att patienter flirtar lite, men jag kan tänka mig att de är lite för upptagna av sitt mående för att tänka på sånt. De som oftast gör ibland lite tafatta och harmlösa försök, men oftast sliskiga, uppenbara och på gränsen till obehagliga små utfall är annan personal som dyker upp på vår avdelning. Jag orkar inte. Jag är inte en söt flicka, jag är inte en raring, jag vill inte bli blinkad åt och jag vill inte bli klappad på. Inte fasiken beter sig karlar så mot mig på bussen, i plugget eller på andra jobb. Alltså drar jag slutsatsen att det är hela idealbilden de dras med i, på min bekostnad. För nej, jag tar

Idag är jag officiellt över som artist. Jag klarar mig med nöd och näppe igenom arbetspassen men sen finns det ingen energi kvar i kroppen. Jag vet inte hur jag ska klara mig igenom morgondagen när det dessutom kommer bli lite extra ös på jobbet med fler patienter än veckan hittills har bjudit på. Idag snubblade jag på mållinjen och var så slut att jag nästan tog till lipen när herr B.o.B. inte var hemma när jag tittade på klockan och den visade 18.01. Ännu mer höll jag på att klappa ihop när jag insåg att jag behövde hoppa in i duschen innan jag kunde gå och lägga mig. På den nivån är det. Imorgon är det i alla fall sista dagen innan maken går på 4 veckors semester. Barnen kommer dock fortsätta hålla sitt tempo, det blir ju inte till att slappa i en hängmatta direkt.

Nu när vädret är mer behagligt, och därför mer lämpat för mindre kläder på kroppen, och det är sommarlov så har vi bestämt oss för att köra på med potträningen. När vi kommer hem på eftermiddagen åker Pyrets blöja av och trosorna på. Genom att påminna, kolla efter tecken och uppmana så har det lilla livet både igår och idag sen varit utan blöjan och istället gått på pottan ända fram till läggdags. Då har hon även varit ute efter maten och lekt i parken och tagit promenad med sin dockvagn, helt utan blöja. Det har gått så himla bra. I helgen lyckades jag till och med få henne att prova att sitta på barntoaletten på IKEA, utan att det hände något men hon vågade sitta på den . Nu har jag lovat damen att hon ska få gå till en affär och välja ut några fina trosor, för att uppmuntra lite, och förklarat hur himla stolt jag är över att hon bestämmer över sitt kiss. För jag försöker vara lite pedagogisk när jag vet att hennes nuvarande trotsperiod sannolikt har med en vilja att kontrollera